Gripsholms slott, som ofta kallas ”Gustav Vasas slott”, ligger i den lilla staden Mariefred i Södermanland. Det är vackert beläget på en holme i Mälaren och omges av en park med idylliska utblickar mot stadskärnan.
Slottets ursprung går tillbaka till omkring år 1380, då drotsen Bo Jonson Grip lät uppföra en borg på markerna. Han benämnde platsen efter sitt släktvapen, en grip, vilket gav upphov till namnet Gripsholm.
Efter Bo Jonssons död såldes egendomen 1404 till drottning Margareta, men hamnade från år 1423 i pant hos greven Hans af Ewersten och Nougarten. Under Engelbrektsfejden 1434 brände hans fogde slottet när han hörde att en bondehär var i antågande. Av den ursprungliga medeltida borgen finns således bara några rester kvar i form av en gråstensfasad och delar av källaren.
1472 köpte Sten Sture d.ä. Gripsholm och överlät det till kartusianklostret Pax Mariæ. Pax Mariæ blev sedan det första klostret som drogs in av Gustav Vasa, då denne gjorde anspråk på Gripsholm som en del av sitt arvegods. Vilket skick Sten Stures borg var i vet vi inte, men Gustav Vasa använde den inte, utan lät uppföra ett slott som skulle fungera som försvarsborg. 1544 var slottet så pass färdigt att Gustav Vasa ställde till med en fjorton dagar lång invigningsfest. Slottets hade då fått sin grundstruktur med tegelfasad, fyra torn och en inre borggård.
Efter Gustav Vasas död följde några av de mer dramatiska decennierna i Gripsholms historia, då hans söner stred om makten. Först använde Erik XIV slottet som fängelse åt sin bror Johan III och hans fru Katarina Jagellonica. Deras första barn, Isabella (som dog i späd ålder) och Sigismund (som senare blev kung av både Sverige och Polen), föddes där. Fyra år senare var rollerna ombytta och Johan III lät istället fängsla Erik XIV och hans familj på Gripsholm.
1572 fick hertig Karl (som senare blev Karl IX, efter att ha tagit makten från sin brorson Sigismund) slottet i förläning. Under hans tid användes Gripsholm ofta som fängelse åt både krigsfångar och adelsmän som råkat i onåd. Vid hans död 1611 övertogs slottet som änkesäte av hans fru Kristina och hon stannade där till sin död 1625. Hennes son, Gustav II Adolf, var ofta ute på krigståg och tillbringade inte mycket tid på slottet. Det gjorde däremot hans hustru Maria Eleonora, som vantrivdes alldeles kolossalt och tillslut flydde från både Gripsholm och Sverige efter hemliga överläggningar med den danske kungen Kristian IV.
1649 fick Karl X Gustav slottet och hade det fram till sin död 1660, varpå hans hustru Hedvid Eleonora bodde kvar. Hon ägde Gripsholm i flera decennier och hann under denna tid göra omfattande renoveringar. Bl.a. lät hon bygga den tre våningar höga Drottningflygeln. Hon försåg även slottet med stora mängder textilier, varav vissa finns kvar än idag.
Under Gustav III: s tid inleddes något av en glansperiod på Gripsholm. Han tillbringade mellan åren 1773 och 1785 långa perioder där och lät slottet bli skådeplats för konserter, teateruppträdanden och ett invecklat hovceremoniel. Många av rummen försågs med kakelugnar och 1782 invigdes den betagande hovteatern i ett av tornen. Teatern har ett ännu fungerande maskineri för kulissbyten och anses vara en av Europas mest välbevarade från denna tid.
När Gustav IV Adolf blivit avsatt som kung hölls han fången på Gripsholm efter statskuppen 1809. Därefter genomgick Gripsholm några decennier av modernisering enligt tidens rådande trender under Oscar I och Karl XV. Med Oscar II:s beskydd bildades sedan Gripsholmsföreningen i syfte att återställa Gripsholm till ett så värdigt skick att det kunde leva upp till beteckningen ”nationalmonument”. I huvudsak ville man återskapa slottets yttre karaktär från tiden före Hedvig Eleonoras renovering och samtidigt låta vissa rum återspegla specifika tidsepoker. Restaureringsarbetet avslutades 1899.
Slottet är idag ett museum, där besökarna kan ta del av oskattbara historiska miljöer. På Gripsholm förvarar svenska staten dessutom sin porträttsamling, vilken är världens äldsta nationella porträttgalleri. Redan Gustav Vasa började samla konst på Gripsholm och traditionen har sedan upprätthållits av senare innehavare. Samlingen växer än, då Gripsholmsföreningen varje år låter bekosta nya porträtt av framstående svenskar. Sedan 1860 ansvarar Nationalmuseum för samlingen, som nu innehåller över 4000 ovärderliga porträtt.
Ett besök på Gripsholms slott är en upplevelse som lämnar bestående intryck. En vandring genom de många salarna är en tidsresa genom fem sekler, där man kan följa Sveriges kungalängd från Gustav Vasa fram till 1800-talet. Vare sig man är intresserad av historia, konst, kultur, arkitektur, möbler eller textilier kan man här få sitt lystmäte. Slottsinteriörens speciella stämning beskrivs av Ulla Trenter i boken ”Mariefred”, ur vilken jag hämtar ett citat till avslutning:
Det är klart att detta grymt sköna och massiva slott i alla tider varit fantasieggande och givit upphov till legender och skrönor. Stämningen hänger inte bara ihop med de tjocka, utestängande väggarna och de stolta respektingivande tornen; också inuti slottet möter en kompakt känsla av forna dagars liv. Om det är ekot av längesedan döda kungligheter och hovfunktionärer som är kvar i väggarna, eller om det helt enkelt är vetskapen om att gå på samma golv och omslutas av samma väggar och tak som dessa historiska personer som har en smått berusande inverkan, vet vi inte. Men det är omtumlande att vandra genom slottet, där rummen känns i så hög grad levande med sina inredningsdetaljer från olika tidsepoker: Karl IX:s kammare med väggfasta bänkar och inbyggd säng, Hedvig Eleonoras våning med rottingflätad schäslong och lackerat skåp, Gustav III:s teater med loger, speglar och fladdrande ljus, de kungliga gästrummen med vackra kakelugnar och nätta sängar med sängomhängen i rutmönstrat linne eller blommig kattun, Sofia Magdalenas våning med sidentapeter, sidenklädda stolar och målade rokokoskåp, den stackars Gustav IV Adolfs fängelse: sängkammaren med den av hans far iordningställda sängalkoven och konseljrummet med det bord i elfenben, pärlemor och sköldpadd, där han måste underteckna sin tronavsägelse.
Tryckta källor:
Harrison, Dick (2011), Upplev Sveriges historia, Bonnier Fakta
Ottosson, Mats och Ottoson, Åsa (2010), Upplev Sverige, Bonnier Fakta
Trenter, Ulla och Karlsson, Harry (1979), Mariefred, Bokförlaget Trevi
Otryckta källor:
http://www.kungahuset.se/besokkungligaslotten/gripsholmsslott.
http://www.slottsguiden.info/slottdetalj.asp?id=5
http://www.sfv.se/sv/fastigheter/sverige/sodermanlands-lan-d/gripsholms-slott-Mariefred/
Pingback: En kulturhistorisk promenad genom Mariefred | Kulturminnet
Pingback: Kulturhistoriska sevärdheter och upplevelser landskap för landskap | Kulturminnet
Pingback: Kulturhistoriska personligheter, del 5: Gustav Vasa | Kulturminnet