Kristdemokraterna har föreslagit att svenska skolor ska införa en litterär kanon, d.v.s. en lista över litteratur som alla skolelever bör läsa eller åtminstone få kunskap om. När partiledaren Ebba Busch Thor deltog i Aktuellts partiledarutfrågning i onsdags blev hon därför ombedd att namnge författarna till tre svenska klassiker: Gösta Berlings saga, Giftas och Gentlemen.
Hon kunde inte namnge en enda.
Jag antar att journalisten ställde frågan för att försöka illustrera att svensk litteratur inte är något att bry sig om – man kan ju bli partiledare för ett väletablerat parti utan att kunna ett enda dugg om svensk litteraturhistoria. Effekten blir dock den motsatta – det här är pinsamt, sorgligt och upprörande.
Det är naturligtvis synd om Ebba Busch Thor. Hon är av allt att döma ingen dumskalle, men hon är född 1987 och således ett offer för en skolpolitik som försökt förminska och sudda ut det svenska arvet. Samma skola har också tappat respekten för kunskap – det viktiga är inte längre att veta något, utan att ha ”rätt” åsikter. Busch Thor är därmed resultatet av en medvetet frammanad bildningsbrist eller, om man så vill, en politiskt underbyggd kulturförstörelse.
När jag rest eller arbetat i andra länder har skillnaden i bildningstradition ofta varit påtaglig. Jämfört med svenskar förefaller andra folk ha ett betydligt större kunnande om sin egen historia och den egna kulturen; de har lärt sig att värdesätta och vårda det tidigare generationer byggt upp. I jämförelse framstår svenskar som obildade och okunniga om sitt sammanhang.
Det man inte vet något om kan man inte uppskatta. Inte heller kan man förstå dess värde. Ebba Busch Thor har förmodligen inga känslomässiga kopplingar till den svenska litteraturskatten över huvud taget – hur skulle hon kunna ha det? Men denna kulturella tomhet begränsar sig knappast till just litteratur. Kanske ska jag passa mig för att gissa, men jag tror inte hon vet vem som har skrivit den svenska nationalsången, under vilket århundrade heliga Birgitta levde eller vilken roll Loke spelar i nordisk mytologi. Den kunskapen har inte skolan försett henne med. Och om man inget vet om vårt kulturhistoriska arv, så förstår man inte vikten av att förvalta det.
Det är lovvärt att Kristdemokraterna har väckt frågan om en svensk litteraturkanon, men diskussionen bör inte stanna där. I en tid där okunskapen får oss att kasta bort, förneka och vanvörda vårt kulturarv är det angeläget att inrätta en hel kulturkanon.
Det finns det skäl att återkomma till fler gånger på denna blogg.
Läs mer:
Kulturminnet 
Pingback: Året som gått | Kulturminnet
Pingback: Klokt sagt av Ebba Busch Thor | Kulturminnet
Selma Lagerlöf, August Strindberg, Klas Östergren.
GillaGilla