Den 29 september, på Mikaels namnsdag, infaller Mickelsmäss.
Mickelsmäss var ursprungligen en katolsk hyllningsdag för ärkeängeln Mikael, men kom i Sverige att kopplas till traditioner med anknytning till jordbruket. I det gamla bondesamhället var Mickelsmäss en av årets största högtider och markerade skiftet från sommar- till vinterhalvår. Vid denna tid skulle skörden vara bärgad och djuren hemtagna från fäbodarna. Inte någon annan tid på året var förråden så välfyllda med mat. Bybor som varit åtskilda på fäbodar och sommararbete sammanstrålade för fest och skördemarknad och många passade på att gifta sig. Tjänstefolk hade rätt till en ”frivecka” och kunde flytta och byta anställning. Det var också vid Mickelsmäss som man fick börja tända ljus på kvällarna och använda vinterdräkt.
I folktron förknippades Mickelsmäss med vissa magiska företeelser. Exempelvis ansågs dagen vara särskilt lämplig att förutspå det kommande vintervädret. Detta skedde genom att man tittade på frost, löv, ekollon eller vintergatans utseende. Även vindstyrkan kunde sia om vintern. Dessutom ansågs övernaturliga väsen, som maran och skogsrået, vara aktiva. För att inte väcka dem skulle man leda korna in i ladan under tystnad.
Idag har Mickelsmäss tappat sin religiösa och magiska betydelse, men fortsatt leva kvar som marknadsdag: på flera håll i landet hålls ”Mickelsmarknad” eller ”Mikaelimarknad”.
Fotnot: Bilden visar en skulptur av ärkeängeln Mikael i Skellefteå landsförsamlings kyrka.
Tryckta källor:
Nordlind, Tobias (1912) Svenska allmogens lif i foksed, folktro och folkdiktning, Bohlin & Co
Otryckta källor:
Kulturminnet 
Pingback: Den svenska folktrons ordlista: väsen, trolldom, skrock och sägner | Kulturminnet