Kulturhistoriska sevärdheter, del 16: Birka

20180722_113520

Under åkerjorden på Björkö i Mälaren finns resterna av det vikingatida samhället Birka, som i regel betraktas som Sveriges första stad. Under 200 år var Birka en handelsplats med omfattande internationella kontakter, dit köpmän från stora delar av världen sökte sig för att byta silver, siden och glas mot päls, horn, järn och bärnsten. De utgrävningar som gjorts vittnar om ett välorganiserat samhälle. Inte minst fanns försvarsanläggningar, pålad hamn, hantverkskvarter och gravfält. Platsens historiska betydelse har gjort att Birka tagits upp på UNESCO:s lista över världsarv.

20180722_111239.jpg

Birka anlades i slutet av 700-talet och den välordnade strukturen med raka gator talar för att samhället planerats noga. Bebyggelsen bestod framför allt av trähus med ett eller två rum. På den närbelägna Adelsö restes även en kungsgård (Hovgården) från vilken kungen kunde övervaka trafiken. Vilken kung som lät anlägga Birka vet vi emellertid inte.

Den första skriftliga källan som vittnar om Birka är Vita Anskarii, en skrift som berättar om den fransk-tyske benediktinermunken Ansgars liv. Ansgar reste vid två tillfällen till Birka för att missionera och lyckades grunda en mindre kristen församling. Det bestående resultatet av hans ansträngningar blev dock magert, då de asatroende Birkaborna bjöd motstånd. Fynd talar även för att vissa individer utövade kristendomen parallellt med dyrkan av asagudarna.

Av okänd anledning övergavs Birka på 900-talet. Kanske flyttade handeln till Sigtuna eller också gjorde landhöjningen att staden blev svårtillgänglig. Hur stor staden var under sin blomstringstid råder det delade uppfattningar om, men kanske hade den ett tusental fasta invånare.

Området där själva staden låg kallas idag för Svarta jorden på grund av lämningarna efter mänsklig aktivitet. Runt Svarta jorden finns en jord- och stenvall och resterna av en befästning. Utanför vallen ligger gravområden med flera tusen gravar av olika slag. De olika gravskicken vittnar om att samhället haft en hierarkisk indelning och bestått av olika folkgrupper. Många av dem är enkla brandgravar och kistgravar, men man har även påträffat nedsänkta kammargravar med rikliga gravgåvor. Mest känd är en krigargrav med fynd av spjut, pilspetsar, sköldar, två hästar och ett spel för att träna krigstaktik. 2017 gjorde denna grav sensation i den arkeologiska världen, när en DNA-analys av kvarlevorna visade att krigaren var kvinna.

Birka är idag öppet för besökare och sommartid kan man ta sig dit med turbåtar från bl.a. Stockholm, Södertälje och Mariefred. På ön finns ett museum med rekonstruktioner av det vikingatida samhället och fynd från de arkeologiska undersökningarna. En kort promenad från museet har några hus anlagts och inretts i enlighet med hur bostäderna kan ha sett ut. Man kan ströva runt i landskapet på egen hand, men för att fullt ut förstå Birkas betydelse är det av värde att delta i någon av de guidade turer som arrangeras.

 

 

Tryckta källor:

Ambrosiani, Björn och Eriksson, Bo G. (1996), Birka vikingastaden.Volym 5, Sveriges Radios förlag

Harrison, Dick (2011), Upplev Sveriges historia, Bonnier Fakta

Ottosson, Mats och Ottosson, Åsa (2010), Upplev Sverige, Bonnier Fakta

 

Otryckta källor:

Information till detta inlägg har hämtats från utställningarna på Birkas museum.

2 reaktioner på ”Kulturhistoriska sevärdheter, del 16: Birka

  1. Pingback: Året som gått | Kulturminnet

  2. Pingback: Kulturhistoriska sevärdheter och upplevelser landskap för landskap | Kulturminnet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s