Utsökta exempel på djurornamentik finns att se på Urnes stavkyrka i Norge, som fått ge namn åt den så kallade urnesstilen.Kyrkan, som byggdes under 1100-talets första hälft, är landets äldsta bevarade stavkyrka.Dess utsmyckningar illustrerar hur hednisk konst under en övergångsperiod kombinerades med kristen arkitektur.
Djurornamentik är en särskild stilart som kom till uttryck i skandinavisk konst under tiden 400-1200 e.Kr. Den präglade således konsten i vår del av världen under mer än 800 år och utvecklades under flera historiska tidsepoker (folkvandringstid, vendeltid, vikingatid och början av medeltiden).
Karakteristiskt för djurornamentiken är stiliserade och uppbrutna motiv från djurriket. Istället för realistiska djuravbildningar ingår djurens kroppsdelar i avancerade mönster, som ibland är så förvrängda att man måste studera föremålet noga för att urskilja huvuden, ögon, tassar och svansar. Vilka djur som avbildas kan vara svårt att avgöra, men de är ofta orm- eller drakliknande. Ibland är de mytiska varelser som utgör blandningar av olika djur. Mönstret kan också innehålla ett gytter av djurkroppar som snor sig om varandra på ett effektfullt sätt. En och samma kroppsdel kan delas av flera djur och först när man tittar lite närmre framträder lösryckta detaljer. Den krävande bildavläsningen gör mönstren spännande att uttyda. Vad djurornamentiken velat berätta vet vi emellertid inte. Kanske användes den enbart för sina dekorativa egenskaper, kanske var den tänkt att förmedla myter och historier.
Den första skandinaviska djurornamentiken skapades med influenser från romarriket, då hemvändande nordbor som deltagit i romerska trupper förde med sig militära föremål med djurdekorationer. Dessa avbildningar var naturtrogna, men kom att ge inspiration till djurornamentikens mer abstrakta utsmyckningar. Tillslut bildade djuren invecklade flätverk, som fick pryda vapen, beslag, smycken, skepp, runstenar och portaler. Hantverkskunskapen bakom ornamentiken och föremålen den kommit till uttryck på är av ofta av högsta kvalitet.
Bänken från Kungsåra, som är ungefär 1000 år gammal, är en av Sveriges äldsta bevarade möbler. Ryggstödet och armstöden smyckas av riklig djurornamentik. Bänken är idag utställd på Historiska museet i Stockholm.
Djurornamentiken utvecklade med tiden olika stilriktningar, som av forskare fått skilda benämningar. Några vanliga stilbeteckningar (som på olika sätt överlappar varandra) är Salins stil I-III, stil A-E, nydamstilen, gripdjursstilen, borrestilen, mammenstilen, jellingestilen, ringerikestilen och urnesstilen.
Med urnesstilen, som karakteriseras av slingrande djur med nosflik och mandelformade ögon (se bild överst), avslutades djurornamentikens epok. Under sent 1100-tal började nordborna överge sin inhemska konsttradition för att inspireras av kontinentens romanska konst. Djurornamentiken kom emellertid att leva kvar i folkkonsten även under de påföljande århundradena. Ett exempel är Saulandstolen från 1500-talet, som dekorerats med djurornamentik i gripdjursstil.
Under 1800-talets nationalromantiska period blommade intresset för djurornamentiken upp, för att sedan åter falla ur modet. I modern skandinavisk konst har djurornamentik fått ett mycket begränsat utrymme, vilket gör att stilen ännu förknippas med äldre tider.
Söderalaflöjeln – ett vackert exempel på djurornamentik
Söderalaflöjeln har fått sitt namn av att den tidigare suttit på Söderala kyrka i Hälsingland. På 1700-talet köptes flöjeln av en bonde i trakten, när kyrkan bytte ut den mot ett kors.
Flöjeln är från ca år 1050 och har tillverkats av förgylld kopparplåt. Sannolikt har den ursprungligen varit fäst i fören eller masten på ett vikingaskepp. Dekorationerna består av riklig djurornamentik i ringerikestil.
Numera förvaras flöjeln på Historiska museet i Stockholm, medan Söderala kyrka har fått en kopia.
Kulturminnet 
Pingback: Året som gått | Kulturminnet