Kulturhistoriska sevärdheter, del 13: Husaby med omgivningar

Det lilla samhället Husaby, beläget i Götene kommun sydost om Kinnekulle, har varit en kulturhistorisk skådeplats i årtusenden. Lämningarna av dess fascinerande förflutna är väl värda ett besök, men för att fullt ut kunna uppskatta dem behöver man lite bakgrundskunskaper om det historiska sammanhanget.

Mitt i byn ligger Husaby kyrka, som bär på tusenåriga anor och är Sveriges första biskopskyrka. Ursprungligen fanns på denna plats en stavkyrka, av vilken rester återfunnits under den nuvarande kyrkans golv. Den kyrka vi nu kan se uppfördes på 1100-talet och har en ålderdomlig prägel. Tornet, som från början kan ha varit ett försvarstorn, är byggt av grovhuggen sandsten och flankeras av två runda trapptorn, i vilka vindlande spiraltrappor letar sig många våningar upp. För att vara en landsortskyrka är kyrksalen påtagligt stor, vilket hör samman med att kung Olof Skötkonung gjorde Husaby till biskopssäte. Biskopen kom senare att residera i Skara, men Husaby behöll sin anknytning till Skara stift. Om detta vittnar ruinen av den gamla biskopsborgen från 1480, som går att besöka strax intill kyrkobyggnaden.

Inuti kyrkan finns en biskopsstol från 1200-talet, vilken är en av Sveriges äldsta bevarade möbler, och på kyrkogården utanför finns månghundraåriga gravstenar vars detaljer och inskriptioner är spännande att utforska. Inte minst finns två sarkofager som utpekats som gravrum åt Olof Skötkonung och biskop Unni. Om det stämmer kan vi emellertid inte veta.

För många besökare är det kanske kyrkans kalkmålningar som är den största behållningen. I koret och långhuset är takvalven täckta av dekorativa mönster och bibliska motiv. De äldsta målningarna är från 1400-talet.

200 meter öster om kyrkan ligger Sankt Sigfrids källa, som även kallas dopkällan. Enligt legenden är det platsen där Olof Skötkonung lät döpa sig, varpå Sverige officiellt blev kristet. Sanningshalten bakom historien är omtvistad och vissa menar att dopet i själva verket skedde någon annanstans, men traditionens makt är stark och källan har i århundraden varit ett populärt besöksmål. Vid källan finns flera minnestavlor och inskriptioner, varav några är mycket ålderstigna. Gamla mynt som hittats i källan visar att människor tidigare gjort offer på platsen.

Ett par kilometer öster om källan finns Flyhovs hällristningsområde, som tillkommit under bronsåldern, ungefär 1000 f.Kr. Ristningarna upptäcktes 1889 när två vallpojkar rev bort några tuvor och fick se en människofigur med en stor yxa i handen. När hällarna sedan frilades uppdagades en väldig bildrikedom, som tack vare växtligheten bevarats mycket väl. Mest känd är bilden av den s.k. yxguden (se bilden överst), men det finns även en riklig förekomst av hjulkors, skepp och fotsulor. Bildernas figurer och tecken visar att de haft med kult och ritualer att göra och de kan tolkas som illustrationer av bronsålderns mytologi. Till de mer fantasieggande inslagen hör de s.k. fågelhuvudmännen, mansfigurer med näbb och erigerad penis som anses ha haft kultledande uppgifter.

Området har tillgängliggjorts av långa träbryggor som löper utmed hällarna.

 

Tryckta källor:

Harrison, Dick (2011), Upplev Sveriges historia, Bonnier Fakta

Johansson, Freddie (1997), Sevärdheter i Västergötland Skaraborg, Cradle publishing

Långström, Erik (2005), Husaby kyrka (Häfte tryckt av Husaby pastorat. Finns att köpa i Husaby kyrka)

Ottosson, Mats och Ottosson, Åsa (2010), Upplev Sverige, Bonnier Fakta

 

Otryckta källor:

Delar av informationen till texten har hämtats från tavlor som står uppställda vid Sankt Sigfrids källa och Flyhovs hällristningar.