Det har nu gått 1,5 år sedan jag startade den här bloggen och den har blivit en kär sysselsättning för mig. Särskilt inspirerande tycker jag det är att den lockar en del utländska besökare, vilket jag inte alls hade väntat mig. Jag skriver ju på svenska och vet inte om läsarna i andra länder kan språket eller använder sig av någon sorts översättningstjänst, men att den svenska kulturen väcker internationellt intresse är förstås glädjande.
Den största icke-skandinaviska besöksgruppen är amerikaner och deras läsvanor verkar skilja sig en aning från övrigas. Medan européerna intresserar sig för kulturpolitik och aktuella kulturfrågor vill amerikanerna helst läsa om gamla tiders folksagor och nordisk folktro. En bekräftelse på detta intresse fick jag nyligen under en resa till USA, då jag av en slump klev in i en bokaffär i utkanten av Boston. Butiken var inte särskilt stor och sortimentet knappast mer välsorterat än man kan förvänta sig av de flesta boklådor, men på en hylla stod den ändå där och glänste med framsidan vänd utåt, som för att riktigt visas upp: en vacker volym med svenska folksagor, illustrerade av John Bauer.
Bloggen startades för att fylla ett kulturpolitiskt tomrum i Sverige, men jag är väldigt glad över att den även kan tjäna andra syften och komma till nytta på oväntade sätt. Därför skickar jag nu en hälsning till alla er runt om i världen som letar upp denna blogg för att ta del av innehållet. En särskilt varm hälsning vill jag skicka till den ensamma stjärnan i Hongkong, som av allt att döma hedrar bloggen med ett dagligt besök. Roligt att ha dig här!
Kulturminnet 