2018-01-12 rapporterade TT om de växande problemen med hedersvåld i Sverige. Hur många människor – framför allt kvinnor – som lever under hedersförtryck i vårt land vet ingen, men de senaste årens rapporter talar om tiotusentals eller hundratusentals individer. 2009 visade Ungdomsstyrelsens rapport att 70 000 unga inte själva får välja vem de ska gifta sig med och 2014 kom en statlig utredning fram till att 100 000 unga personer levde under hedersrelaterat förtryck. Enligt andra forskares beräkningar är siffrorna ännu högre. Docent Astrid Schlytter vid Stockholms universitet, som är en av landets främsta experter på hedersproblematik, uppskattar att var tredje skolelev som fötts utomlands eller har två utlandsfödda föräldrar styrs av hedersrelaterade familjenormer. Det innebär att 240 000 ungdomar i Sverige är drabbade. Värst är problemen i socioekonomiskt utsatta förortsområden. En enkätundersökning visade förra året att åtta av tio flickor i utsatta Göteborgsförorter är hårt kontrollerade i sitt privatliv.
De inskränkningar och begränsningar som hedersnormerna skapar handlar ofta om att flickor inte får delta i alla skolaktiviteter, inte får ha pojkvän, måste klä sig enligt särskilda koder och inte får bestämma vem de ska gifta sig med. Om flickan vägrar foga sig utsätts hon för bestraffningar i form av utfrysning, hot, våld eller mord.
Problemet fångas sällan upp av rättsväsendet. Ett fåtal fall årligen kommer till socialtjänstens kännedom och leder till omhändertagande. Oftast handlar det då om att den omyndiga flickan (eller betydlig mer sällan pojken) själv vågat anförtro sig till en lärare, skolkurator eller annan vuxen utanför den egna kulturkretsen.
Utvecklingen måste sägas vara högst oroväckande, inte minst med tanke på den motsägelse som finns i att ett av de länder som kommit längst i sitt arbete med kvinnofrågor samtidigt behöver slåss mot allt starkare krafter som verkar i motsatt riktning. Samhället splittras och orsaken är de intressekonflikter som skapas av en större invandring än samhället orkar svälja. De människor som väljer att invandra till Sverige förkastar det svenska samhällets värderingar och bygger upp egna kulturenklaver där andra normer gäller – normer som anses viktigare än svensk lag. Det är en utveckling som borde tas på största allvar och bemötas med kraftfulla motåtgärder, men när främmande kulturer är inblandade blir frågan alltid känslig och de svenska myndigheterna tassar på tå. När jämställdhetsminister Åsa Regnér nyligen skulle kommentera de eskalerande problemen i en intervju med Aftonbladet vågade hon inte ens tala klarspråk om grundorsakerna. Hennes lösningsförslag var att ”män” skulle ta sitt ansvar och det skulle ”männen” göra genom att engagera sig i frågan.
När man läser Åsa Regnérs uttalanden kan man inte annat än undra vem hon syftar på. Det är inte Per, Olle och Bengt som helt plötsligt fått för sig att låsa in, hota eller bruka våld mot sina döttrar för att de varit på skoldisco. Därför är det inte Per, Olle och Bengt som ska bära ansvaret för att hedersvåldet ökar – det ska de kulturer som praktiserar sedvänjan. Det är dit Regnér bör rikta sin kritik och det är på dem samhället måste ställa krav. Regnérs diffusa formuleringar illustrerar emellertid en ovilja att göra just detta – för den enda kultur som får kritiseras i Sverige är den svenska.
Så länge vi inte klarar av att rikta oss till rätt adressat kommer problemen inte att kunna angripas. Hedersvåldet får därmed fortsätta växa i ett samhälle som berömmer sig av att vilja värna kvinnors rättigheter. Mitt uppe i ett land som anser sig vara ett av de främsta i världen på jämställdhet odlas en kvinnosyn som för länge sedan borde ha förpassats till historiens skräphög. Och Sveriges svar är fegt och klent. Nya normer tillåts breda ut sig. När ska vi stå upp för vår kultur?
Kulturminnet 
Pingback: Nu ifrågasätts mångkulturen på allvar | Kulturminnet