Är alla kulturer lika bra?

bild flaggor

Är alla kulturer lika bra? Mitt svar – efter att ha läst om, rest till och arbetat i ett stort antal olika kulturer – är nej. Givetvis kan man trassla in sig i semantiska diskussioner om vad som utgör en kultur, vad som ska anses vara bra och vilken måttstock man egentligen använder när man svarar på en sådan fråga, men det tycks mig vara bortkastad tankemöda. Jag vill med emfas hävda att kulturer som bidrar till att skapa hälsa, välstånd, trygghet och lycka är bättre än de som gör motsatsen. Dessutom vill jag mena att olika kulturer skiljer sig åt på den punkten.

En illustration av mina tankegångar kan vi hämta från en by i Östafrika, där jag under en period arbetade på ett sjukhus. Den rådande kulturen i området var starkt präglad av ödestro, vilket gjorde att människorna hade ett passivt förhållningssätt till sina liv. Trots en tillvaro med många problem saknades drivkraft att åstadkomma förändring. Att ändra på levnadsvanor för att förbättra sin hälsa eller vidta försiktighetsåtgärder för att undvika skador var ointressant; när det var dags att bli sjuk eller dö skulle man ju ändå göra det. Inte heller fanns någon vilja att planera för framtiden eller skapa långsiktiga strategier för att uppnå ett bättre liv. Att försöka informera dessa människor om HIV-prevention (vilket jag skulle göra) var förstås en omöjlig uppgift. Kulturen var i detta fall ett destruktivt hinder för utveckling och så länge det inte sker en kulturförändring kommer denna kulturs framtida generationer att leva i samma misär.

Mot bakgrund av mina erfarenheter har jag svårt att förstå det svenska samhällets problematiska inställning till främmande kulturyttringar. När små omyndiga flickor trillar in i vårt land tillsammans med betydligt äldre äkta män står vi handfallna och vet inte hur vi ska agera, trots att barnäktenskap är förbjudet i Sverige. Det är som om en kultur inte får ifrågasättas, oavsett hur otäcka följderna blir. Ett av skälen är förmodligen att vi sedan sjuttiotalet har lagar som säger att Sverige ska vara mångkulturellt. På vilka grunder dessa lagar stiftades kan man verkligen undra. Vad var det lagstiftarna ville uppnå och hur väl har de lyckats? Vilka har de verkliga konsekvenserna blivit? Patrik Engellau diskuterar idag dessa frågor på bloggen Det Goda Samhället. Läs och begrunda. Frågan om mångkulturens varande har aldrig varit mer aktuell.

 

Läs mer:

Ett lurigt ämne II

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s