Vanskötseln av Sigurdsristningen – en skam för Eskilstuna kommun

20180721_152054

Sigurdsristningen är en av våra mest kända och älskade hällristningar. De välgjorda bilderna, som skildrar den tusenåriga sagan om Sigurd Fafnesbane (Sigurd Drakdödaren), kan fascinera gammal som ung. De senaste månaderna har den emellertid varit omdiskuterad av betydligt mindre smickrande skäl: Kommunen har börjat bygga en ramp uppför stenhällen och den monstruösa konstruktionen har väckt en kritikstorm. Bygget är helt enkelt ogenomtänkt, förstör ristningens närmiljö och krymper intrycket av de inristade bilderna. Byggnationen är nu stoppad i väntan på beslut om vad som ska ske. Kanske måste rampen rivas och göras om.

För några dagar sedan besökte jag ristningen och jag kan inte annat än instämma i kritiken. Det ser verkligen förskräckligt ut. Till råga på allt har den ofärdiga rampen spärrats av med metallgrindar, så att det nu krävs en brant och ojämn klättring uppför en oupptrampad skogsbacke för att nå ristningen. Men det finns fler skäl till besvikelse. I Sverige är det kutym att betydelsefulla ristningar fylls i med röd färg för att åskådliggöra text och bild. Det handlar även om att återge verken något av deras ursprungliga utseende, då vi vet att många runristningar varit färgade. I Sigurdsristningens fall har detta av allt att döma underlåtits i många år, utan att länsstyrelsen eller Riksantikvarieämbetet vidtalats. Färgen är så urblekt att ristningen knappt går att skönja i trädens skugga. Att till fullo tillgodogöra sig bildrikedomen är helt enkelt omöjligt, även för mig som är bekant med ristningens utformning sedan tidigare.

20180721_151913

Så här får vi inte behandla vårt kulturarv. Det är hedervärt att försöka tillgängliggöra ristningen för fler, men det får inte ske på bekostnad av kulturarvet i sig. Vården av vår historias viktigaste lämningar får inte försummas på ett sådant sätt att allmänheten inte kan uppskatta dem. Till Eskilstuna kommun finns bara en sak att säga: Gör om, gör rätt!

 

Sigurdsristningen

20180721_152011

Nere till höger ser vi hur Sigurd kör sitt svärd genom drakens kropp. Längre till vänster finns en bild där han har trätt upp drakens hjärta på en pinne och steker det över en eld. Han har bränt tummen på det heta hjärtat och stoppar den i munnen för att svalka den, varpå han får i sig en droppe drakblod. Drakblodet förser honom med den magiska förmågan att förstå fåglarnas språk och han vänder huvudet mot ett närbeläget träd för att lyssna på fåglarna som sitter där. Det han får höra är att smeden Regin inte tänker hålla sitt löfte om att dela drakens guldskatt med Sigurd, utan istället planerar Sigurds död. I nästa stund får Sigurd se Regin dyka upp för att gå till angrepp. Sigurd drar då sitt svärd och halshugger honom. Längst till vänster ser vi Regin ligga med huvudet avskilt från kroppen. Runt honom finns hans smedsattribut i form av hammare, städ och blåsbälg.

Runorna som är ristade på drakens rygg finns översatta på bilden. Rent grammatiskt är det svårt att uttyda släktskapet mellan de omnämnda personerna, men i allmänhet tolkas inskriptionen som att Sigrid låtit rista stenen till minne av sin svärfar Holmger.

Bilden är hämtad från en skylt vid Sigurdsristningen.

 

Läs mer:

https://efolket.eu/forodelsen-vid-sigurdsristningen-ett-kommunalt-misslyckande/

https://eskilstuna.nu/gora/sevardheter/sigurdsristningen-2

https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=87&artikel=6924400

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s