I Sverige har vi fått två partier som båda vill omvandla det svenska samhället i islamistisk riktning. Det ena heter Hizb ut-Tahrir och det andra Jasin.
Hizb ut-Tahrirs hemsida lämnar inga tvivel om vad partiet vill åstadkomma. Där får vi lära oss att islam ska vara den enda referenspunkten för hur livet ska levas, att demokrati är felaktigt och farligt och att yttrandefrihet bara är ett ohederligt verktyg.
Jasin, å sin sida, tycker att personer som ritar karikatyrer av profeten Muhammed ska fängslas och att det är fel att hälsa på en kvinna genom att ta i hand (”En kvinna bör vara trogen till sin man och mannen får röra vid hennes kroppsdelar. Därför att skaka hand vid en främmande kvinna är förbjudet enlig islam”). Det har också uppstått en intern strid i partiet, då man inte kan komma överens om huruvida homosexuella bör avrättas eller inte.
För en svensk känns de båda partiernas agendor givetvis oerhört främmande. Frågan är också varför vi över huvud taget ska behöva förhålla oss till dem. Varför väljer man att ta sig till Sverige om man vill leva i ett land där samhällslivet och lagstiftningen utgår från islam? Det finns trots allt många muslimska länder i världen. I de flesta av dem råder fred och några har byggt upp ett betydande välstånd baserat på oljeinkomster. Så om man vill leva enligt sharia, varför förflytta sig till världens utkant för att bosätta sig i ett land vars värderingar man inte ställer upp på och inte vill ha? Vad är det som lockar? Klimatet? Maten?
I Sverige är stora delar av kulturarvet sprunget ur en kristen kulturtradition, samtidigt som vi utformat ett sekulärt samhälle där religion huvudsakligen är en privatsak. Här betonas jämställdhet mellan könen och tolerans mot sexuella minoriteter. Hederskultur existerar inte. Om man väljer att komma till Sverige för att leva sitt liv här, så förväntar jag mig att man accepterar samhällets grundläggande värderingar och är villig att anpassa sig till rådande normer. I annat fall bör man söka sig till ett land som bättre överensstämmer med de egna preferenserna. Att Sverige 2017 har politiska partier som diskuterar avrättning av homosexuella, tycker att män inte ska skaka hand med kvinnor och har som mål att ersätta demokratin med ett kalifat är skrämmande. Det är dessutom en viktig påminnelse om att demokratin kan användas till att förstöra just demokratin. Vi har all anledning att fråga oss vad ett s.k. mångkulturellt samhälle kan komma att innebära i praktiken.
Läs mer:
”Varför väljer man att ta sig till Sverige om man vill leva i ett land där samhällslivet och lagstiftningen utgår från islam? Det finns trots allt många muslimska länder i världen.”
Exakt.
GillaGilla
År 2000-2005 var jag bosatt i Biskopsgården, som väl inte behöver någon närmare presentation. Där var föraktet för det svenska samhället enormt och ”svensk” var ett skällsord. En kvinna som blivit ”svensk” var förtappad. Denna omvända rasism skulle behöva uppmärksammas. Om vi inte börjar fråga oss varför dessa individer kommit hit är risken att det svenska samhällets välvilja utnyttjas och missbrukas å det grövsta.
GillaGilla
Pingback: Vi måste våga diskutera problemen med kulturskillnader | Kulturminnet
Pingback: Elefanten i rummet – MED-bloggen
Pingback: Nu ifrågasätts mångkulturen på allvar | Kulturminnet