Svenska Dagbladets journalist Ola Wong, som tidigare skrivit om hur svenska museer omvandlas till politiska propagandacentraler, publicerade nyligen en artikel som beskriver liknande problem i förlagsvärlden. I artikeln vittnar flera förläggare om hur det statliga litteraturstödet beläggs med politiska direktiv, vilket gör bokutgivningen likriktad och vinklad.
Det statliga litteraturstödet, som uppgår till ungefär 35 miljoner kronor per år och delas ut av Kulturrådet, är viktigt för de mindre förlagens överlevnad. Problemet är att Kulturrådet inte har fått i uppgift att verka för en mångsidig och obunden bokproduktion. Istället ska det främja jämställdhet, mångfald, hbtq och ”interkulturell utveckling”. Dessutom ska inget kön vara representerat med mer än 60% vid bidragsutdelningen. Kvaliteten blir således underordnad politiska målsättningar, där statliga medel används till att understödja de författare som nyttjar rätt kodord och har rätt profil.
Förläggaren Kristoffer Lind illustrerar problemet genom att exemplifiera:
Om du har en habil afrikansk kvinnlig författare kan du få stöd för vad som helst. Men för en vit amerikan spelar det nästan ingen roll om han är i Nobelprisklass, det är ändå svårt att få stöd.
I efterdyningarna av metoo-kampanjen har kulturminister Alice Bah Kuhnke nu lämnat direktiv om att sexuella trakasserier ska vara en fråga för all kulturverksamhet och premieras när stöd delas ut. Några protester väcker sådana påbud inte i den svenska kulturvärlden – teatrar, museer och institutioner sitter alla i ministerns knä och måste spela med. Pelle Andersson på förlaget Ordfront är dock kritisk. Han betonar att han är för yttrandefrihet snarare än yttrandestyrning. Dessutom ifrågasätter han varför det över huvud taget ska vara kulturens uppgift att agera språkrör åt makthavarna:
Det finns massor av saker vi eller politikerna vill motverka, men det blir bisarrt om staten ska bekämpa exempelvis klimathotet med litteraturen.
De problem Ola Wong lyfter i sin artikel är angelägna, men det är också viktigt att inse att de inte är specifika för litteraturutgivningen – samma politisering drabbar scenkonsten och föreningslivet. Den avspeglas dessutom i det selekterade utbud som presenteras av SVT.
Styrningen av kulturlivet har blivit politikernas sätt att uppfostra folket.
Läs mer:
https://www.svd.se/forlagen-bara-godkanda-bocker-far-stod-av-staten
Pingback: Var är de konservativa kulturskribenterna? | Kulturminnet
Pingback: Ska staten stå för kulturen? | Kulturminnet
Pingback: Året som gått | Kulturminnet