För några dagar sedan lät regeringen meddela att samhällsorienteringen för nyanlända ska ses över, så att undervisning om svenska normer och värderingar ges större utrymme. Enligt arbetsmarknads- och etableringsminister Ylva Johansson syftar detta till att förbättra integrationen. Exempelvis ska nyanlända få lära sig den svenska synen på jämställdhet mellan kvinnor och män, barns rättigheter och yttrandefrihet. Ylva Johansson uttrycker även att man tidigare underskattat betydelsen av att jobba med normer och värderingar hos nyanlända och att det funnits en ängslan för att prata om detta.
– Jag tror att vi kanske har känt oss obekväma att ta de här värderingsdiskussionerna och kanske heller inte har förstått hur viktigt det är för den som är ny i Sverige att få en chans att förstå och ta till sig de värderingar och normer som kommer till uttryck i lagar och regler och organisation, säger hon till Sveriges Radio.
Bara erkännandet av att svenska värderingar över huvud taget finns får sägas vara ett stort framsteg. Men kanske är det så att förekomsten av en svensk kultur med starka värderingskluster helt enkelt inte går att förneka längre: när vårt samhälle i allt högre utsträckning måste tampas med hedersvåld, tvångsäktenskap, kvinnlig omskärelse, antisemitism, polygami, homofobi och en föråldrad kvinnosyn är det ju svårt att hävda att svenska värderingar inte existerar. Vår kultur är helt enkelt som mest synlig när den kolliderar med andra.
Jag välkomnar regeringens beslut att förmedla kunskaper om det svenska samhällets värderingsbas till nyanlända. Det ger dem åtminstone en chans att välja om de vill vara en del av den svenska kultursfären eller ej – man kan ju inte integreras i något man inte förstår. Om detta kommer att ge konkreta resultat återstår dock att se. Hittills har intresset för studier som syftar till förbättrad integration varit svalt. Endast en tredjedel av alla som beviljas asyl i Sverige fullföljer sina SFI-studier, vilket är nedslående, inte minst med tanke på att de som läser färdigt klarar sig bäst på arbetsmarknaden. Och är man inte intresserad av att lära sig det nya hemlandets språk, så är det kanske tveksamt om man vill ta till sig dess värderingar.
Fotnot: Kvinnorna på bilden är inte relaterade till texten.
Läs mer:
Kulturminnet 
Pingback: Året som gått | Kulturminnet