I ett tidigare inlägg på denna blogg har jag berört politiseringen av svenska universitet, inklusive forskarutbildningen. Där hävdade jag att forskningsprojekt främst beviljas offentliga anslag om de stödjer politiskt korrekta idékonstruktioner, vilket gör att den forskning som produceras är kraftigt vinklad. Nu har mina påståenden illustrerats på ett alldeles utmärkt sätt av textilarkeologen Annika Larsson vid Uppsala universitet.
Annika Larsson har inför en utställning vid Enköpings museum ägnat sig åt att granska vävda band från vikingatiden och då särskilt intresserat sig för ett kamliknande mönster. Om en del av mönstret spegelvänds liknar det kufisk skrift och kan uttydas som tecknen för ”Allah”. Utifrån detta har Annika Larsson dragit slutsatsen att vikingarna var influerade av islam. Att tecknet måste spegelvändas menar hon kan bero på att man ville mystifiera det eller att det skulle kunna läsas från vänster till höger. Att banden är vävda med en teknik som inte hör hemma i Centralasien utan är mer typisk för områden närmare vikingarnas hemtrakter kommenterar Larsson med att ”det skulle kunna tala för att man har en beundran för det här formspråket och materialen. Jag tror att man t.o.m. har en föreställningsvärld om siden i det eviga livet, med inspiration av det muslimska paradiset”.
Annika Larssons forskning har dock fått skarp kritik från en amerikansk professor i islamisk konst, Stephennie Mulder. ”Frågan här handlar om att datera. Fyndet är från 900-talet, men teckenstilen kom först 500 år senare. Det är egentligen så enkelt att jag i fem dagar nu funderat på om Annika Larsson verkligen kan ha gjort ett så uppenbart fel”, skriver Mulder i en Twitter-kommentar.
Frågan är då hur man kan hamna så fel och lockas att göra den grad av övertolkningar som Annika Larsson har gjort. Svaret kan vi förmodligen hitta i en av hennes fondansökningar:
Projektet ifrågasätter, genom dräkten, myter om genus och sociala roller, estetik och nationell identitet under vikingatiden. Stor del av Skandinaviens vikingatida textilfynd har sitt ursprung i samma områden som dagens flyktingströmmar från Mellanöstern, vilket gör sig tydligt gällande i hos oss ännu levande slöjd- och hantverkstraditioner. Utställningen är viktig för ökad förståelse av komplexa historiska skeenden, och har dessutom hög relevans för integration samt för att motverka främlingsfientliga strömningar.
Texten är ett praktexempel på hur man ska formulera sig för att få bidragskranarna att öppnas: Larsson vet vad hon behöver skriva för att trygga sin försörjning. Hon är dessutom tydlig med att projektet syftar till att ifrågasätta sociala roller och motverka främlingsfientliga strömningar, vilket förklarar de tendentiösa tolkningar hon gör i sin roll som forskare. Dessa syften verkar ha blivit viktigare än att presentera objektiva fakta om vikingatiden.
Läs mer:
https://ledarsidorna.se/2017/10/slow-culture-vikingabedrageriet-i-birka-case-closed/
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/uppsala/vikingar-bar-arabiska-tecken
Pingback: Året som gått | Kulturminnet
Pingback: Dags för Torsfullet – första fullmånen i Torsmånad | Hedniska Tankar