Nordisk folktro, del 15: Maran

bild mara

De flesta av den nordiska folktrons väsen håller sig i skogarna, men maran är ett undantag. Om nätterna söker hon sig in i människors hus för att angripa de sovande och framkalla hemska drömmar. Hon kan ta sig in genom minsta öppning, som nyckelhålet eller springan under dörren, och kryper sedan upp på den sovandes bröst. Den sovande kommer då att drömma så ondskefullt att han eller hon vaknar i skräck. Tyngden av maran på bröstkorgen kan också göra att den drabbade vaknar med en känsla av att inte kunna andas.

Marorna är från början vanliga människor, som drabbats av en förbannelse. Denna förbannelse gör att de varje natt förvandlas och tar marans gestalt. Ett odöpt barn kan tvingas bli mara om en katt hoppar över vaggan. Ett flickebarn kan också drabbas av förbannelsen om hennes mor försökt lindra sina födslovärkar med svartkonst. Om barnet är en pojke förvandlas han istället till varulv. Dessutom kan den som är avundsjuk och snål bli mara. Ogifta kvinnor kan förvandlas till maror efter sin död, när de söker närhet och värme hos de levande.

För att skydda sig mot maran kan man uppehålla henne med räkneuppgifter. Exempelvis kan man strö linfrö runt sängen eller lägga en psalmbok full av kohår på fönsterkarmen. Maran kan då inte låta bli att räkna alla frön eller hår, så att natten går utan att hon hinner skada någon. Man kan också hålla henne borta med en ramsa som uppmanar henne att räkna olika föremål, exempelvis: ”Mara mara minne, du får ej bli här inne förrän du räknat fåglar i skog, fiskar i flod, alla eketrär och Guds ord.” Ett annat sätt att skydda sig är att skjuta in skorna under sin säng innan man somnar, eftersom Maran måste kliva i den sovandes skor innan hon kryper upp i sängen.

Maran angriper ibland djur, framför allt hästar. Om man hittar sin häst orolig och svettig i spiltan, så kan orsaken vara att den blivit marriden under natten. Ofta finns då spår efter maran i form av toviga marflätor i hästens man. För att skydda hästen kan man rita markors med fem eller sex uddar på spiltans dörr eller hänga upp en död rovfågel i stallet. Man kan också hänga en lie över hästen, eftersom maran då kommer att rida på den vassa eggen istället för på hästens rygg.

Personer som förvandlas till maror om nätterna är omedvetna om det och glömmer allt de gjort under natten när de återtar sin normala gestalt. Förbannelsen kan brytas om någon talar om för den drabbade att hon är mara i precis samma stund som hon återvänder till sin vanliga kropp.

Maran har satt spår i det svenska språket i ord som mardröm och satmara. När något är svårt och obekvämt kan vi säga att det är marigt och en person som är opålitlig kan beskrivas som illmarig. Förr i tiden kallades munsår för markyssar, då de tänktes ha uppstått genom marans besök.

 

Tryckta källor:

Egerkrans, Johan (2013), Nordiska väsen, B. Wahlströms förlag

Henriksson, Alf (red. 1990), Hexikon som lexikon. En sagolik uppslagsbok från A till Ö, Trevi

Jäger, Jan och Jäger, Tor (2012), Lyktgubben, skogsfrun och andra väsen, Berghs förlag

 

Otryckta källor:

https://www.sprakochfolkminnen.se/om-oss/for-dig-i-skolan/arkivvaskan/maran-i-folktron.html

https://sv.wikipedia.org/wiki/Mara_(nordisk_mytologi)

En reaktion på ”Nordisk folktro, del 15: Maran

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s