Spisbrödsbakning i Raglunda i Köpings socken, Västmanland, 1912. Mer information om bilden hittar du här.
Knäckebröd (även kallat spisbröd) är ett jäst hårdbröd som härstammar från Sverige. Vi vet med säkerhet att det ingick i svensk kosthållning redan under medeltiden. Enligt vissa källor (inklusive Wikipedia) ska knäckebröd ha bakats i nutida svenskt område sedan 500-talet, men jag misstänker att detta är en skröna som uppstått genom att siffran 1 fallit bort från ”1500-talet” i ett källmaterial som sedan återanvänts. På 500-talet fanns knappast råg i Sverige, utan det dominerande sädesslaget var korn. I vilket fall som helst kan vi konstatera att våra förfäder har knaprat knäckebröd i hundratals år.
Knäckebrödet har sitt ursprung i Värmland, men fick snabbt spridning i stora delar av riket. I regel bakas knäckebröd av endast fyra ingredienser: osiktat rågmjöl, jäst eller surdeg, salt och vatten. Brödet formas till tunna, flata kakor, som gräddas snabbt i hög temperatur. Oftast ges det ett hålmönster med hjälp av brödnagg eller knäckebrödskavel. Sitt namn har knäckebrödet fått av att det i äldre tider behandlades med krusknäck eller brödknäck, för att lättare kunna brytas i delar. Av tradition har brödkakorna även fått ett stort hål i mitten, vilket beror på att knäckebrödet var ett förrådsbröd, som skulle hängas på torkstänger. På grund av den låga vätskehalten har det mycket god hållbarhet, vilket var särskilt viktigt i det gamla bondesamhället. I sin bok Historia om de nordiska folken, som gavs ut 1555, skrev Olaus Magnus att bröd bakat vid ett barns födelse kunde hålla sig till barnets förlovningsdag.
Vid 1800-talets mitt kom de första knäckebrödsbagerierna och numera bakas större delen av den svenska knäckebrödskonsumtionen industriellt. Svenskarna äter 4-5 kg knäckebröd per person och år, vilket är mer än något annat folk. 85% av svenska hushåll har knäckebröd hemma, jämfört med exempelvis 45% i Tyskland och 8% i Frankrike. Knäckebröd har dessutom kommit att bli ett av Sveriges mest exporterade livsmedel.
I modern tid har knäckebröd börjat tillverkas i nya varianter. I vissa fall blandas fint rågmjöl i degen och rent veteknäcke förekommer också, liksom knäckebröd smaksatt med frön eller kryddor. De runda kakorna har dessutom fått sällskap av fyrkantiga och långsmala former. Vanliga pålägg är smör, hårdost, leverpastej, kaviar och prickig korv. Knäckebröd är ett omtyckt tillbehör till ärtsoppa och sillrätter och betraktas som en självklar del av den svenska husmanskosten. Utan överdrift skulle det kunna sägas vara något av ett nationalbröd.
”För svensk brödkultur inom stora delar av det gamla Sverige äro hård- eller segtorkade, jästa rågbröd eller rågblandbröd särskilt karakteristiska . Dessa bröd som ovan (s. 177) omtalats under namnet spis- eller knäckebröd, äro runda och försedda med hål för snöre eller brödstång. De klappas och kavlas ut med hänsyn till att de skola hängas upp till torkning utan att brista sönder eller vika sig för mycket. Detta betyder att de kan göras omkring 30-40 cm i diameter och omkring ½ – 2 cm tjocka. Bröden knäckas med krusknäck samt naggas eller pickas vanligen endast på ena sidan. ”
(Ur etnologen Åke Campbells bok ”Det svenska brödet” från 1950)
Tryckta källor:
Törnblom, Marie et al. (2012), Bröd från när och fjärran, Grenadine bokförlag
–
Otryckta källor:
http://danskan.se/historia/svenska-brodets-historia
http://www.gp.se/livsstil/mat/alla-%C3%A4lskar-kn%C3%A4ckebr%C3%B6d-1.5193
http://www.hejdeknacke.se/?file=om-hejde-knaecke/knaeckebroedets-historia
http://knackebrodsakademin.se/knackebrod/
Kulturminnet 