Kulturhistoriska personligheter, del 11: Selma Lagerlöf

20191012_115444

Selma Lagerlöf är en av våra mest omtyckta författare och hennes betydelse för den svenska litteraturen kan knappast överskattas. Hennes författarskap betraktas som banbrytande och flera av hennes böcker räknas som svenska klassiker.

Selma Ottilia Lovisa Lagerlöf föddes 20 november 1858 på herrgården Mårbacka i Värmland. Hon var femte barnet av sex till löjtnant Erik Gustaf Lagerlöf och dennes hustru Elisabet Lovisa Wallroth. Vid födseln hade hon en missbildning i höften och vid tre års ålder drabbades hon av övergående förlamning i båda benen. Hon kom sedan att gå med hälta och kunde aldrig röra sig lika livligt i lekarna som andra barn.  Allmänt betraktades hon som en stillsam flicka med lite allvarsamma drag. Redan i barndomen fick hon i perioder lämna hemmet för att för att få sjukgymnastik för sin höft i Stockholm.

Selma växte upp i ett litterärt hem, där man gärna läste högt på kvällarna. Hennes farmor berättade ofta om livet förr och brottstycken ur dessa historier skulle senare leta sig in i Selmas författarskap. Hemmiljön har beskrivits som lekfull och högtider firades ofta med upptåg och sång.

Syskonen Lagerlöf gick aldrig i folkskola, utan undervisades av guvernanter i hemmet. Bland annat fick de lära sig engelska och franska. Selma visade tidigt ett intresse för litteratur och tyckte om att läsa. Vid sju års ålder läste hon sin första roman, indianboken Osceola av Thomas Mayne Reide. Den grep henne i sådan grad att det därefter stod klart för henne att hon ville bli författare. I Troll och människor skriver hon: ”Det är den här boken som gör att jag redan vid mina unga år vet, att vad jag helst av allt vill syssla med under mina kommande dagar, det är att skriva romaner”. Redan som barn började hon skriva dikter på vers, vilket hon fortsatte med upp i vuxen ålder.

När Selma var tio år insjuknade fadern i en allvarlig sjukdom och Selma läste då Bibeln från pärm till pärm. Hon hoppades att hon därmed skulle få Gud att göra fadern frisk, vilket hon tyckte sig få bekräftat när fadern återhämtade sig och levde i ytterligare 17 år.

Efter avslutad utbildning tillbringade Selma några år som hemmadotter på Mårbacka, vilket hon upplevde som en tid av tristess. Hushållssysslorna intresserade henne inte och hon skulle senare beskriva att hon fylldes av en ”stor och tryckande tomhet”. 1882 började hon läsa vid Högre lärarinneseminariet i Stockholm, mot faderns uttalade vilja. Under hennes studietid råkade familjen på obestånd. Fadern var alkoholiserad och de omgivande brukssamhällena präglades av ekonomisk nedgång. Mårbacka fick säljas, liksom allt lösöre. Samma år som Selma avslutade sina studier, 1885, avled fadern.

Som färdig lärarinna fick Selma anställning vid ett läroverk för flickor i Landskrona. Hon blev där mycket uppskattad av eleverna för sin fängslande berättarkonst. Selma bodde under denna period hos sin faster och hade ett rikt socialt liv. En stor del av fritiden ägnades åt skrivande och hon publicerade dikter i tidskriften Dagny. Under studietiden hade hon dessutom fått möjlighet att fördjupa sig i litteraturhistoria och insett att de figurer och berättelser hon fått med sig från barndomshemmet på många sätt var lika fascinerande som välkända litterära gestalter. Hon började använda dem i litterära försök och 1890 vann hon en romanpristävning i tidningen Idun med fem kapitel ur Gösta Berlings saga. Med hjälp av ett författarstipendium ordnat av Sophie Adlersparre (Fredrika Bremer-förbundets grundare) sammanställdes romanen i sin helhet och gavs ut 1891. Boken fick ett splittrat mottagande av kritikerkåren, inte minst på grund av sin originalitet. Den bjöd på vilda äventyr och gav uttryck för en tämligen otyglad fantasi, vilket tydligt bröt med tidens stilideal. Vissa greps av hennes nydanande och banbrytande uttryckssätt, medan andra fann det osmakligt. Boken, som skildrar livet i Värmland på 1800-talet, räknas nu som en av den svenska litteraturens främsta klassiker. Selma skulle sedan fortsätta hämta inspiration från hembygden till flera andra verk, såsom Löwensköldska ringen och Kejsarn av Portugallien.

Gösta Berlings saga kom att följas av novellsamlingen Osynliga länkar 1894, vilket innebar ett tydligare genombrott. Samma år träffade Selma författarinnan Sophie Elkan, som kom att få stor betydelse för både det fortsatta författarskapet och Selmas privata liv. De utvecklade en mycket nära relation, som varade till Elkans död 1921. En annan person som stod Selma nära var Valborg Olander, en politiskt engagerad lärarinna som Selma träffade i Falun 1898. Valborg kom att hjälpa Selma med många praktiska bestyr, som korrekturläsning och renskrivning av manuskript. Selma kallade henne för ”en riktig författarhustru”. Många av formuleringarna i brev som bevarats uttrycker ömhet och intimitet mellan Selma och de två andra kvinnorna, men huruvida det rörde sig om stark kvinnlig vänskap eller homosexuell kärlek är omdiskuterat. Någon kärleksrelation med en man förefaller Selma dock aldrig ha haft och hon gifte sig aldrig.

1895 sade Selma upp sig från sin lärarinnetjänst för att helt ägna sig åt sitt skrivande. Hennes inkomster räckte då till att försörja henne själv, modern och fastern Lovisa. Två år senare flyttade hon till Falun för att komma närmare sin yngre syster Gerda. Hon bodde sedan många år i Falun och det var där flera av hennes mest kända böcker skrevs. Samtidigt gjorde hon långa resor i Europa och Mellanöstern tillsammans med Sophie Elkan. Upplevelserna från dessa resor blev inspirationsmaterial till boken Jerusalem, som togs väl emot av kritikerkåren och blev hennes internationella genombrott. Internationellt välkänd blev även Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige, där en 14-årig pojke förvandlas till pyssling och flyger på en gåsrygg över hela landet. Boken var ursprungligen tänkt som en läsebok för grundskolan, men dess underhållande innehåll gjorde att den fick spridning som barnbok. Förebilden till Nils Holgersson var Selmas fosterson med samma namn.

Med tiden kom Selmas författarskap att växa och nå allt större publik. Hon vann uppskattning för sin säregna förmåga att skildra människokaraktärer och öden på ett gripande sätt. Böckerna innehåller ofta humoristiska inslag, men kan samtidigt gömma djupare budskap av mer allvarlig karaktär. Hennes särpräglade berättarteknik gjorde att hon tilldelades flera utmärkelser och hedersbetygelser. 1904 fick hon Svenska Akademiens stora guldmedalj och 1907 blev hon filosofie hedersdoktor vid Uppsala universitet. Tack vare inkomsterna från de litterära framgångarna kunde Selma återköpa barndomshemmet Mårbacka, som hon iordningställde till en praktfull bostad åt sig.

20200714_104236

1909 tilldelades Selma Lagerlöf som första kvinna och första svensk Nobelpriset i litteratur. Motiveringen löd ”på grund av den ädla idealitet, den fantasiens rikedom och den framställningens själfullhet, som prägla hennes diktning”. Fem år senare blev hon den första kvinnan att väljas in i Svenska Akademien, där hon satt på stol nummer 7.

Vid sidan av skrivandet hade Selma ett starkt samhällsengagemang. Som politiskt engagerad var hon liberal och skrev på uppropet för Folkpartiets bildande. Hon var också drivande i frågan om kvinnlig rösträtt och tog avstånd från de tyska förföljelserna av judarna på 1930-talet.

7 mars 1940, vid 81 års ålder, började Selma känna sig sjuk och klen. Under natten blev hon medvetslös och hon avled i sitt hem 16 mars. Dödsorsakerna var hjärnblödning och lunginflammation. Hon är nu begravd på kyrkogården i Östra Ämtervik.

Under sin livstid gjorde Selmas författarskap att hon uppnådde världsrykte. Flera av hennes böcker har översatts till mer än 50 språk och berättelsen om Nils Holgersson har satt prägel på bilden av Sverige. Många av böckerna har dramatiserats och filmatiserats. I modern tid har vissa blivit tecknade filmer. Selma står staty i flera svenska städer och 1991-2016 avbildades hon på den svenska 20-kronorssedeln. Hon har dessutom fått en krater på planeten Venus uppkallad efter sig. Flera vetenskapliga undersökningar av hennes verk har gjorts av både svenska och utländska litteraturforskare och ingen annan Nobelpristagares böcker är mer utlånade vid svenska bibliotek.

Selmas brev

 

Selma Lagerlöf skrev under sin livstid ett stort antal brev till vänner och anhöriga. Inte minst utväxlade hon och Sophie Elkan flera tusen brev, där de diskuterade allt från politik till livets alldagliga frågor. Många av dessa brev finns nu publicerade i bokform. Även Selmas brevväxling med Valborg Olander, modern och en systerson har samlats och getts ut i böcker. Tillsammans kastar de nytt ljus över Selmas liv och ger inblickar i hennes tankevärld. Nedan följer några citat som återspeglar delar av hennes person.

Om sin litterära ambition och kapacitet:

Den är en enda, lång variation över ordet vilja. Det är verkligen som om ingenting vore mig medfött, utan som om jag skapat min begåvning själv genom att önska fram den. Ja, ärelystnaden är mig nog medfödd och rimmarförmågan, men så knappast något mer. Men om du visste hur dum jag varit och ännu är, så skulle du allt hållit det för tämligen otroligt att en sådan som jag var vid 20 år, kunde bli författarinna vid 30.

Om kritikerkårens mottagande av Gösta Berlings saga:

Nu sedan jag varit framme och förvånat världen, blivit omskriven i alla Sveriges tidningar och erkänd än som snille, än som galning, tycker jag att jag kan andas fritt. Jag har visst aldrig varit mindre högfärdig än nu, men det är en stor befrielse, att man nu äntligen vet vem och vad jag är.

Till Valborg Olander:

Häromnatten drömde jag också om dig. Det var det dock inte mycket glädje med, ty du hade hvitt hår och var mycket mager och blek, du var visst förvandlad till en av damerna här vid badet. Då jag undrade hvarför du såg sådan ut svarade någon, att det kom sig av att du ej fick skrifva bref till mig. Jag fick nog lust att skrifva och fråga om det var sant. Men kyssas kunde du dock, ty jag vaknade med mycken kärlek i hjärtat. Min älskade vän, jag är verkligen helt din och jag är så lycklig öfver att känna kärlek sorla inne i blodet.

Bibliografi


1891 Gösta Berlings saga
1894 Osynliga länkar
1895 Ett äfventyr i Vineta
1897 Antikrists mirakler
1899 Drottningar i Kungahälla
1899 En herrgårdssägen
1901 Jerusalem I
1902 Jerusalem II
1904 Herr Arnes penningar
1904 Kristuslegender
1906 Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige I
1907 Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige II
1908 En saga om en saga och andra sagor
1911 Liljecronas hem
1912 Körkarlen
1913 Tösen från Stormyrtorpet
1914 Kejsarn av Portugallien
1914 Dunungen
1915–1921 Troll och människor, I och II
1918 Bannlyst
1918 Kavaljersnoveller
1922 Mårbacka
1925 Löwensköldska ringen
1925 Charlotte Löwensköld
1928 Anna Svärd
1930 Ett barns memoarer
1932 Dagbok för Selma Ottilia Lovisa Lagerlöf
1933 Höst
1934 Meli
1943–1945 Från skilda tider (postumt utgiven)

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s