När normerna förändras, del 28: Polygami på skattebetalarnas bekostnad

Jag bor långt ute på landet, där bussen bara passerar några enstaka gånger om dagen, men ändå ofta är tom. Av denna anledning har bussbolaget bestämt att vissa turer är ”bokningsbara”; om ingen ringer och bokar går ingen buss och om bara några få anmäler sig skickar bussbolaget istället en taxi.

En av konsekvenserna är att jag åker taxi ganska ofta och dessa taxiresor har visat sig vara ett utmärkt tillfälle till kulturutbyte. Uppskattningsvis är ungefär en tredjedel av taxichaufförerna av utländsk härkomst, vilket gör att jag får lära mig allt möjligt om andra kulturers levnadsvanor, värderingar och syn på det svenska samhället. Bland annat har jag fått förklarat för mig att polygami är tämligen vanligt i Sverige, betydligt vanligare än vad som syns i myndigheternas statistik. Och anledningen är att myndigheterna inte känner till dessa äktenskap.

Så här går det tydligen till: När en man gifter sig med flera fruar registreras inte äktenskapen. De inblandade vigs av någon som inte har vigselrätt enligt svensk lag, men som kan viga enligt religiös praxis. Därmed betraktas parterna som gifta av sin släkt och sina landsmän, trots att inget äktenskap finns registrerat. Eftersom myndigheterna inte vet att makarna är gifta har mannen ingen försörjningsplikt gentemot kvinnorna. ”Fruarna” är i regel hemmafruar och kasserar ut försörjningsstöd från socialen åt sig och sina barn. På så sätt kan en man med en högst medioker inkomst (exempelvis en taxichaufför) hålla sig med ett harem av hustrur och en hel flock av barn – på skattebetalarnas bekostnad.

Jag har ofta undrat varför många väljer att komma till Sverige, trots att de inte vill anpassa sig till det svenska samhället och den svenska kulturens värderingar. Svaret står kanske att finna i ovanstående historia: Det svenska välfärdssystemet är lätt att utnyttja för egna syften.