Hedendomens spår i våra ortnamn

20181223_150020

Norden kristnades sent, vilket har gjort att vi i hög grad behållit ortnamn som vittnar om platsens hedniska betydelse. Många ortnamn är därför att betrakta som historiska dokument, som ger oss en bild av hur terrängen använts av våra förfäder. De har ofta samband med forntida centralorter och avspeglar således det dåtida samhällets organisation. Med lite kunskap om de förkristna ortnamnen kan vi läsa av landskapet i ett historiskt ljus, vilket gör varje resa genom Sverige lite mer spännande.

Många förkristna ortnamn inleds med namnet på en gud och avslutas med ett efterled som beskriver platsen i sig. De gudar som oftast förekommer är Tor, Oden, Frej (Frö), Freja (Fröja), Ull, Frigg, Njord/Njärd och Härn. Inte sällan uppträder dessa gudanamn parvis på närliggande orter, så att en manlig gud kopplas till en kvinnlig. Exempel är Ullevi och Härnevi i Bro socken, Torslunda och Härnevi utanför Enköping och de båda öarna Frösön och Norderön (som åsyftar Frej och Njord/Njärd) i Storsjön i Jämtland. Anledningen till denna parbildning kan ha varit en fruktbarhetskult.

Att gudanamn uppträder i ortnamn är särskilt vanligt i Uppland, Västmanland, Södermanland, Närke, Östergötland och Västergötland. Bara i Uppland finns över hundra sådana kultnamn. För vissa gudar hade kulten emellertid större geografisk utbredning. Exempelvis har Oden (vars namn ofta förkortas ”On”) satt spår i såväl Odensala i Östersund som Onslunda i Skåne. Även Tor förekommer i ortnamn i stora delar av landet, som Torsåker i Ångermanland, Torshälla (av Tors harg, d.v.s. Tors offerplats) i Södermanland och Torseke i Skåne. Ortsnamn med Tor- utan genitiv-s syftar däremot oftast på en höjd eller ett mansnamn och ska därför inte förväxlas med kultplatser.

Spår efter dyrkan av Frej hittar vi i ortnamn med förledet Frös-, som i Frösön och Fröslöv. I vissa fall har detta förled senare bytts mot andra med viss likhet, inte sällan Freds-, vilket Fredsberg i Västergötland exemplifierar. Frostbrunnsdalen utanför Borlänge hette tidigare Frösbrunnsdalen.

Frejs syster Freja hittar vi i Frövi, Frölunda, Frötuna och Fröberga. Som linets gudinna kallades Freja ”Härn”, vilket vi återfinner i de uppländska ortsnamnen Härnevi och Ärnevi. Kanske är det också Härn som omnämns i Härnösand, men andra tolkningar finns.

Gudinnan Frigg  har troligtvis fått ge namn åt Friggesåker och Friggeråker. En annan tolkning är att dessa ortnamn syftar på det fornvästnordiska ordet för förlikning, friðgerð, vilket ger vid handen att det var frågan om en åker där man träffades för att lösa tvister.

Guden Ull är synlig i ett flertal orter med beteckningen Ullvi, Ullavi och Ullevi i olika delar av landet. Han finns även i Ulleråker och Ultuna i Uppland.

Runt Mälaren, i Östergötland och i Närke finns ett antal ortnamn som åsyftar Njord/Njärd, exempelvis Nälsta, Närtuna, Mjärdevi och Närlunda. I genetivform hittar vi Njord i Nalavi och Nalaviberg.

Vi kan inte vara säkra, då tolkningarna går isär, men kanske är det guden Tyr vi ser i vissa ortnamn som inleds med Ti-, exempelvis Tiveden.

De ortnamnsförled som innehåller ett gudanamn har vanligtvis något av efterleden -al, -eke, -lunda, -tuna, -vi, -åker, -ö eller -ön.

Att många av orterna innehåller efterledet  -åker beror på förekomsten av ett rituellt jordbruk, där fruktbarhetsritualer utfördes för att skapa god skörd. Men kultutövningen ägde även rum på andra utvalda platser i naturen. Efterledet -lunda, som kan härledas ända till folkvandringstiden, syftar på en skogsdunge. En variant är -eke, som beskriver en dunge av ekar. I kombination med ett gudanamn illustrerar dessa efterled att den utvalda guden dyrkades på platsen.

Efterledet -al, eller -ala betecknar en byggnad med ett rum. Ofta har det tolkats som att det funnits ett tempel på platsen. Exempel är Uppsala och Onsala. En helig plats eller offerplats utan ett tempel benämndes -vi. Skadevi har således varit vigt åt gudinnan Skade. Sådana platser är ofta högt belägna. ”Vi” används även som förled, vilket vi ser i Vilund, den heliga skogsdungen.

Ortnamnsefterledet -tuna syftar på ett inhägnat område. Beteckningen kan i regel kopplas till forntida centralorter, det vill säga orter av särskild ekonomisk, kulturell och politisk betydelse. Kanske ville man med detta efterled beskriva att orten var en handelsplats.

***

Genom våra ortnamn berättar våra förfäder för oss hur de levt och vilken betydelse de tillmätt olika delar av landskapet. Med lite kännedom om deras trosuppfattning och språk får vi därför en ny förståelse för vårt eget sammanhang. Ett ortnamn som inte bara är ett namn, utan förankrar platsen i vår historia väcker en helt ny fascination eller rent av vördnad. Genom att studera namnen på våra vägskyltar och fundera över vad de berättar kan vi göra en bilfärd eller bussresa till en större upplevelse.

 

Tryckta källor:

Henrikson, Alf (1963), Svensk historia, Bonniers

Hultkrantz, Åke (1991), Vem är vem i Nordisk mytologi. Gestalter och äventyr i Eddans gudavärld, Rabén & Sjögren

Magnusson, Magnus (1979), Viking. Hammer of the North, Orbis

 

Otryckta källor:

https://sv.wikipedia.org/wiki/Frostbrunnsdalen

https://sv.wikipedia.org/wiki/Nordiska_gudanamn_som_f%C3%B6rled_i_svenska_ortnamn

https://sv.wikipedia.org/wiki/Svenska_ortnamnsefterled#-ala,_-ele,_-el

https://www.dt.se/artikel/kultur/ortnamn-med-arv-fran-forntiden

http://www.kultur-historia.se/ortnamn1.html

https://www.ltz.se/artikel/fira-o-uppmarksamma/ortnamn-ortnamn-kring-hednisk-tro-och-kult

http://www.ukforsk.se/religion/Hellberg_1985.htm

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s