Kulturhistoriska sevärdheter del 10: Lunds domkyrka

I Lund har den väldiga domkyrkan dominerat stadsbilden sedan medeltiden. Det är svårt att datera dess grundläggande, men sannolikt började den byggas på 1100-talet efter att Lund blivit säte för Nordens ärkebiskop. Kyrkan konstruerades med de stora katedralerna i det tysk-romerska riket som förebilder och för ändamålet importerades hantverkare från bl.a. Italien. Idag räknas domkyrkan som Sveriges främsta byggnad i romansk stil.

Kyrkans äldsta interiörer är bäst bevarade i kryptan, som i stort sett är intakt sedan 1100-talet. Få rum i Sverige är äldre än detta. Kryptan uppvisar dessutom en särpräglad estetik, med vackert formade pelare och korsvalv. Där finns också kyrkans äldsta altare och flera skulpterade kolonner.

En av kolonnerna omfamnas av en man som enligt sägnen är jätten Finn, en populär figur som är väl känd av alla skånska skolbarn. I själva verket avporträtterar skulpturen sannolikt Bibelns Simson, när denne river filistéernas tempel.

1234 eldhärjades kyrkan och delar av den blev svårt förstörda. Under det påföljande återuppbyggnadsarbetet tillkom en ny lektoriemur, nya valv och en ny västfasad. I början av 1500-talet gjordes ytterligare några tillbyggnader, som ändrade kyrkans karaktär. Efter reformationen minskade sedan Lunds religiösa betydelse och domkyrkan fick förfalla. 1668 invigdes Lunds universitet i kyrkobyggnaden och den utgjorde sedan universitetets främsta undervisningslokal i flera decennier.

1779 var kyrkans absid så ansatt att den hotade rasa. Med stöd av kung Gustav III nedmonterades absiden och återuppfördes. När detta arbete var slutfört 1885 besökte kungen kyrkan, men fann den i ett så dåligt skick att han beordrade fortsatt renovering. De mest omfattande renoveringarna startade dock inte förrän på 1830-talet under arkitekt Carl Georg Brunius, som senare efterträddes av Helgo Zettervall. Då byggdes bl.a. de två nuvarande tornen och golven försågs med slät kalksten.

Under 1900-talet har interiören kompletterats med Joakim Skovgaards absidmosaik. Den enorma skildringen av Kristi återkomst, som skapats av glasmosaik från Venedig och naturfärgad sten, dominerar nu hela kyrkorummet. Ett annat sentida inslag är Emanuel Vigelands glasmålningar, som illustrerar den bibliska skapelseberättelsen.

Till domkyrkans främsta skatter hör Sveriges största kyrkorgel, de rikligt utsmyckade korstolarna och ett astronomiskt ur från medeltiden. Uret, som konstruerades med en för tiden avancerad mekanik, spelar två gånger om dagen hymnen In Dulci Jubilo. Fler sevärdheter finns i domkyrkomuséet, som bl.a. bjuder sina besökare på praktfulla kyrkliga textilier. Där kan man även se föremål som hittats under korstolarna, inklusive fusklappar, kärleksbrev och Nordens äldsta spelkort.

Lunds domkyrka är än idag en högst levande kyrka med dagliga gudstjänster. Den är också Sveriges mest besökta kyrkobyggnad med 700 000 besökare per år. Av Michelins turistguide har domkyrkan fått toppbetyget tre stjärnor och den har utsetts till ett av Sveriges sju underverk av Vetenskapsradions lyssnare.

Sagan om jätten Finn

En gång för länge sedan fanns en präst i Lund, som brukade predika för lundaborna på en stor, öppen plats. Under marken på denna plats bodde en familj jättar, som tyckte att gudstjänsterna var störande. Prästen lovade då jättefar att han inte skulle behöva höra fler predikningar om han byggde en kyrka där församlingsborna kunde vara. Det gick jätten med på, men gjorde samtidigt en vadslagning med prästen: Om prästen inte fick reda på jättens namn innan kyrkan var färdig skulle han ge jätten sina ögon.

Just när den allra sista stenen skulle läggas på plats kom prästen springande och ropade att jätten hette Finn. Han hade hört jättemor sjunga för sina barn och i sången nämndes jättens namn, så att prästen förstod vem han var.

Jätten blev ursinnig över att ha förlorat vadet. I vredesmod gick han ner i kryptan, där han tänkte slita upp kolonnerna för att få kyrkan att rasa. Men just när han grep tag om en pelare krympte han ihop och förvandlades till sten, så att han än idag står kvar i kryptan som en stenskulptur.