Kulturveckan i Skara

Kulturveckan i Skara arrangeras 13-21 oktober och har i år temat ”deckare”. För den kulturintresserade innebär det många möjligheter till nervkittlande upplevelser. Västergötlands museum bidrar med utställningen ”Illdåd och död”, som visar föremål kopplade till brott och straff. Elever från Skara skolscen bjuder på en mordgåta, som utspelar sig på den gamla museijärnvägen mellan Skara och Lundsbrunn. Biblioteket ordnar författarframträdanden och Skara kammarkör uppträder med konserten ”Mord och många visor”. På Kråks herrgård kan den modige följa med på en rundvandring som utlovar ond bråd död och gengångare, medan domkyrkans besökare kan få hjälpa till att lösa ett kyrkligt mysterium.

För den som inte är någon deckarfantast finns annat att upptäcka. Stadens konstnärer öppnar dörrarna till sina ateljéer, skogsmuseet visar upp skogsbruksföremål och Hornborga Naturum arrangerar en vandring på temat ”naturligt kulturarv”.

Med andra ord finns det många goda skäl att göra en höstutflykt till Skaraborg. Mer information finns på kommunens hemsida:

http://www.skara.se/se–gora/pa-gang-i-skara.html

 

Fotnot:

Bilden visar ett av Bo Beskows berömda glasfönster i Skara domkyrka.

Nedslag i nordisk mytologi, del 12: Heimdall

Heimdall är en mystisk gud vars ursprung är höljt i dunkel. Han sägs vara son till nio mödrar, men hur detta gått till får vi inga klara besked om. Kanske har han fötts av havsguden Ägirs nio döttrar, vilket i så fall betyder att han uppstått ur vågorna. En annan tolkning är att han har ursprung i alla den nordiska mytologins nio världar. Ibland räknas han som en himmelsgud och han har sin bostad i Himinbjörg (himmelsborgen). Några av hans kännetecken är att han har tänder av renaste guld och rider på en häst med gyllene man.

Utmärkande för Heimdall är hans skarpa sinnen. Han har så god hörsel att han kan höra gräset gro och fårens ull växa. Dessutom har han en blick som når milsvida omkring och han ser lika bra i mörker som ljus. Dessa egenskaper gör honom till en utmärkt väktare och gudarna har därför gett honom i uppdrag att hålla uppsikt över bron Bifrost. Bifrost, som utgörs av självaste regnbågen, är den enda vägen in till Asgård och vid dess fot står Heimdall på vakt. När en fara närmar sig blåser han i Gjallarhornet, ett varningshorn vars ljud hörs över hela skapelsen.

Gjallarhornet fylls varje dag av vatten från vishetens källa och därför är Heimdall ovanligt klok. När Tors hammare blev stulen av jätten Trym var det Heimdall som kom på hur Tor skulle få den tillbaka. Heimdall var också förnuftig nog att tidigt inse Lokes svekfulla och bedrägliga natur. Vid Ragnarök kommer Heimdall att strida mot Loke och de kommer att orsaka varandras död genom att spetsa varandra med varsitt spjut.

Trots Heimdalls framträdande roll i mytologin finns inga belägg för att det ska ha uppstått någon kult kring honom och till skillnad från många andra nordiska gudar går han inte att återfinna i något ortsnamn.

När Heimdall reste runt bland människorna

I Eddadikten Rigstula berättas att Heimdall i tidernas begynnelse for runt i världen under namnet Rig. Han besökte då människornas värld, där han först kom till en fattig stuga. I stugan bodde makarna Ae och Edda, som bjöd honom på grovt bröd och spad. Han stannade i tre dagar och lärde dem sådant de behövde kunna. Nio månader senare födde Edda en ful och krum son, som fick heta Träl. Med tiden blev sonen duktig på att binda rep och dra hem ris och han blev anfader åt trälarna.

Under tiden hade Rig fortsatt sin vandring och hamnat hos Afe och Amma, som bodde på en prydlig gård. Där serverades han lite bättre mat och stannade i några dagar för att ge dem goda råd om gårdens skötsel. Nio månader efter besöket födde Amma sonen Karl, som var händig och rask. Han lärde sig att timra hus och köra plog och blev anfader åt bönderna.

Mot slutet av sin färd kom Rig till ett par som rätt och slätt hette Fader och Moder. De bodde i en praktfull sal, där Rig stannade i några dagar. Värdparet såg till att han blev väl mottagen och lät honom kalasa på fläsk, fågelstek och vin. Nio månader senare fick paret en son, som de kallade Jarl. Han hade fallenhet för bågskytte, fäktning och jakt och när han blev äldre återkom Rig för att lära honom att tyda runor. Från honom stammade hövdingar och krigare.

På så vis gav Heimdall upphov till samhällsklasserna bland människor. Han skulle också kunna sägas vara människornas urfader, då Rigstula nog ska läsas som att Heimdall är far till de barn som fötts efter hans besök. Vart han kom delade han dessutom med sig av goda råd, så att människorna blev skickliga hantverkare och förvaltare. Heimdall kan därför betraktas som utvecklare av den mänskliga kulturen.

Fotnot: Bilden ovan är en detalj ur en målning av Nils Asplund i Göteborgs universitets huvudbyggnad.

–

Tryckta källor:

Branston, Brian (2016), Nordisk mytologi. Vikingatidens gudar och hjältar, Ordalaget.

Egerkrans, Johan (2016), Nordiska gudar, B. Wahlströms bokförlag

Fritiofsson, Svipdag (red. 2015), Edda: Snorres Edda och den poetiska Eddan, Mimers bokförlag

–

Otryckta källor:

http://historiska.se/nordisk-mytologi/heimdall/

https://sv.wikipedia.org/wiki/Rig

http://www.ungafakta.se/vikingar/tro/asagudar/heimdall/

Kulturarvsbrott

Ett kulturarvsbrott är en kriminell handling som riktar sig mot kulturföremål, fornlämningar eller kulturvårdande instanser. Exempelvis kan det handla om att medeltida konst stjäls ur kyrkor, att artefakter smugglas ut från museer, att åverkan görs på gamla gravfält eller att obehöriga söker av områden med metalldetektor i jakt på arkeologiska fynd.

Eftersom kulturarvet avspeglar en del av vår historiska identitet innehåller det en abstrakt dimension av särskilt värde. Det säger något om vilka vi är och vittnar om varifrån vi kommit. Kulturarvsbrott har därför en stark förmåga att uppröra och engagera; det slår mot oss alla och förlusten är mer än bara materiell och ekonomisk. Risken för brott kan dessutom leda till att kulturhistoriska byggnader tvingas hålla stängt och att betydelsefulla föremål inte kan vara tillgängliga för allmänheten. Trots det sätter kulturarvsbrott inga djupa spår i brottsstatistiken – uppklarningsfrekvensen är låg och få döms.

I juli drabbades Sverige av ett uppseendeväckande kulturarvsbrott, då delar av Karl IX:s och Kristina den äldres begravningsregalier från 1600-talet stals ur Strängnäs domkyrka. Stölden, som omfattade två kronor och ett riksäpple, beskrevs av biskop Johan Dahlman som ”en respektlös och känslokall handling som slår mot alla oss för vilka domkyrkan och dess rika historia betyder så oändligt mycket. En stöld av ett stycke svensk historia –  ett slag mot oss som nation”.

Sedan dess har en person gripits för brottet, men de stulna regalierna har inte återfunnits. Vi kan bara hoppas att de slutligen återbördas i bevarat skick och att händelsen leder till att arbetet med att förebygga och utreda brott mot vårt kulturarv ges högre prioritet. Tyvärr lever vi i en tid då det är nödvändigt.

Fotnot:

Bilden på regalierna har lämnats av Polisen som ett led i utredningen.

Läs mer:

https://www.bra.se/publikationer/arkiv/publikationer/2008-10-01-kulturarvsbrott.html

https://www.ekuriren.se/strangnas/stold-fran-strangnas-domkyrka/

https://www.raa.se/2018/08/kulturarvsbrott/

https://www.raa.se/lagar-och-stod/kulturmiljolagen-kml/kulturarvsbrott/

https://www.svenskakyrkan.se/strangnas/nyheter/begravningsregalier-stulna-i-strangnas-domkyrka

När normerna förändras, del 31: ”Opolitiska” tjänstemän ägnar sig åt politisk aktivism

De senaste åren har gett många anledningar till oro över den svenska demokratin. Inte minst har det i vissa grupper funnits en trend att betrakta sig själv som så moraliskt högstående att lagar bara gäller andra. Nu har bilden mörknat ytterligare av att 261 tjänstemän vid Utrikesdepartementet skickat ett upprop till Regeringskansliet, där de ifrågasätter om de bör respektera den kommande regeringen.

Tjänstemännen vid departementen är opolitiskt tillsatta och har att verka för den politik som varje regering driver. Det kan man inte tro när man läser UD-tjänstemännens upprop. Uppropets undertecknare undrar nämligen om Regeringskansliet kan garantera att nästa regering inte urholkar Regeringskansliets nuvarande värdegrund. Utöver detta efterfrågas om lojalitetsplikten mot regeringen verkligen ska gälla om den kommande regeringen inte lever upp till regeringskansliets medarbetarpolicy och ”allas lika värde”. Formuleringarna i frågeställningarna är sådana att den kommande regeringen utmålas som förmodat rasistisk.

Vår kommande regeringsbildning är resultatet av ett val. Att i förväg misstänkliggöra denna regering är förstås så långt ifrån opolitiskt och neutralt som man kan komma. Det vittnar dessutom om en låg kunskapsnivå om hur det demokratiska systemet fungerar, liksom en ännu lägre respekt för demokratin i sig.

Hur ska någon över huvud taget kunna garantera något om en kommande, ännu icke utsedd regering? Och vad är det som får tjänstemännen att tro att de har rätt till sådana garantier? I deras arbete ingår lojalitet mot den regering som bildas, oavsett färg och inriktning.

Vad uppropets undertecknare uttrycker är att de kan tänka sig att vara opolitiska bara så länge de styrs av politiker de vill ha.  Uppropets formuleringar antyder dessutom att man ämnar obstruera den demokratiska processen om man inte får som man önskar. Och det är allvarligt. Mycket allvarligt. Det innebär att man omkullkastar hela demokratins grundtanke.

UD har i uppgift att arbeta för den regering som tillsätts. Lokala värdegrunder och styrdokument väger inte tyngre än lagen. För de anställda på UD borde därför förhållningssättet vara glasklart – och passar inte galoscherna får man säga upp sig. Klarar man inte att uppfylla de krav som ställs på en tjänsteman vid ett departement, så bör man helt enkelt inte arbeta där. Mer komplicerat än så är det väl inte, egentligen?

 

Läs mer:

https://kvartal.se/artiklar/opolitiska-tjansteman-i-politiskt-upprop/

https://ledarsidorna.se/plus/ud-personal-uppmanar-till-olydnad-eventuell-ny-politisk-ledning-utmalas-som-rasistisk/