Att slå blå dunster i ögonen på någon är detsamma som att vilseleda personen, oftast genom att försköna en given situation eller företeelse. Den lurade får således sin bild förvanskad av vackert tal, vilket metaforiskt uttrycks som att hon eller han får dunster i ögonen; om blicken fördunklas av dunster blir den oskarp, så att verkligheten inte kan avläsas korrekt. Kanske syftar detta tillbaka på äldre tiders trollkonstnärer, som åstadkom en rök eller ”dunst” för att dölja för publiken vad som skedde.
Varför dunsterna beskrivs som blå är mer oklart. Om man granskar några andra vanliga uttryck ser det emellertid ut som att färgen blå förknippas med godtrogenhet och naivitet. Att vara blåögd är detsamma som att vara troskyldig och den som svävar i det blå är orealistisk. Blått verkar alltså bära med sig en känsla av bristande verklighetsuppfattning och enfald, vilket kanske förklarar varför denna färg används till att förstärka idiomets innebörd.
–
Tryckta källor:
Holm, Pelle (1971), Bevingade ord, Bonniers
Ström, Fredrik (1963), Svenska ordspråk, Bonniers
–
Otryckta källor:
http://www.kolumbus.fi/seanhype/luckan/seniornet/dunster.htm
https://sv.wikipedia.org/wiki/Lista_%C3%B6ver_svenska_idiomatiska_uttryck
Kulturminnet 