2017 närmar sig sitt slut. Inför varje nyårsafton brukar jag, liksom många andra, fundera lite över vad det gångna året betytt, både på ett personligt plan och i ett större sammanhang. Att summera ihop och försöka greppa de trådar som löper vidare in i framtiden hjälper oss att få en bild av vad som skett och vad det nya året kanske kommer att innebära. Låt oss därför göra en tillbakablick på vad den här bloggen har innehållit under 2017.
Alltsedan bloggens födelse i april har vi uppmärksammat flera av de högtider som dykt upp i almanackan och tittat på deras kulturhistoriska bakgrund. Nu vet vi varför vi firar valborgsmässoafton, alla helgons dag och lucia. Vi har lärt oss varför vi dukar upp till kräftfest i augusti och att julen fanns i vår del av världen långt innan kristendomen kom. Allt detta har hjälpt oss att förstå att den svenska kulturen är precis som alla andra – en unik sammansmältning av inhemska sedvänjor och tankegods som tillkommit utifrån.
Vi har gjort nedslag i vår fängslande nordiska mytologi, sett hur våra förfäder tänkte sig världens uppkomst och lärt känna gestalter ur dess gudavärld. Dessutom har vi börjat blicka in i de svenska folksagornas magi och bekantat oss med några av de väsen som bor i våra nordiska skogar.
Vi har tittat på storslagna kulturhistoriska sevärdheter, då vi besökt de gripande hällristningarna i Tanum, det historiespäckade Kalmar slott och den mångtusenåriga gravplatsen Ekornavallen. Dessutom har vi lärt oss mer om kulturhistorien i sig genom att fördjupa oss i runskriften och vad som hände i övergången mellan det hedniska samhället och det kristna. Vi har också fått lära oss hur en gammal koppargruva kan skapa traditioner som påverkar våra bostäders utseende än idag och hur den svenska vistraditionen fyllt en lång rad funktioner i människors liv. Vi har kunnat konstatera att det svenska kulturarvet är rikt och att Sverige i förhållande till sin folkmängd har fler världsarv än något annat land .
Utöver detta har vi fångat upp aktuella kulturpolitiska frågor. Framför allt har vi granskat hur rådande politiska trender skapat både materiell och mental kulturförstörelse och hur politiker och institutioner försökt förminska, åsidosätta och tillintetgöra vårt kulturarv. Vi har även fått se exempel på hur denna kulturförstörelse har tagit sig uttryck i form av ett kunskapsvacuum hos befolkningen. Vi har sett hur kulturen blivit satt under en politisk press, som skapat märkliga uppfattningar om vårt kulturella sammanhang och ibland lett till historieförfalskning. Till följd av detta har vi fått anledning att diskutera kulturens betydelse för en människas liv och ett samhälles sätt att fungera.
Samtidigt har vi också börjat skönja en förändring. Vi har fått se svenska värderingar ta plats i samhällsdebatten och hört röster höjas för skyddandet av vår kulturs kärnvärden. Vi har också uppmärksammat att det finns initiativ som syftar till att bevara både seder och hantverkskunnande från förr. Året slutar således med ett trendbrott i positiv riktning, som öppnar för en känsla av hopp inför 2018.
Ett riktigt gott nytt år önskar jag er alla!
Den nuvarande karaktären fick luciatåget efter att en tävling utlysts i Stockholms Dagblad 1927, där den utvalda lucian försågs med en ljuskrona och ledde en procession av tärnor. Följet fylldes på med stjärngossar, som i tidigare tradition gått runt och sjungit i stugorna för att gestalta de tre vise männen. Arrangemanget blev populärt och liknande firanden återskapades runt om i landet. I takt med att luciatåg började arrangeras på skolor och daghem utökades tåget med tomtenissar och pepparkaksgubbar.
Kulturminnet 