Den viktigaste kulturpolitiska valfrågan 2018

bild riksdag

Det senaste numret av magasinet Axess (nr 5 juni 2018) har kulturpolitik som tema. I ett av reportagen har nio skribenter fått svara på vilken kulturfråga de hoppas ska uppmärksammas under valrörelsen och varför. Nedan lämnar jag en kort sammanfattning av deras synpunkter och några egna reflektioner:

MarieLouise Samuelsson (journalist och författare) är bekymrad över att statliga kulturinstitutioner (som Operan, Dramaten och Historiska museet) får betala marknadsmässiga hyror för sina lokaler. Det skapar en rundgång i systemet när institutionerna får statliga anslag, som via hyran går tillbaka till statskassan. Ett steg mot en lösning, menar Samuelsson, vore att skapa ett sammanslaget departement för kultur och utbildning, då ett större departement skulle innebära mer makt.

Anna Viktoria Hallberg (fil doktor i litteraturvetenskap och utredare vid Södertörns högskola) vill att politiken ”släpper det krampaktiga, kvävande taget om kulturens form och innehåll. Slutar producera papperstigrar. Ger upp idén om att man kan administrera sig fram till hög konstnärlig kvalitet”. Hon vill att mindre resurser går till politiskt betingad administration, så att mer kan gå till vårdandet av artefakter, som kyrkofönster, bibliotekens böcker, statyer och hällristningar.

Karin Stensdotter (författare och arkitekt) vill att fokus ska läggas på vård av det svenska språket, framför allt inom politiken. Hon vill att politiker ska uttrycka sig korrekt och bildat och önskar sig ”tal som klingar av Fröding och Lagerlöf”.

Lars Anders Johansson (redaktionschef på Timbro och chefredaktör i Smedjan) propagerar för ett kulturpolitiskt systemskifte. Han konstaterar att kulturen inte per automatik blir mer välmående av fler skattekronor och att det som präglat kulturella blomstringstider snarare är institutionell konkurrens. För att komma till rätta med problem som identitetspolitik, likriktning och aktivistiska tjänstemän inom kultursektorn behövs oberoende institutioner utanför det politiska systemets kontroll.

Adam Cwejman (ledarskribent i Göteborgs-Posten) påtalar att kulturarvsdebatten reducerats till att vara en fråga för eller emot en nationalistisk politik: ”Kulturarvsfrågan är dubbelt viktig i en valrörelse: Det handlar om Sveriges historiska och kulturella arv, hur det ska vårdas och värnas, tillgängliggöras för samtidens och framtidens svenskar. Men i lika stor utsträckning handlar det om politiseringen av offentliga myndigheter, tjänstemannarollen och i vilken utsträckning våra museer ska tjäna djupare ideologiska syften – oavsett vilken politisk inriktning som eftersträvas.”

Martina Björk (fil dr i latin vid Lunds universitet) anser att ”den viktigaste kulturfrågan är en attitydfråga som rör kulturens uppdrag”. Hon är trött på att ”kultursidor och kulturinstitutioner tycks ha gått in för att kulturen ska representera rödgröna hjärtefrågor för dagen och att konsumenten skall översköljas av dessa”. Hennes önskan är att kulturen befrias från ”sina kidnappare med sin ensidiga värdegrund”.

Olle Lidbom (medieanalytiker och kommunikationschef på Norstedts Förlagsgrupp) konstaterar att den viktigaste kulturpolitiska frågan handlar om politikens förhållningssätt till kulturen. Staten och byråkratin nöjer sig inte längre med att dra upp ramverk, utan ”tafsar på kulturens själva innehåll”, vilket sker genom styrning av bidragsgivningen till förlag och teateruppsättningar, liksom via presstöd. Lidbom vill ge medborgarna större ansvar för kulturens och mediernas innehåll.

Joel Halldorf (docent i kyrkohistoria vid Uppsala universitet och lärare på Teologiska högskolan i Stockholm) önskar sig en ”postsekulär religionspolitik, som inte bara vaktar mot avarter, utan också tar vara på samfundens potential”. Han menar att staten måste ta vara på religionernas positiva kraft och deras vilja att bidra till ett gott samhälle.

Ulla Gudmundsson (skribent och diplomat) vill att kultur-Sverige ifrågasätter sin syn på staden som upplyst och landsbygden som kulturellt bakom. Hon menar att landsortskultur ses som töntig och efterbliven och att det offentliga samtalet domineras av en urban, kosmopolitisk norm. Dessa schabloner skapar en politiskt farlig dikotomi, som gör våld på verkligheten.

Vad tycker jag då om ovanstående analyser? Till att börja med får jag konstatera att alla har något viktigt att säga utom möjligen Samuelsson, som fastnar i en perifer fråga utan möjlighet att påverka kulturlivet på något avgörande sätt. Av de övriga väljer tre (Stensdotter, Halldorf och Gudmundsson) att rikta in sig på vad jag skulle vilja kalla mindre frågeställningar, medan de övriga tar upp frågor som rör kulturpolitikens grundläggande förhållningssätt och övergripande funktion. Och det är bland de sistnämnda (Hallberg, Johansson, Cwejman, Björk och Lidbom) som vi hittar en röd tråd av samsyn. De kritiserar alla, på lite olika sätt, att kulturen gjorts till politikens verktyg och megafon. Om man ska dra ut en syntes ur reportaget, så måste slutsatsen bli att den viktigaste kulturpolitiska valfrågan handlar om att politiken ska sluta styra kulturens innehåll och att kulturen inte ska tvingas vara politikernas förlängda arm. Kort sagt: kulturlivet behöver frigöras från politikers och tjänstemäns ideologiska påverkan.

Jag håller med om att det är en av valets viktigaste kulturpolitiska frågor, men jag tror att det finns en annan kulturpolitisk aspekt som kommer att spela en mer avgörande roll: frågan om det mångkulturella samhället och den svenska kulturens status i Sverige.

I åratal har svenska politiker propagerat för mångkultur, utan att ha några lösningar på hur ett mångkulturellt samhälle ska organiseras. Jag vill påstå att de inte har fattat vad de har gjort. Resultatet ser vi nu i form av ökad splittring och ett växande utanförskap. Våra politiker har tagit för givet att mångkultur bara ska handla om ytliga företeelser, som klädstil, matvanor och högtider. När det gäller djupare frågor har man förväntat sig att personer med annan kulturell bakgrund genast ska ta till sig det svenska samhällets jämställda och sekulära värderingar – vilket givetvis inte har skett. Nu ser vi hur kulturuttryck som går emot vårt samhälles grundstenar får spridning. Kvinnor i heltäckande klädsel blir ett allt vanligare inslag i gatubilden, badhus har fått införa könssegregerade badtider för att kvinnor ska kunna gå dit, män vill inte skaka hand med kvinnor och föräldrar kräver att skolorna ska tvinga på deras döttrar slöja. Skolpersonal larmar om barnäktenskap, kommuner måste köpa bostäder åt polygama familjer och allt fler barn växer upp i hem där hederskultur praktiseras. Böneutrop tillåts trots att svenska folket inte vill ha dem, barn klarar inte av sin skolgång för att de tvingas fasta under ramadan och kvinnor i förorterna vittnar om att de trakasseras ifall de inte följer särskilda klädkoder. Islamistiska partier har startats och en nylig dom i Solna tingsrätt visar hur det kan gå när vårt rättssystem infekteras av en sharia-baserad syn på rättvisa.

Vad de ovanstående exemplen illustrerar är diametralt olika uppfattningar om hur ett samhälle ska fungera och vilka gränser lagstiftningen ska dra. I det avseendet är gapet mellan den svenska kulturen och kulturer med annan bakgrund ibland så stort att de är inkompatibla. Så vilka lagar och normer ska gälla i ett mångkulturellt samhälle, där olika grupper har totalt olika syn på vad som är rätt och fel? Denna fråga har politikerna inte presenterat svar på. Samtidigt ser svenskarna hur deras land förändras på ett för dem negativt och ofta obegripligt sätt.  Jag skulle vilja spetsa till resonemanget och hävda att ju fler som kommer i kontakt med mångkulturen, desto färre vill ha den. Och just detta tror jag kommer att vara den fråga som ger allra störst utslag i höstens valresultat.

 

Läs mer:

https://www.axess.se/

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s