Hávamál

20170730_143722

Jag har gjort något jag tänkt i många år, men som inte tidigare blivit av: Jag har läst Hávamál.

Hávamál (”den höges sång”) är den av Eddadikterna som innehåller tänkespråk, levnadsregler och visdomsord. Troligen diktades den i Norge på 900-talet och nedtecknades i den isländska handskriften Codex Regius på 1200-talet. Därmed ger den oss en värdefull inblick i vikingatidens språk, kultur och föreställningsvärld.

Mitt sätt att närma mig texten var inte det enklaste. Jag köpte en bok med fornnordiska på vänstersidan och engelsk översättning till höger. Sedan gick jag igenom en vers i taget på originalspråk och försökte  förstå, innan jag läste översättningen. Jag blev förvånad över hur mycket som med lite ansträngning gick att ta till sig. När man väl lärt sig några ord som återkommer ofta, går mycket av texten att uttyda tack vare likheter med modern svenska. Tusen år gamla budskap når fram än idag. Det är en mäktig känsla!

Några illustrativa exempel:

Gestr er inn kommin – en främling/gäst har kommit in

vakir um allar nætr – vakar alla nätter

Ungr var ek – jag var ung

Sjúkom kálfi – en sjuk kalv

Sorg etr hjarta – sorg äter ens hjärta

 

Det var också intressant att se att användningen av prefix liknar den vi har idag:

snotr – klok

ósnotr – oklok

meðalsnotr – medelklok

 

Allra mest fascinerande var emellertid att upptäcka den livsfilosofi som förmedlades. Vardagsbekymren var på många sätt desamma då som nu och jag blev överraskad över all klokskap jag fick möta. Hávamál är en liten pärla bland Eddadikterna – den borde vi alla få läsa i den svenska skolan. Jag undrar varför så inte är fallet.

 

Några kloka ord från våra förfäder

En okunnig man blir till löje när han sitter bland de visa.

Det finns ingen bättre börda än ett stort förråd av sunt förnuft.

Ingen färdkost är sämre än en alltför djup klunk öl.

En dåraktig man ligger vaken hela natten och grubblar över allt. När morgonen kommer är han utmattad och alla problem är desamma.

Den dåraktige tror att alla som ler mot honom är hans vänner.

En talför tunga som inte kontrolleras av sin ägare kommer ofta att skapa sorg.

Anförtro dig till en person, men inte två. Det du anförtror tre kommer världen att veta.

Kärlek förvandlar kloka män till dårar.

Den kloke inser att det inte finns någon värre sjukdom än att aldrig vara nöjd med något.

Den är ingen vän, som aldrig säger något obehagligt.

Gläds aldrig åt ondska, utan få din glädje ur det som är gott.

Det finns ingen man så god att han är fri från fel eller så ond att han är värdelös.

Håna aldrig en gråhårig åldring. Vad de gamla säger är ofta förnuftigt.

 

 

Fotnot: Översättningarna till svenska har gjorts av mig utifrån den engelska versionen i Martin D.E. Clarkes bok, med stöd av den fornnordiska texten. Jag har läst Peter August Gödeckes svenska översättning, men tycker inte att den återger originalspråkets kraft och rakhet.

 

Läs mer:

Clarke, Martin D.E. (1923), The Hávámal, Cambridge University Press

2 reaktioner på ”Hávamál

  1. Pingback: Året som gått | Kulturminnet

  2. Min milda mening är
    att de ”försvenskade” exemplen ovan helt missar allitterationen som är ett viktigt verktyg för att överföra visdomsorden med muntlig tradition.
    P. Aug Gödeckes översättning är min favorit.

    Vänligen
    Tommy

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s