Kyrkan som kulturbärare

20180225_120203

Jag är inte längre medlem i Svenska kyrkan. Den valde jag att lämna för några år sedan, när jag upplevde att den övergått till att vara en politisk organisation snarare än ett kristet samfund. Men det händer fortfarande att jag går i kyrkan, främst för att jag ibland längtar efter att känna samhörighet med den delen av mitt kulturarv. Sverige bär på en tusenårig kristen historia och även om samhället idag är höggradigt sekulariserat, så tvättas ett sådant arv inte bort i en handvändning. De människor som betecknar sig som troende minskar, men det är ändå till kyrkan svensken vänder sig i flera av livets mest avgörande stunder. I kyrkan firas dop och bröllop, begravningar ordnas i dess regi och en tredjedel av alla åttondeklassare väljer ännu att konfirmera sig. Det kristna avtrycket är också tydligt i flera av våra största högtider, även om förkristna inslag vittnar om att kyrkan i många fall övertagit och omvandlat årstidsbundna traditioner från hednisk tid.

I söndags vandrade jag fyra vackra kilometrar genom snötyngd skog för att delta i mässan i Varnhem. Jag ska erkänna att mässan i sig var något av ett svepskäl – jag håller på med ett blogginlägg om Birger jarl och ville ha en bild av hans grav i klosterkyrkan att illustrera texten med. Men mässan var stämningsfull och gav mig en påminnelse om att kyrkohistorien är nära sammanflätad med kulturen. Psalmerna väckte minnen av tidigare kyrkobesök, bibeltexten var bekant för alla som någon gång konfirmationsläst och prästen predikade om att det kristna livets kamp aldrig är enkel. Allt var välbekant och följde den ordning vars rötter hittar tillbaka hundratals år. Jag må ha lämnat en organisation som håller på att halka snett, tappa bort sig och förlora sina gränser i en formlös dimma, men mitt kulturkristna arv lever kvar. Mina förfäder levde i ett bondesamhälle vars tillvaro i hög utsträckning styrdes av religiösa regler och våra kyrkobyggnader är fulla kulturhistoriska spår. Jag kallar mig inte kristen – det vore nog att skända religionen – men kristendomen vilar i min kultur.

20180225_114202

Nattvardsgång i Varnhems klosterkyrka februari 2018.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s