Kulturhistoriska personligheter, del 5: Gustav Vasa

,

Gustav Vasa är en av Sveriges mest kända kungar. Han var ledande för det befrielsekrig som ledde till Kalmarunionens upplösning och etablerade Sverige som självständig stat. Dessutom gjorde han genomgripande förändringar i statsförvaltningen, som på flera sätt banade väg för Sveriges fortsatta framväxt.

Gustav Eriksson, som var Gustav Vasas egentliga namn, föddes 1496 i Uppland. Hans familj tillhörde den svenska högadeln och i släktens sköldmärke fanns en sädeskärve (vase), som senare gav inspiration till det välkända efternamnet. Gustav Vasas mor, Cecilia Månsdotter, var syster till riksföreståndaren Sten Sture d.ä. och Gustav Vasa föddes därför in i Sveriges främsta maktelit. Lite är känt om hans uppväxt, även om myter senare skapats för att förstärka bilden av honom som duglig monark. Någon högre utbildning fick han aldrig, men han ska ändå ha besuttit en osedvanligt god formuleringsförmåga och beskrivs ofta som en vältalig demagog.

Sverige var vid denna tid ett oroligt land, där missnöjet jäste i befolkningen. Alltsedan Kalmarunionens upprättande hade rikets styre varit instabilt och i Danmark satt unionskung Kristian II och längtade efter att en gång för alla få kontroll över det svenska territoriet. 1517 försvagades landet av strider mellan ärkebiskop Gustav Trolle och riksföreståndare Sten Sture d.y., vilket fick kung Kristian att försöka gripa makten. Han landsatte invasionsstyrkor utanför Stockholm, men besegrades av svenska trupper i ett slag vid Brännkyrka. Därpå inleddes förhandlingar som bl.a. resulterade i att Gustav Vasa och fem andra unga adelsmän lämnades som gisslan till unionskungen. De fördes i fångenskap till Köpenhamn, men Gustav Vasa lyckades rymma och ta sig till Lübeck. Där nåddes han av nyheter om både danska segrar och Sten Stures död, varpå han återvände till Sverige för att delta i kampen. Hans förehavanden därefter har skildrats av den kunglige krönikören Peder Svart, som beskriver att Gustav Vasa sökte stöd i Småland utan att få gehör. Han begav sig då till en av faderns gårdar, Rävsnäs utanför Gripsholm, där han fick veta att Stockholm fallit i den danske kungens händer och att han var inbjuden till Kristian II:s kröning till kung av Sverige. Han litade dock inte på den danske kungens löften om amnesti och valde att inte resa. Det var klokt: mitt under kröningsfestligheterna stängdes portarna till Stockholms slott och de närvarande Sture-anhängarna anklagades för kätteri. De efterföljande avrättningarna på Stortorget, där ett hundratal personer miste livet, kom att kallas Stockholms blodbad. Bland de avrättade fanns Gustav Vasas far och svåger. Hans mor och två systrar hamnade i dansk fångenskap och dog påföljande år.

Gustav Vasa blev nu tvungen att agera snabbt för att rädda sitt liv. Han tog sin tillflyktsort till Dalarna, där folket tidigare visat kampvilja. Dessvärre lyckades han inte heller där finna stöd för att driva uppror mot den nykrönte kungen, varpå han for vidare mot Norge. När Dalarna sedan nåddes av rykten om att kungen ville avväpna allmogen och införa nya skatter ändrade dalkarlarna uppfattning. Ett bud sändes efter Gustav Vasa och han kallades åter. I januari 1521 valdes han till hövitsman och började bygga upp en upprorsarmé. Fler och fler anslöt sig och revolten växte. Vid midsommartid behärskade Gustav Vasas trupper alla landskap norr om Mälaren. Allt större landområden rensades från danska soldater och på sensommaren valdes han till riksföreståndare över Sverige. För att återta befästa städer och borgar vände sig Gustav Vasa till Lübeck, som mot löfte om tullfrihet och ekonomiska förmåner bistod med lån, soldater, fartyg och kanoner. Med stöd av de lübeckska trupperna fick de svenska upprorsmännen danskarna att lämna de sista befästningarna. Stockholm belägrades och kung Kristian tvingades till kapitulation. Gustav Vasa valdes sedan (1523) till kung vid riksdagen i Strängnäs. Kalmarunionen var därmed upplöst och Sverige blev självständigt. Själva kröningen dröjde dock till 1528, då den genomfördes i Uppsala domkyrka.

Det land Gustav Vasa blev kung över befann sig i ett eländigt skick. Det var ett svensk-finskt rike med en befolkning på 800 000 invånare, varav de flesta var bönder. Jordbruket var ineffektivt och fattigdomen utbredd. Landet saknade dessutom egen yrkesarmé.

Den stora krigsskulden till Lübeck tvingade Gustav Vasa att snabbt inventera möjligheterna att komma över ekonomiska medel. Hans blick föll då på kyrkan, dit landets främsta tillgångar hade koncentrerats genom donationer. Det var dessutom nödvändigt att minska biskoparnas inflytande för att skapa en stark statsmakt. Han insåg därför fördelarna med den protestantiska läran, som förespråkade en fattig och folklig kyrka. Genom att lova adeln en del av kyrkans rikedomar (adeln skulle få tillbaka de gods som donerats till kyrkan efter 1454) lyckades han vinna den över på sin sida och kunde förbereda en reformation.

Riksdagen i Västerås 1527 blev reformationens startpunkt. Den svenska kyrkan gjordes till en nationalkyrka med kungen som överhuvud istället för påven. Kungen fick därmed befogenhet att tillsätta högre kyrkliga tjänster. Domkapitlens egendomar drogs in till kronan och kyrkans bokpressar beslagtogs. Diakonen Olaus Petri, som studerat i Luthers Wittenberg, utsågs till predikant i Storkyrkan i Stockholm och fick i uppdrag att redigera en bibel i svensk översättning. Den första helsvenska bibeln, kallad Gustav Vasas Bibel, utkom 1541. Svensk gudstjänst infördes, klostren tömdes, helgondyrkan förbjöds och kyrksilver samlades in till den kungliga skattkammaren.

Det första färdigställda exemplaret av Gustav Vasas bibel presenteras för kungen. Målning i Uppsala domkyrka.

Med hjälp av kyrkans rikedomar betalades krigsskulden, men Gustav Vasa hade fler resurskrävande planer att förverkliga. Framför allt behövde landet ett ordentligt försvar. Vasa byggde upp en egen här med 15 000 man och såg till att renovera borgar och befästningar. Han lät även uppföra och modernisera ett flertal slott, inte minst i Kalmar, Vadstena, Gripsholm och Uppsala. Utgifterna gjorde kungen tvungen att ta ut extraskatter från folket. Jordeböcker upprättades för att ge en bild av skatteuppbörden och administrationen effektiviserades genom att landet indelades i fögderier med en kungsgård i centrum. Kungen levererade dessutom instruktioner om allt från biodling till dikesgrävning. Med tiden började hans sätt att styra riket skapa missnöje. Bönderna plågades av inflation, skatter, saltbrist, snokande fogdar och bråkiga soldater. I tillägg gjorde kyrkoplundringen och nedläggningen av kloster att kyrkans verksamheter dog ut – skolor, sjukvård och fattigvård försvann. På flera håll höjdes protester, men Vasa såg till att kväsa oppositionen och hämnades blodigt. När ett påbud gick ut om att en klocka skulle hämtas från varje sockenkyrka utbröt det s.k. Klockupproret i Dalarna, men slogs ner. Dackefejden, som startades 1542 av Nils Dacke, blev det största bondeupproret i Nordens historia. Efter ett års kamp återvann kungens trupper kontrollen och grunden var därmed lagd för ett rike med stark centralmakt i Stockholm. Samtidigt hade Gustav Vasa blivit varse att han måste vara mer lyhörd mot folket och skapade ett styre med högre inslag av dialog.

Gustav Vasa lät införa arvsmonarki och såg till att producera tronföljare. Han gifte sig sammanlagt tre gånger. I sitt första äktenskap (1531) med Katarina av Sachsen-Lauenburg föddes sonen Erik, som senare blev Erik XIV. Drottningen dog emellertid efter bara fyra år och Gustav Vasa gifte om sig med Margareta Eriksdotter Leijonhufvud. Med henne fick han hela tio barn, varav åtta nådde vuxen ålder. Det äldsta av dessa, sonen Johan, blev senare kung Johan III. Den yngste sonen, Karl, blev Karl IX. Efter att Margareta avlidit i sjukdom gifte Gustav Vasa om sig med hennes systerdotter, den 40 år yngre Katarina Stenbock. Detta äktenskap blev dock barnlöst.

Gustav Vasa finns begravd i Uppsala domkyrka tillsammans med sina två första hustrur.

Sitt sista framträdande gjorde Gustav Vasa år 1560. Han var då en åldrad och plågad man, som led av magproblem, saknade tänder och hade ett infekterat käkben. Senare samma år avled han på Stockholms slott. Den officiella dödsorsaken var ”cholera”. Han finns nu begravd i Uppsala domkyrka.

När Gustav Vasa dog hade han förändrat stora delar av den svenska samhällsstrukturen. Sverige hade blivit ett enat land med ett starkt centralstyre och ett eget försvar. Den arvsmonarki som finns än idag hade upprättats, staten hade blivit rik och en protestantisk statskyrka hade införts. Samtidigt slog förändringarna hårt mot andra delar av kulturen. Inte minst karakteriserades hans 37-åriga regeringstid av sjunkande bildning. Gustav Vasa gjorde inget för att utbilda skrivare eller präster, skolorna fick förfalla och Uppsala universitet kom att förbli stängt i nästan 100 år. De kyrkliga kontakterna med övriga Europa, som tidigare hade inneburit ett inflöde av nya kulturella impulser, bröts. Dessutom drevs han av en maktlystnad som gjorde honom hänsynslös. Ingen annan kung har samlat på sig så stora personliga rikedomar – när han dog hade han över 5 000 gårdar i sin ägo.

Gustav Vasas livsgärningar kan man både kritisera och hylla, men ställt bortom allt tvivel är att han haft ett stort inflytande på den historiska utvecklingen. Det är svårt att föreställa sig hur annorlunda vår tillvaro hade kunnat vara om Gustav Vasa aldrig tagit makten. Hade Sverige då varit ett katolskt land? Hade vi alla varit danskar? Svaren kommer vi aldrig att få, men spåren av Gustav Vasa – och senare hans söner – finns än idag i vår vardag. Varje år påminns vi lite extra om hans dramatiska liv när tusentals skidåkare deltar i skidtävlingen Vasaloppet till minne av hans flykt från den danske kungen. En av anledningarna till att vi firar vår nationaldag 6 juni är att Gustav Vasa valdes till kung detta datum, vilket inledde Sveriges tid som fri och självständig nation.

Fotnot: Bilden överst visar ett porträtt av Gustav Vasa på Kalmar slott. Den mittersta bilden är ett fotografi av en målning i Uppsala domkyrka, som visar hur Gustav Vasa mottar ett exemplar av sin svenska Bibel. Den nedersta bilden visar hans grav i samma kyrka.

–

Tryckta källor:

Göransson, Göte (1984), Svensk historia, Bokhuset

Lindqvist, Herman (1993), En vandring genom den svenska historien, Förlags AB Wiken

Åberg, Alf (1978), Vår svenska historia, Natur och Kultur

–

Otryckta källor:

http://popularhistoria.se/artiklar/gustav-vasa-revoltoren-som-byggde-en-nation

http://upptacksverigeshistoria.se/gustav-vasa-sveriges-mest-kanda-kung-genom-tiderna/