Nordisk folktro, del 17: Gruvrået

bild gruvrå

Gruvrået, som också kallas gruvfrun eller bergfrun, lever i de nordiska bergen och vaktar deras malmfyndigheter. Hon ser till att hålla ordning i gruvor och schakt och vakar över gruvarbetarna, så att de inte skadar sig själva eller berget. I folktron uppträder hon i ett flertal gestalter. Ofta visar hon sig som en elegant kvinna i grå klänning, närmast liknande en herrskapsdam. Skulle klänningen vara svart förebådar det död i gruvan, så då är det bäst att avbryta arbetet. Ibland har hon observerats i form av en trollkärring eller en fladdermus. I vissa berg härskar istället en gråskäggig gammal gubbe, som nog är släkt med gruvrået på något vis.

En av gruvråets viktigaste uppgifter är att varna gruvarbetarna för faror. Om hon hörs sucka i gruvan är det ett säkert tecken på att en olycka är i antågande. Det har också hänt att hon ropat och uppmanat gruvarbetarna att gå ut.

Gruvråets nära släktskap med skogsrået och sjörået visar sig i att hon har samma lynniga sinnelag. Är hon på gott humör kan hon visa vägen till rika malmådror, men det händer också att hon försöker skrämma bort gruvarbetarna och hindra dem i deras arbete. Hon kan till och med förvrida synen på dem, så att de inte hittar tillbaka till en fyndighet. För att blidka henne bör gruvarbetarna se till att hålla gruvan ren och inte lämna matrester efter sig. Det kan också vara klokt att ta av hatten och önska henne god morgon innan arbetet börjar. Att svära eller vissla i gruvan bör undvikas, eftersom det kan göra henne uppretad och få henne att vilja hämnas. Däremot brukar gruvrået, till skillnad från medsystrarna i skogen och sjön, inte ägna sig åt några förförelsekonster. Tvärt om verkar hon föredra ensamheten inne i bergets mörker och visar sig sällan om hon inte har ett budskap att framföra.

Berättelser om gruvrået har funnits i Sverige åtminstone sedan 1200-talet och hon har förekommit i alla de delar av landet som präglats av gruvdrift. Många skildringar av henne kommer från Bergslagen.

 

Gruvrået i Tabergsgruvan

”’Bergråa’ höll till i Tabergsgruvan. Det var en vallpojke som hade lagt sig att sova. När han hade legat en stund så kom råa och väckte honom och sade: ’Ta berget.’ Efter den dagen fick platsen heta Taberg. I Tabergsgruvan har ’bergråa’ visat sig ibland. Svarta fåglar har spökat nere i gruvan. Före en olycka så visade de sig. Och då kunde en få höra ett riktigt skratt. Disponenten trodde inte att det var på det viset, men en gång var han nere i gruvan och då fick han höra det.”

Berättat av: P. Ohlin född 1882 

 

 

Tryckta källor:

Egerkrans, Johan (2013), Nordiska väsen, B. Wahlströms Bokförlag

Hultkrantz, Åke (1991), Vem är vem i nordisk mytologi: Gestalter och äventyr i Eddans gudavärld, Rabén och Sjögren

 

Otryckta källor:

https://sv.wikipedia.org/wiki/Gruvr%C3%A5et

http://www.sprakochfolkminnen.se/om-oss/for-dig-i-skolan/arkivvaskan/gruvraet-i-folktron.html

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s