När normerna förändras del 18: Politik som handlar om knytblusar och fittmössor

Jag har ingen bild att illustrera detta inlägg med och det kanske läsarna bör vara tacksamma över. För den som absolut vill se spektaklet räcker det att googla. Trött blir man på detta land, där meningslösa och osmakliga manifestationer ersätter ansvarstagande och stjäl fokus från verkliga problem.

De senaste åren har vi fått se en låg rad politiker göra handhjärtan framför fotografernas blixtrande kameror, vi har fått se fackliga representanter uppmärksamma internationella kvinnodagen genom att bära ”fittmössor” och nu får vi se ministrar ta på sig knytblus och göra rosetter av slipsarna för att visa stöd för Svenska Akademiens  ständige sekreterare Sara Danius. Danius fick nämligen lämna sin post i torsdags efter att en majoritet i Akademien uttryckt bristande förtroende för henne. Den teori som utlöst knytblus-manifestationen är emellertid att hon fått avgå p.g.a. sitt kön, vilket framträdande delar av vår regering alltså uppmärksammar på ovan beskrivna sätt.

Ursäkta mig, men jag tror inte jag är ensam om att börja ledsna. Vi lever i ett land som blöder, samtidigt som det ledande samhällsskiktet förvandlar den politiska arenan till en förskola. Det finns i allra högsta grad problem (jag vägrar kalla dem ”utmaningar”) som behöver politisk handlingskraft. Är det bristen på detta som gör att verkligt beslutsfattande ersätts av infantila jippon? Kan vi inte sluta leka nu? Kan vi inte ta allvarliga saker på allvar? Kan vi inte bli vuxna?

 

Läs mer:

http://iotakt.se/knytblusupproret/