”Svenskesyken”

Norrmännen fortsätter att leverera intressant journalistik om Sverige och de verkar vara goda analytiker av den svenska samtidskulturen. Kjetil Rolness vid Verdens Gang bjuder nu på en granskning av det han kallar ”svensksjukan” (svenskesyken), d.v.s. en patologisk förnekelse av en för stor invandrings negativa konsekvenser. Texten är skriven som ett svar till Aftonbladet och bemöter önsketänkande med fakta. Resultatet är en frontalkrock mellan utopi och verklighet.

Svenskarna verkar ha svårt att se vad som sker inom det egna landets gränser. Det får vi väl tacka Aftonbladet, SVT och ett antal ledande politiker för. Tursamt nog har vi observanta grannar. Om de lyckas hjälpa oss att tillfriskna från svensksjukan är väl tveksamt – få svenskar läser norsk dagspress och Rolness artikel kommer knappast att uppmärksammas av etablerad media i Sverige – men förhoppningsvis kan de undvika att själva drabbas. Det var nog tur att den svensk-norska unionen upplöstes 1905.

 

Läs mer:

https://www.vg.no/nyheter/meninger/i/Xwm8Vm/nei-sverige-det-er-dere-som-er-latterlige

 

Fotnot:

Under gårdagen uppmärksammade jag den norska dokumentären ”Svenske tilstander”, som jag vill rekommendera. Du hittar inlägget här.

”Svenske tilstander”

bild norsksvensk flagga

NRK, den norska motsvarigheten till SVT, har nyligen spelat in en dokumentär med titeln ”Svenske tilstander”. Uttrycket var inte bekant för mig innan, men är tydligen ett vedertaget begrepp i Norge. Vad det åsyftar är de problem som uppstått i Sverige till följd av en större invandring än landet orkar bära.

Dokumentären är nyanserad och väver in många olika perspektiv, men den väjer inte för de känsligaste frågorna. Utan omsvep konstateras att kulturskillnader kan leda till motsättningar och att kriminalitet och parallellsamhällen följt i invandringens spår. Mycket kraft läggs på att diskutera hur Norge ska undvika att ”svenske tilstander” utvecklas även där.

Som svensk slås man av hur välinformerad den norska allmänheten tycks vara om samhällsutvecklingen i Sverige. Mannen och kvinnan på gatan förefaller mycket medvetna om vad som sker på andra sidan gränsen. Potentiella problem, som kvinnosynen i muslimska kulturer, lyfts upp till diskussion utan rädsla. Statistik som sopas under mattan, relativiseras eller bortförklaras i Sverige, tas i Norge på allvar. Det är naturligtvis glädjande. Kanske kan det hjälpa Norge att slippa att köra i samma dike.

Dokumentären kommer förstås aldrig att sändas i svensk TV, men den går att hitta här:

https://tv.nrk.no/serie/uro/sesong/1/episode/1/avspiller

Jag vill varmt rekommendera alla att se den. Uppriktigheten, den politiska neutraliteten och den raka viljan att adressera verkliga problem känns mycket uppfriskande.

Hedendomens spår i våra ortnamn

20181223_150020

Norden kristnades sent, vilket har gjort att vi i hög grad behållit ortnamn som vittnar om platsens hedniska betydelse. Många ortnamn är därför att betrakta som historiska dokument, som ger oss en bild av hur terrängen använts av våra förfäder. De har ofta samband med forntida centralorter och avspeglar således det dåtida samhällets organisation. Med lite kunskap om de förkristna ortnamnen kan vi läsa av landskapet i ett historiskt ljus, vilket gör varje resa genom Sverige lite mer spännande.

Många förkristna ortnamn inleds med namnet på en gud och avslutas med ett efterled som beskriver platsen i sig. De gudar som oftast förekommer är Tor, Oden, Frej (Frö), Freja (Fröja), Ull, Frigg, Njord/Njärd och Härn. Inte sällan uppträder dessa gudanamn parvis på närliggande orter. Exempel är Ullevi och Härnevi i Bro socken, Torslunda och Härnevi utanför Enköping och de båda öarna Frösön och Norderön (som åsyftar Frej och Njord/Njärd) i Storsjön i Jämtland.

Att gudanamn uppträder i ortnamn är särskilt vanligt i Uppland, Västmanland, Södermanland, Närke, Östergötland och Västergötland. Bara i Uppland finns över hundra sådana kultnamn. För vissa gudar hade kulten emellertid större geografisk utbredning. Exempelvis har Oden (vars namn ofta förkortas ”On”) satt spår i såväl Odensala i Östersund som Onslunda i Skåne. Även Tor förekommer i ortnamn i stora delar av landet, som Torsåker i Ångermanland, Torshälla (av Tors harg, d.v.s. Tors offerplats) i Södermanland och Torseke i Skåne. Ortnamn med Tor- utan genitiv-s syftar däremot oftast på en höjd eller ett mansnamn och ska därför inte förväxlas med kultplatser.

Spår efter dyrkan av Frej hittar vi i ortnamn med förledet Frös-, som i Frösön och Fröslöv. I vissa fall har detta förled senare bytts mot andra med viss likhet, inte sällan Freds-, vilket Fredsberg i Västergötland exemplifierar. Frostbrunnsdalen utanför Borlänge hette tidigare Frösbrunnsdalen.

Frejs syster Freja hittar vi i Frövi, Frölunda, Frötuna och Fröberga. Som linets gudinna kallades Freja ”Härn”, vilket vi återfinner i de uppländska ortsnamnen Härnevi och Ärnevi. Kanske är det också Härn som omnämns i Härnösand, men andra tolkningar finns.

Gudinnan Frigg  har troligtvis fått ge namn åt Friggesåker och Friggeråker. En annan tolkning är att dessa ortnamn syftar på det fornvästnordiska ordet för förlikning, friðgerð, vilket ger vid handen att det var frågan om en åker där man träffades för att lösa tvister.

Guden Ull är synlig i ett flertal orter med beteckningen Ullvi, Ullavi och Ullevi i olika delar av landet. Han finns även i Ulleråker och Ultuna i Uppland.

Runt Mälaren, i Östergötland och i Närke finns ett antal ortnamn som åsyftar Njord/Njärd, exempelvis Nälsta, Närtuna, Mjärdevi och Närlunda. I genetivform hittar vi Njord i Nalavi och Nalaviberg.

Vi kan inte vara säkra, då tolkningarna går isär, men kanske är det guden Tyr vi ser i vissa ortnamn som inleds med Ti-, exempelvis Tiveden.

De ortnamnsförled som innehåller ett gudanamn har vanligtvis något av efterleden -al, -eke, -lunda, -tuna, -vi, -åker, -ö eller -ön.

Att många av orterna innehåller efterledet  -åker beror på förekomsten av ett rituellt jordbruk, där fruktbarhetsritualer utfördes för att skapa god skörd. Men kultutövningen ägde även rum på andra utvalda platser i naturen. Efterledet -lunda, som kan härledas ända till folkvandringstiden, syftar på en skogsdunge. En variant är -eke, som beskriver en dunge av ekar. I kombination med ett gudanamn illustrerar dessa efterled att den utvalda guden dyrkades på platsen.

Efterledet -al, eller -ala betecknar en byggnad med ett rum. Ofta har det tolkats som att det funnits ett tempel på platsen. Exempel är Uppsala och Onsala. En helig plats eller offerplats utan ett tempel benämndes -vi. Skadevi har således varit vigt åt gudinnan Skade. ”Vi” används även som förled, vilket vi ser i Visby (kultplatsens stad) och Vilund, (den heliga skogsdungen).

Ortnamnsefterledet -tuna syftar på ett inhägnat område. Beteckningen kan i regel kopplas till forntida centralorter, det vill säga orter av särskild ekonomisk, kulturell och politisk betydelse. Kanske ville man med detta efterled beskriva att orten var en handelsplats.

***

Genom ortnamnen berättar våra förfäder för oss hur de levt och vilken betydelse de tillmätt olika delar av landskapet. Med lite kännedom om deras trosuppfattning och språk får vi därför en ny förståelse för vårt eget sammanhang. Ett ortnamn som inte bara är ett namn, utan förankrar platsen i vår historia väcker en helt ny fascination eller rent av vördnad. Genom att studera namnen på våra vägskyltar och fundera över vad de berättar kan vi göra en bilfärd eller bussresa till en större upplevelse.

 

Tryckta källor:

Henrikson, Alf (1963), Svensk historia, Bonniers

Hultkrantz, Åke (1991), Vem är vem i Nordisk mytologi. Gestalter och äventyr i Eddans gudavärld, Rabén & Sjögren

Norling, Tobias (1912), Svenska allmogens lif, Bohlin & Co

Wahlberg, Mats (red. 2016), Svenskt ortnamnslexikon, Institutet för språk- och folkminnen

 

Otryckta källor:

https://sv.wikipedia.org/wiki/Frostbrunnsdalen

https://sv.wikipedia.org/wiki/Nordiska_gudanamn_som_f%C3%B6rled_i_svenska_ortnamn

https://sv.wikipedia.org/wiki/Svenska_ortnamnsefterled#-ala,_-ele,_-el

https://www.dt.se/artikel/kultur/ortnamn-med-arv-fran-forntiden

http://www.kultur-historia.se/ortnamn1.html

https://www.ltz.se/artikel/fira-o-uppmarksamma/ortnamn-ortnamn-kring-hednisk-tro-och-kult

http://www.ukforsk.se/religion/Hellberg_1985.htm