Om ideologiseringen av svenska museer och hur den motverkar sitt syfte

20170610_121734

Som jag nämnt i ett tidigare inlägg läser jag just nu Lars Anders Johanssons bok Att dansa efter maktens pipa. Kultur i politikens tjänst. Den ger ständigt ny näring åt mina tankar och jag vill därför dela med mig av ett citat som diskuterar de senaste årens ideologiska snedvridning av museernas utställningar, en process som gjort att fokus flyttats från det svenska kulturarvet till mångkultur:

I mars 2016 berättade Sveriges Radio att det pågår ett paradigmskifte i den svenska museivärlden. ”Den gamla typen av museiberättande håller inte längre, och nu försöker landets museer skildra kulturarvet på nya sätt”, påstod man. I inslaget intervjuades Mats Persson, generalsekreterare i Riksförbundet Sveriges museer.

– Det handlar om museernas roll i det demokratiska samhället, att också vara en skapare av sammanhållning, ett samhälle som håller ihop. Och vi är stadda i förändring, Sverige ser annorlunda ut. Vi lever i en tid där vi blir mer och mer globala, och det här gör också att fler berättelser och fler människors berättelser behöver bli speglade på våra museer.

I klartext betyder det att museer, med tanke på att många svenskar har utrikes bakgrund, ska anpassa sig till dessa personers historia. Det är en slutsats som bygger på den märkliga föreställningen om att människor som flyttar hit från andra länder inte kan ta till sig av det nya landets historia och lämningar.
Ulrica Grubbström, vd på Västerbottens museum, går ännu längre och säger att man inte kan ta med sig det gamla museiberättandet in i framtiden, och tar museets utomhusdel friluftsmuseet med byggnader från det gamla bondesamhället som exempel:
– Vi måste kanske släppa 1800-talsbodgården och fundera på om vi kan nyttja husen och berätta andra berättelser.
Det är ett synsätt som utger sig för att vara inkluderande och tolerant, men i själva verket är inskränkt och nedlåtande. Varför skulle inte invandrare kunna ta del av och relatera till det svenska kulturarvet, precis som infödda svenskar tar till sig och relaterar till kulturarvet i de länder de flyttar till eller besöker.
Till råga på allt är det kontraproduktivt. Om syftet är att främja integration och förståelse mellan grupper kommer det dessutom att verka i rakt motsatt riktning. Få saker är nämligen effektivare för att öka förståelsen för en annan kultur än att ta del av dess historia och kulturarv. Att förstå historien är att förstå hur det samhälle som finns idag har blivit som det har blivit. För den som flyttar till Västerbotten från en annan del av världen är därför skildrandet av Västerbottens historia en hel knippa nycklar till förståelsen av det samhälle som finns där idag.

Här berör Lars Anders Johansson, enligt mig, en av de bidragande orsakerna till Sveriges notoriskt misslyckade integration av utlandsfödda: Det svenska samhället målar upp en bild av den svenska kulturen som ointressant och betydelselös. Den talas om i nedlåtande ordalag, samtidigt som dess själva existens förnekas – som om det skulle vara välkomnande och inkluderande. Vem tackar ja till att integreras i en kultur som dess egna utövare föraktar?

I själva verket ger den svenska kulturen många anledningar till stolthet. Den är en av beståndsdelarna i det framgångskoncept som skapat en av världens främsta välfärdsstater och är således ett av de bidragande skälen till att så många människor vill komma just hit. Men vi ger dem inte en chans att upptäcka denna kultur eller förstå kulturens samband med utformningen av dagens Sverige. Istället görs den svenska kulturen osynlig och oåtkomlig.

Vill vi åstadkomma en god integration behöver vi göra tvärt om: lyfta fram den kultur som utgör det svenska samhällets fundament. Vi behöver lära ut den historia som format Sverige till vad det är idag, presentera de värderingar som ligger till grund för vår lagstiftning och visa upp den svenska kulturen på ett sådant sätt att den blir begriplig och åtråvärd. Vi måste vara tydliga med att Sverige är Sverige, att det svenska samhället vilar på den kultur som vuxit fram här och att den  kulturen har många förtjänster. Först då blir det intressant att vara en del av Sverige mer än på pappret.

Fotnot: Bilden ovan är från Västergötlands museum och visar sköldar från bronsåldern, upphittade i Fröslunda.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s