Just nu håller jag och maken på att planera en större resa. Ett av de länder vi tittat på är Jordanien, då vi båda är historieintresserade och gärna skulle vilja ta del av landets arkeologiska lämningar. Informationen på svenska ambassadens hemsida väckte dock vissa betänklighter. Jag lämnar några citat nedan:
Jordanien är ett klanbaserat land där rättskipning för individen är en kollektiv angelägenhet. Konflikter mellan individer riskerar att eskalera och bli våldsamma klankonflikter. Våld förekommer även mot jordanska myndigheter i fall där rättsskipning upplevts vara orättvis eller kränkande mot klanen. Jordanska myndigheter stänger vid behov av vägar och områden där protester blir våldsamma, framförallt i södra Jordanien.
/…/
Kvinnor diskrimineras av lagstiftningen och hedersrelaterade brott förekommer. Fysiska ömhetsbetygelser på allmän plats är inte i enlighet med lokal kutym. Gällande lagstiftning innehåller ingen kriminalisering av homosexuella handlingar. Däremot har det jordanska samhället en negativ syn på homosexualitet. Få homosexuella personer deklarerar öppet sin läggning och det finns inga lagar som förbjuder diskriminering av homosexuella.
/…/
Det förekommer att kvinnor trakasseras verbalt och fysiskt. Trakasserier av taxichaufförer förekommer. Det är tillrådigt för kvinnor att sitta i baksätet när taxi används. Kvinnor som saknar skyddsnät i det jordanska samhället löper förhöjd risk att utsättas för sexuella övergrepp och sexuellt våld.
/…/
Det största vardagshotet i Jordanien är trafiken. Trafikkulturen och inkonsekvent användning av säkerhetsbälte orsakar många döds- och svåra olycksfall varje år. Det är riskfyllt att promenera eller cykla i Amman då det inte finns en fungerande infrastruktur för detta utanför utpräglade turistområden.
Jag hyser inga tvivel om att Jordanien är ett spännande land att besöka, men det kulturella priset är högt. Med åren har jag börjat ställa allt större krav på trygghet. Det har också blivit svårare för mig att acceptera att bli betraktad som ett omyndigt bihang till min man, vilket inte minst blev tydligt när vi för ett par år sedan besökte Förenade Arabemiraten. Det var på många sätt en minnesvärd resa, men jag är glad att den var kort. En sådan kultur har jag inget intresse av att vistas i någon längre tid. Än mindre skulle jag vilja att den fick fäste och spridning i Sverige. Vart ska jag ta vägen om jag inte kan fly från sådana attityder genom att åka hem?
Jag föredrar en jämställd kultur utan klanmentalitet, en kultur där motsättningar inte hanteras med våld och där fokus läggs på säkerhet och hälsa. Kulturperspektivet hamnar därmed på Jordaniens minuskonto i reseplaneringen. Och kultur spelar roll. Vi får se om det i slutändan känns värt det.
Läs mer:
Kulturminnet 