Svenska Akademien

bild flagga

Svenska Akademien har varit i rejält blåsväder den senaste tiden. Härvan innehåller sexualbrottsanklagelser, otillbörliga avslöjanden av tilltänkta Nobelpristagare, okvädingsord och avhoppade ledamöter. Vi behöver inte fördjupa oss i omständigheterna, det finns det gott om dagstidningar som gör. Låt oss istället titta på den historiska bakgrunden till en av våra främsta kulturinstitutioner och de prestigefyllda uppdrag den är tänkt att ägna sig åt – när den fungerar som den ska.

Svenska Akademin instiftades år 1786 av kung Gustav III med den Franska akademien som förebild. Syftet var att ”arbeta uppå Svenska språkets renhet, styrka och höghet”. Med tiden har Akademien genom sitt arbete och sina uppdrag kommit att bli Sveriges främsta auktoritet i litterära och språkliga frågor.

Antalet ledamöter i Svenska Akademien var från början tänkt att vara 20 (hälften av antalet i den franska), men Gustav III backade från beslutet och bestämde sig istället för 18, då han ansåg att ”aderton” klingade vackrare. Akademiens ledamöter har därefter gått under benämningen ”de aderton”. Enligt de ursprungliga stadgarna skulle ledamöterna hämtas bland skönlitterära författare, lärde och herrar, där herrar avsåg män som genom sin samhällsställning kunde förväntas representera god smak. Ledamöterna sitter på numrerade stolar och väljs på livstid. De kan dock uteslutas om de brutit mot regelverket eller uppträtt omoraliskt. Däremot kan en ledamot inte frivilligt lämna sin stol, vilket innebär att om någon vill avstå från fortsatt engagemang gapar stolen tom. Även Akademiens sekreterare var från början tänkt att behålla sin post livet ut som ”ständig sekreterare”, men denna princip har senare frångåtts.

En stadgeändring 1914 gjorde det möjligt för Akademien att välja in kvinnliga ledamöter.

Redan från början fanns ambitionen att Svenska Akademien skulle ge ut en ordbok, som skulle fungera som språkligt rättesnöre.  Resultatet blev Svenska Akademiens Ordlista (SAOL), vars första utgåva kom 1874. I denna presenteras den vedertagna normen för svenska ords betydelse, stavning, uttal och böjning. Akademien ansvarar även för sammanställningen av Svenska Akademiens ordbok (SAOB), som jämfört med ordlistan är mer förklarande och fördjupar sig i ordens etymologi.  Dessutom ger Akademien ut böckerna Svenska Akademiens grammatik och Svenska Akademiens språklära. 2009 utkom Svensk Ordbok, som innehåller över 100 000 ordbeskrivningar, med tyngdpunkt på betydelse och historiska uppgifter.

Sedan år 1900 har Svenska Akademien i uppgift att varje år utse Nobelpristagaren i litteratur. Rätt att nominera pristagarkandidater har ledamöterna själva, ledamöter i liknande sammanslutningar utomlands och tidigare Nobelprisvinnare. Utöver detta delar Akademien ut ett femtiotal olika priser och stipendier till författare, litteraturvetare, språkvetare, historiker, översättare, svensklärare, bibliotekarier och personer verksamma inom teatern.

För att utföra sina uppgifter sammanträder Svenska Akademien ett trettiotal gånger om året. Kungen är dess beskyddare och ska formellt godkänna inval av nya ledamöter innan namnen offentliggörs.

Svenska Akademiens valspråk är ”snille och smak”.

 

Nuvarande ledamöter och respektive stolsnummer:

  1. Lotta Lotass (född 1964, invald 2009), författare och litteraturforskare
  2. Bo Ralph (född 1945, invald 1999), språkforskare
  3. Sture Allén (född 1928, invald 1980), språkforskare
  4. Anders Olsson (född 1949, invald 2008), förfat­ta­re och litteraturforskare
  5. Göran Malmqvist (född 1924, invald 1985), språk- och litteraturforskare
  6. Tomas Riad (född 1959, invald 2011), språkforskare
  7. Sara Danius(född 1962, invald 2013), litteraturforskare och författare, ständig sekreterare sedan 2015
  8. Jesper Svenbro (född 1944, invald 2006), antikforskare och poet
  9. Jayne Svenungsson (född 1973, invald 2017), teolog och religionsfilosof
  10. Peter Englund (född 1957, invald 2002), historiker och författare
  11. Klas Östergren (född 1955, invald 2014), författare, invald 2014
  12. Per Wästberg (född 1933, invald 1997), författare
  13. Sara Stridsberg (född 1972, invald 2016), författare och dramatiker
  14. Kristina Lugn (född 1948, invald 2006), poet och dramatiker
  15. Kerstin Ekman (född 1933, invald 1978), författare, invald 1978
  16. Kjell Espmark (född 1930, invald 1981), författare och litteraturforskare
  17. Horace Engdahl (född 1948, invald 1997), författare och litteraturforskare
  18. Katarina Frostensson (född 1953, invald 1992), författare

På grund av de avhopp som skett har Svenska Akademien nu endast 13 ledamöter som deltar aktivt i arbetet.

Tillägg 2018-04-14: På grund av ytterligare avhopp har Svenska Akademien nu endast elva aktiva medlemmar. Det innebär att den förlorat sin förmåga att välja in nya ledamöter, vilket kräver att minst tolv närvarande ledamöter röstar. Det är i skrivande stund oklart hur krisen i Svenska Akademien ska lösas.

Läs mer:

http://www.svenskaakademien.se/

Trandansen vid Hornborgasjön

20180407_153530

Det må inte vara allom bekant i Sverige, men i Skaraborg är det en oumbärlig vårtradition att besöka trandansen vid Hornborgasjön.

20180407_150644När snödropparna börjar titta upp ur marken vet man att det är dags: under några veckor förbyts karaktären i de annars så stillsamma omgivningarna, som börjar sprudla av liv och rörelse. Stränderna längs Hornborgasjöns sydspets befolkas av tusentals tranor, som lockar till sig horder av besökare. Smala och slingriga vägar fylls av bilar från Tyskland och Norge och på närliggande fält trängs husvagnsgäster. Tillfälliga caféer öppnas i stugor och lador och traktens många konstnärer slår upp portarna till sina hemgallerier. Skyltar monteras upp av kommunen för att guida turisterna rätt och överallt ses friluftsklädda människor med kikare och väldiga kameror.

De flesta av tranorna som rastar vid Hornborgasjön har övervintrat i Spanien och Nordafrika. De flyger sedan flera hundra mil, över Pyrenéernas snöklädda toppar, för att vila vid Hornborgasjön innan de söker sig till sina häckningsplatser. Av de cirka 100 000 tranor som varje år kommer till Sverige och Norge stannar ungefär en tredjedel vid Hornborgasjöns stränder. Ingen vet säkert, men kanske har de rastat just där i 10 000 år, sedan stenåldern. Att se (och höra!) dem är en mäktig upplevelse. De samlas i stora flockar, vilket ger en masseffekt av både synintryck och ljud. Då och då visar några av dem upp en dans, antingen i par eller i större ringar. Dansen är en märklig uppvisning med utspända vingar, bugningar och hopp. Ibland bjuder någon på en piruett. Varför tranorna dansar vet vi inte säkert, men sannolikt syftar dansen till att stärka banden inom gruppen. 20180407_151240

Med jämna mellanrum ses tranpar lämna de övriga för att flyga vidare och påbörja årets häckning. Till hösten väntar sedan återfärden söderut, där de tillbringar vintern. Men varje år kommer de tillbaka, just hit, precis som de gjort i tusentals år.

För oss som bor i Skaraborg är tranornas ankomst  ett säkert vårtecken, förenat med en folkfest där människor ger sig ut för att ta del av det fängslande naturskådespelet. Så har det varit i generationer, kanske längre än vi kan veta.

20180407_153805

Fotnot: Invid trandansen finns en informationsanläggning med utställning om tranorna. För förbokade grupper erbjuds guidade turer och den som vill kan hyra ett gömsle för att komma tranorna riktigt nära. Årets trandans är just nu i full gång.

Nordisk folktro, del 7: Gloson

bild gloson

Gloson, som även kallas ”gravson” eller ”gluffsuggan”, är ett av den nordiska folktrons märkligaste vidunder. De som sett henne (för det är alltid en hon) beskriver henne som ett frustande vildsvin med ögon som glöder. Betarna är skarpa och på ryggen har hon rakbladsvassa borst, som kan glimma som eld. Ofta huserar hon i rösen ute på åkrarna, men kan också stryka runt på landsvägar om natten. Med jämna mellanrum söker hon sig till kyrkogårdar, för att vässa sina borst mot gravstenarna.

Gloson kan skada människor genom att springa rakt på dem och skära dem med sin vassa rygg. Särskilt stor risk att råka ut för detta har personer som ägnar sig åt den gamla spådomstekniken ”årsgång”. Årsgång innebär att man ger sig ut på nattliga vandringar, helst runt en kyrka, för att leta efter tecken till vad som ska ske under det kommande året.  Sådan spådomskonst utövas bäst under magiska nätter, som midsommarnatten eller nyårsnatten, men just då är gloson extra aktiv och farlig. För att blidka henne och hålla henne borta kan man offra sädesax eller äpplen ur den senaste skörden.

Varifrån gloson härstammar är det ingen som riktigt vet, men hon verkar ha sin största utbredning i Skåne och Småland. Vissa tror att hon är en ättling till asaguden Frejs galt Gyllenborste.

CIMG6161

En naturtrogen gestaltning av gloson, med glimmande borst och glödande ögon, kan man få se på Sagomuseet i Ljungby.

 

Tryckta källor:

Egerkrans, Johan (2013), Nordiska väsen, B. Wahlströms bokförlag

Henriksson, Alf (red. 1990), Hexikon lom lexikon. En sagolik uppslagsbok från A till Ö, Trevi

Jäger, Jan och Jäger, Tor (2012), Lyktgubben, skogsfrun och andra väsen, Berghs

Schön, Ebbe (2005), Folktrons ABC, Carlssons Förlag

 

Otryckta källor:

https://www.nordiskamuseet.se/blogg/folkloristen-berattar/kyrkogrimen-och-gloson

https://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%85rsg%C3%A5ng

https://sv.wikipedia.org/wiki/Gyllenborste

När normerna förändras del 17: Allt fler hemlösa pensionärer i Sverige

bild hemlös

I ett tolv minuter långt reportage från SVT får vi möta några personer i den växande skaran hemlösa pensionärer i Stockholm. De är varken missbrukare eller psykiskt sjuka, utan vanliga människor, som bara inte har någonstans att ta vägen. De flesta har arbetat i decennier, men får ändå inte pensionen att räcka till hyran på den överbelastade bostadsmarknaden. Andra har förlorat sin bostad i samband med skilsmässa och kan inte hitta någon ny – alla lägenheter går till andra.

73-åriga Astrid (fingerat namn) har vänt på dygnet för att klara sig. Dagtid sover hon på ett härbärge och nätterna tillbringar hon på nattöppna hamburgerrestauranger. Liksom många av de andra har hon vid flera tillfällen blivit rånad på sina få ägodelar.

Pensionären Martin Lannehjelm, som tidigare arbetat som elektriker, spenderar nätterna på pendeltåg och bussar. Sömnen blir förstås fragmenterad och Martin känner sig ständigt allt tröttare, men han har inget alternativ. SL-kortet är hans hotell.

De hemlösa pensionärerna är en av vår tids skamligaste påminnelser om hur samhället vänt de egna medborgarna ryggen. De är normala, välfungerande och vettiga människor, som inte fått det mest grundläggande stödet från samhället när de hamnat i kris. Reporterns slutsats är att vem som helst kan bli hemlös i Sverige – och åt hemlösa svenskar köper kommunerna inga bostadsrätter. Världens högsta skatter prioriteras inte längre till skattebetalarnas välfärd, utan till politikernas prestigeprojekt.

Jag hoppas att riktigt, riktigt många tittar på SVT:s reportage om våra hemlösa äldre och minns det ända fram tills 9 september.

 

Se reportaget:

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/sa-har-lever-stockholms-hemlosa-pensionarer

Fotnot: Personen på bilden har inget med texten att göra.

Tillägg 2018-04-09: Tidningen Dina Pengar publicerar idag en undersökning som visar att jämfört med genomsnittet i EU har Sverige en större andel pensionärer som lever under fattigdomsgränsen.