Stenens kulturhistoriska betydelse

20170610_114959

Stenens hårda och beständiga kvalitéer har nyttjats av människan sedan förhistorisk tid, framför allt för tillverkning av redskap, vapen och konstföremål. När jordbruket blev en del av den mänskliga tillvaron fick stenen nya uppgifter. I resterna av forntida byar har man påträffat hägnader och ägogränser av sten, som markerade odlingsmarker och hindrade djur från att ströva fritt.

Att använda stenar som minnesmärken över händelser och personer är en tradition som går långt tillbaka i tiden. Redan för 5000 år sedan restes megaliter som gravmonument och fick ibland bilda gånggrifter och hällkistor. Under brons- och järnålder skapades rösen och domarringar, medan skeppssättningar blev vanliga under vikingatiden. Från vikingatiden har vi också gott om runstenar, där texten berättar om döda personer och storslagna bedrifter. Än idag sätter vi upp minnesstenar vid betydelsefulla platser och gravstenen är fortfarande den mest populära gravvården.

Under medeltiden utvecklades stenbyggnadskonsten i kyrkans tjänst. Från tiden efter Sveriges kristnande finns kyrkor och klosterbyggnader med stenväggar och stengolv, ofta med intrikata utsmyckningar som krävt avancerade kunskaper om stenbearbetning och kalkbränning. I bondehemmen fanns samtidigt stenföremål av praktisk karaktär. Det var vanligt med handkvarnar av kalksten och slipstenar av sandsten, medan grytor, pannor och strykjärn gjordes av täljsten. Sten användes även till byggnation av jordkällare, stenfötter och skorstenar.

Under 1800-talet gjorde nya jordbruksmetoder och laga skifte att stenröjning och avgränsning av ägor blev allt viktigare, varför stengärdesgårdar blev vanliga. I många torpares kontrakt ingick uppläggande av ett visst antal famnar stengärdesgård per år.

Under flera hundra år var väder- och vattenkvarnar viktiga för att underlätta sädesbearbetningen, vilket gjorde att kvarnstensbrott och kvarnstensgruvor uppstod. Tillverkningen upphörde när gjutna kvarnstenar och stålvalskvarnar tog över på 1900-talet.

Under världskrigen, när Sverige fick problem med oljeimporten, kom skiffern att få en avgörande betydelse för produktionen av drivmedel. Förekomsten av alunskiffer, vars olja kan utvinnas genom destillering, ledde till en storskalig produktion av skifferolja vid Kinnekulle och Kvarntorp.

Sveriges två största byggnadsverk i sten är Göta kanal och Karlsborgs fästning. Det var 1809 som riksdagen beslutade att förverkliga den månghundraåriga drömmen om en kanal mellan Östersjön och Vänern och året därpå påbörjades byggnadsprojektet under ledning av Baltzar von Platen. Senare kom von Platen att leda även bygget av Karlsborgs fästning. Byggnationen av denna monumentala försvarsanläggning, dit kungafamiljen och regeringen skulle föras i händelse av krig, inleddes 1819. Flera hundra tusen ton kalksten skeppades över sjön från Borghamn innan byggnaden stod klar.

Källor:

Inspiration och fakta till detta blogginlägg har inhämtats från utställningen ”Från megalit till cement” som visas vid Västergötlands museum i Skara fram till 1 oktober 2017. Bilden visar hushållsföremål tillverkade av sten.

http://vastergotlandsmuseum.se/utstallningar/sten-fran-megalit-till-cement/

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s