Nordisk folktro, del 6: Näcken

20180101_181656

Vid forsar, åar och dammar kan man ibland höra någon spela den allra ljuvligaste musik. Om man då följer ljudet kan man få se näcken – en ensam spelman med en fiol.

Bäst verkar näcken trivas vid rinnande vatten och han kallas därför ofta för ”strömkarlen” eller ”forsakarlen”. Ibland bosätter han sig emellertid vid stillastående vattensamlingar. Om en skogstjärn har blommande näckrosor är det ett tecken på att näcken finns där och då bör man inte bada. Näcken bor nämligen i djupa salar under vattnet, dit han försöker föra med sig människor för att hålla dem fångna. Många har dött drunkningsdöden när näcken dragit ner dem i vattnet. Näcken kan också orsaka sjukdom. Värst är näckbett i form av sår som inte vill läka. För att skydda sig kan man ”binda näcken” genom att sticka en kniv i marken vid invid stranden eller kasta en sten i vattnet utan att plaska.

Hur näcken har lärt sig att spela så vackert är det ingen som vet, men det ryktas att han är en ängel som kastats ut ur himmelriket. Oftast framträder han i skymningen för att förtrolla lyssnare med sitt fiolspel. Men man måste lyssna med vaksamhet – musiken är så vidunderlig att den kan förvrida människors sinnen. Låter man sig fängslas av den kan man lockas att gå rakt ner i vattnet.

Ibland kan näcken förmås att ta emot elever som vill lära sig spela som han. För att få näcken till läromästare måste spelmannen sätta sig vid en fors tre torsdagsnätter i rad. De första två nätterna kommer inget att hända, men den tredje natten uppenbarar sig näcken för att ge lektioner. Som betalning brukar han vilja ha en helsvart katt eller några droppar av elevens blod. Lärjungen måste dock vara uppmärksam, eftersom näcken kommer att försöka dränka honom. Överlever han lektionen kommer han emellertid att kunna spela så medryckande att stolar och bord börjar dansa. Vissa melodier har t.o.m. sådan kraft att de kan bli farliga. Spelmannen kan själv bli gripen av sin musik, så att han spelar tills han mister förståndet. Det kan också hända att människor inte kan kan sluta dansa, inte ens om deras fötter nöts ner. Det enda sättet att bryta förtrollningen är då att klippa av fiolens strängar.

Näcken har förmågan att skifta gestalt och uppträder i olika skepnader. I mer modern tid verkar han oftast ha framträtt som en vacker man. Han brukar emellertid ha något avvikande drag som avslöjar honom, såsom hästhovar eller simhud mellan tårna. Längre bak i tiden har han haft ett mer skräckinjagande utseende i form av en gammal gubbe med grönt hår och ibland har han visat sig som hund, katt eller gädda. Kanske är bäckahästen näcken i hästskepnad.

Näcken verkar ha bott i våra vattendrag i mer än tusen år. Han är känd i nordisk folktro och diktning sedan fornnordisk tid och dyker ofta upp i folkvisor och sägner. Själva ordet ”näck” härstammar sannolikt från det gamla germanska ordet ”nykr”, som betyder ”att tvätta” eller ”att bada”.

Sedan 1995 kan den som vill få träffa näcken bege sig till Hackås i Jämtland andra torsdagen i juli. Då samlas en jury vid Billstaån för att utse ”årets näck” bland hugade deltagare. Till tävlingsreglerna hör att deltagarna ska framföra valfri låt och bara får skyla sig med sådant som växer i naturen. Musikinstrumenten kan variera, men trollstämd fiol föredras.

 

Näcken

av Johan Erik Stagnelius (1793-1823)

Kvällens gullmoln fästet kransa.
Älvorna på ängen dansa,
och den bladbekrönta näcken
gigan rör i silverbäcken.

Liten pilt bland strandens pilar
i violens ånga vilar,
klangen hör från källans vatten,
ropar i den stilla natten:

”Arma gubbe! Varför spela?
Kan det smärtorna fördela?
Fritt du skog och mark må liva,
skall Guds barn dock aldrig bliva!

Paradisets månskensnätter,
Edens blomsterkrönta slätter,
ljusets änglar i det höga –
aldrig skådar dem ditt öga.”

Tårar gubbens anlet skölja
ned han dyker i sin bölja.
Gigan tystnar. Aldrig näcken
spelar mer i silverbäcken.

 

 

Fotnot: Bilden ovan visar konstnären Ernst Josephssons skildring av näcken från 1882.

 

Tryckta källor:

 

Egerkrans, Johan (2013), Nordiska väsen, B. Wahlströms förlag

Henriksson, Alf (red. 1990), Hexikon som lexikon. En sagolik uppslagsbok från A till Ö, Trevi

Jäger, Jan och Jäger, Tor (2012), Lyktgubben, skogsfrun och andra väsen, Berghs förlag

Schön, Ebbe (2005), Folktrons ABC, Carlssons Förlag

Schön, Ebbe (1998), Svensk folktro A-Ö. Hur vi tänkt, trott och trollat, Prisma

 

Otryckta källor:

https://sv.wikipedia.org/wiki/N%C3%A4cken

https://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%85rets_N%C3%A4ck

http://www.sprakochfolkminnen.se/om-oss/for-dig-i-skolan/arkivvaskan/nacken-och-backahasten-i-folktron.html

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s