Utan kunskap förstår vi inte kulturarvets värde

bild dörr

I inledningen till sin bok ”Upplev Sveriges historia” delar professor Dick Harrison med sig av några kloka tankar. Nedan lyfter jag fram två tänkvärda citat:

Sverige dignar under det förflutna. Överallt, där vi minst anar, finns rester efter gångna tider som påkallar uppmärksamhet. Påfallande ofta väljer vi att ignorera de historiska utropstecken som ryms i kulturlandskapet, trots att det sällan är svårt att dra i bromsen, , svänga av motorvägen, hoppa av cykeln och stanna lite längre vid järnvägsknuten, konferenshotellet eller badstranden för att bekanta sig med lämningarna. I regel krävs det ingen större ansträngning för att hitta fram till vår historia. Svårigheten ligger på ett annat plan. Vi behöver tid och energi för att förstå vad spåren efter det förflutna innebär, för att återskapa svunna betydelser.

Det är, som ovan skrivits, vi själva som väljer ut vilka delar av vårt förflutna som är värda att minnas. Det är upp till oss vilka slott, runstenar, kyrkor, gatumiljöer och parker som förtjänar att bevaras för eftervärlden, vilka tavlor och skulpturer som ska vara utställda till allmänt beskådande, vilka berättelser som bör vara tillgängliga i läromedel, romaner och guideböcker.

Jag skulle vilja föra Harrisons resonemang vidare. En förutsättning för att vi ska ta oss tid att stanna till vid en historisk lämning är ju att vi har kunskap om den. Vi måste veta att den finns, men också kunna avgöra att den är värd att upptäcka.

Sverige har många kulturhistoriska sevärdheter som i sig är så imponerande att inga förkunskaper krävs för att man ska kunna uppskatta dem. Ett besök på Kalmar slott kan bli en storslagen upplevelse även utan kännedom om alla dramatiska händelser som utspelats där. Men det finns också kulturminnen som inte väcker samma spontana beundran. För den oinsatte erbjuder ett besök på ön Birka kanske inget mer än vyer över ett landskap med nivåskillnader och stenformationer. Det är först när vi kan läsa av historiens spår som landskapet blir levande och låter oss förstå varför FN klassat Birka som ett världsarv.

Kunskapen är förståelsens nyckel. Utan den kan vi inte se vår egen länk i den kedja som formar framtiden. Kunskapsbrist skapar en blindhet för de mirakel vi omges av och gör oss oförmögna att avgöra vad som bör bevaras för kommande generationer.

I Sverige finns sedan några decennier en politisk tendens att förminska det svenska kulturhistoriska arvet. Historia som skolämne har prioriterats ner och den svenska kulturen har talats om i förlöjligande ordalag av flera ledande politiker. Det är en tragisk utveckling. Resultatet riskerar att bli ett rotlöst folk utan förmåga att uppskatta tidigare generationers livsverk.

Min förhoppning är att det svenska kulturarvet ska få fortsätta leva. Jag önskar att även framtidens människor ska kunna värdesätta den kulturhistoriska skatt som gömmer sig omkring oss. Så kan det bara bli om kunskapen finns och förs vidare. I Dick Harrisons text vilar en uppmaning om ansvarstagande – vi bär ansvaret för vad vi väljer att lämna över till våra efterkommande. Det är värt att ta i beaktande.

En reaktion på ”Utan kunskap förstår vi inte kulturarvets värde

  1. Pingback: Arkeologiskt slagfält förstörs av nybyggnation | Kulturminnet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s