Bellmandagen

20180722_093456

 26 juli 1829 anordnade ordenssällskapet Par Bricole en minnesfest för skalden Carl Michael Bellman på Djurgården i Stockholm. Alltsedan dess har det varit tradition att högtidlighålla denna dag (eller närmaste helgdag) som Bellmandagen. Firandet har vid flera tillfällen hållits på Skansen i Stockholm, men även i andra delar av landet arrangeras musikuppträdanden och minnestal. I år väljer jag att uppmärksamma Bellmandagen med ett kort personporträtt.

Carl Michael Bellman

Carl Michael Bellman föddes 1740 som första barnet till lagmannen  Johan Arendt Bellman och hans fru Catharina Hermonia. Hans mor satte 15 barn till världen, varför Bellman blev äldst i en stor syskonskara. Sju av syskonen dog emellertid före vuxen ålder.

I barndomen fick Bellman sin utbildning som privatelev vid Maria skola och av informatorer i hemmet. Han visade tidigt upp en konstnärlig begåvning, då han redan som barn började författa poesi. Vid 18 års ålder tillbringade han en kort tid vid Uppsala universitet, men verkar då ha ägnat sig mer åt nöjen än åt studier. Därefter följde ett antal år med mer eller mindre misslyckade anställningar som banktjänsteman och kanslist. Under 1760-talet började hans poetiska och musikaliska ambitioner komma till uttryck och uppta allt mer av hans engagemang. Han spelade cittra, författade satiriska dikter, komponerade dryckesvisor och uppträdde som underhållare vid privata festligheter. I enlighet med tidens trender lånade han ofta populära melodier och försåg dem med egna texter. Samtida källor beskriver honom  som en medryckande estradör  med osedvanlig förmåga att trollbinda publiken. Med tiden kom hans produktion att bli både omfattande och varierad.

En av orsakerna till Bellmans popularitet var förmodligen hans realism. Stockholm var vid denna tid ett skiktat samhälle präglat av fattigdom och usla sanitära förhållanden. Det var ur denna miljö Bellman hämtade sin inspiration och han återgav sina observationer med osminkad uppriktighet. Utan att försköna, ömka eller moralisera skildrade han livet på samhällets botten och hans visor kom att innehålla ett unikt persongalleri. Urmakaren Fredman, musikern Movitz och glädjeflickan Ulla Winblad blv några av hans mest kända karaktärer. Texterna beskriver allt från festligheter till dödsångest och stämningen i hans visor spänner från lättsam humor till mörkt tungsinne. Ämnesvalen fick Bellman att uppfattas som grov, vilket gjorde att han aldrig tjänade några större summor på sin skaldekonst. Hans vuxna liv kom att utmärkas av ekonomisk instabilitet och han tvingades vid ett tillfälle att fly till Norge för att komma undan sina fordringsägare. Först efter att han uppmärksammats av kung Gustav III blev den ekonomiska situationen en aning ljusare.  Bellmans sång Gustafs skål blev en kampsång i samband med monarkens statskupp 1772 och Bellman anlitades som underhållare på slottet. Han skrev även politisk propaganda till stöd för kungen.

1777 gifte sig Bellman med den femton år yngre Lovisa Fredrica Grönlund och deras första barn föddes 1781. Totalt fick de fyra söner, varav en dog i späd ålder.

1790 kom Bellmans mest kända vissamling, Fredmans epistlar, i tryck. Ett år senare trycktes Fredmans sånger. För Fredmans epistlar tilldelades Bellman Lundbladska priset och 1793 blev han invald i Musikaliska Akademien. Trots dessa erkännanden fortsatte Bellmans ekonomi att försämras och familjen tvingades ständigt flytta till allt sämre bostäder. När Gustav III mördades förlorade Bellman sin främsta understödjare och hamnade på obestånd. 1794 sattes han i arrest (s.k. bysättning) p.g.a. obetalda skulder. Där påbörjade han sin ofullbordade självbiografi och skrev även ett antal visor. Förhållandena i häktet var dock svåra och fick hans redan svaga hälsa att svikta. En kort tid efter att han lösts ut avled han, 55 år gammal, i lungsot. Han begravdes på Sta Klara kyrkogård, där Svenska Akademien 1851  lät resa en minnessten.

Få personer har bättre än Bellman förtjänat benämningen svensk nationalskald. Hans produktion  väcker än idag uppskattning för sina musikaliska, språkliga och poetiska kvalitéer och har översatts till fler än 20 språk. Sångerna har varit föremål för otaliga tolkningar och sjungits i vitt skilda sammanhang. Melodier som Fjäriln vingad syns på Haga, Gubben Noak, Märk hur vår skugga och Så lunka vi så småningom tillhör den svenska visskatt som många av oss har en personlig relation till.

_____________________________________________________________________________

Tryckta källor:

Huldén, Lars (1994), Carl Michael Bellman, Natur och Kultur

Lindqvist, Herman (1997), Historien om Sverige: Gustavs dagar, Norstedts

Matz, Edvard (2004), Carl Michael Bellman. Nymfer och friskt kalas, Historiska Media

Ullman, Magnus (2001), Carl Michael Bellman, Bokförlaget Magnus Ullman

Otryckta källor:

http://www.bellman.net/skalden.html

https://sv.wikipedia.org/wiki/Carl_Michael_Bellman

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s