En guidad resa genom den svenska skogens historia

20190324_135804

Sverige skapades ur skogen. Välfärden är byggd av trä. Träden kan vara nyckeln till att lösa några av framtidens svåraste frågor.

Det här är en bok som vuxit fram ur en skoglig lekmans nyfikenhet. I slutet av 1990-talet blev jag skogsbonde, men redan som barn var jag tagen av träd. Som utredare och historiker har jag grävt lite mer än vanligt när jag skymtat skogen. Nu är det dags att låta träden bli huvudsak.

Så inleder Gunnar Wetterberg sin bok Träd: en vandring i den svenska skogen, som gavs ut förra året. Att Wetterberg har en lång och nära relation till skogen står klart för alla läsare. I sin bok samlar han och delar han med sig av en enorm kunskapsmassa, som ackumulerats under alla de århundraden då människan och skogen sökt sätt att samexistera. Men han stannar inte där; boken är också fylld av egna iakttagelser, reflektioner och betraktelser.

Historien börjar när inlandsisen drar sig tillbaka, människan anländer till den skandinaviska halvön och träden börjar leta sig in. Vi får sedan följa hur landskapet växer fram under årtusenden med växlande klimat, tills vi närmar oss nollpunkten för vår tidräkning. Då blir lämningarna efter människans samspel med naturen fler och tydligare. Fynd av bevarade träföremål vittnar om att mänskligheten skaffat sig kännedom om hur olika sorters trä bäst nyttjas. Sedan börjar marken delas upp i min och din, med avgränsningar och skiften. Byar växer fram och i byarnas närmaste utmarker hämtas ved, byggnadsmaterial och foder. Längre bort är skogen mörk och hotfull och rymmer både verkliga och inbillade faror.

Kring år 1000 börjar kungamakten växa sig stark. Det blir starten på en långdragen kamp om makten över skogen, där skiljelinjen går mellan kronans intressen och allmogens behov. När livsmedelsproduktionen behöver prioriteras får bönderna mer att säga till om, medan centralmakten inför regleringar när trädens tillväxt anses viktigast. Skogen betraktas som en närmast gränslös resurs och från medeltiden fram till 1600-talet uppmuntras jordlösa människor att röja sig ny mark i vilda skogsområden. När brytningen av bergmalm sedan kräver allt mer bränsle uppstår oro för att skogen ska ta slut, samtidigt som tjära blir en av Sveriges främsta exportprodukter. Det blir nödvändigt att reglera skogens nyttjande och 1647 får rikskansler Axel Oxenstierna igenom Sveriges första skogsordning. Dess efterföljare på 1700-talet riktar även den in sig på att spara på skogen, för att trygga försörjningen av träkol och skeppsvirke till flottan. Mot slutet av 1800-talet blir det istället sågverkens och massaindustrins behov av råvara som ska säkras. Efter andra världskriget leder betoningen på produktion till att skogsbruket styrs av allt mer detaljerade regleringar. Först på 1990-talet vänder trenden och skogsägarna ges större frihet att själva välja hur de ska vårda sina träd. Därmed är vi framme i modern tid, men boken tar inte slut. Den bjuder på spännande avstickare, som beskriver vilken roll skogen spelat i krigstider, hur de olika trädslagen använts i det gamla bondesamhället och hur människor levt i skogsindustrins olika led. Läsaren får lära sig hur träpatronerna blev rika under 1800-talet, hur uppfinningar utvecklat skogsbruket och hur vilda djur kräver hänsyn i naturvårdsdebatten.

Wetterbergs bok skildrar träd och skog ur många olika aspekter. Perspektivet går från biologiskt och historiskt till kulturellt och filosofiskt. Boken beskriver hur synen på skog förändrats genom seklernas gång och berör därmed frågan om vad det är som ger skogen dess värde. Vad ska skogen användas till? Är den till för att värma våra hus och ge oss material till föremål vi behöver eller ska träden växa för skönhetens och avkopplingens skull? Är skogen vårt virkesförråd, djurens skafferi eller en plats för rekreation? Hur balanseras skogsindustrins behov mot miljömässigt hänsynstagande? Finns det ens någon sådan motsättning? Frågorna är många och svaren kanske ännu fler. Genom att studera historien blir vi nämligen varse att skogsbruket har trevat sig fram genom många felaktiga antaganden och satsningar som fått oväntade följder. Träden lever ett så långsamt liv att vi har svårt att överblicka deras livsspann och förstå de långsiktiga konsekvenserna av våra ingrepp. Det tar kanske hundra år, eller till och med mer, innan dagens trädplantor ska avverkas. Det som planteras idag är inte främst till för oss, utan kommer framtida generationer till godo. Dagens skogsbruk handlar om vad vi vill skänka till våra efterkommande. Kommer de att bli nöjda med våra skakiga prognoser?

Wetterberg har uppenbarligen lagt ner mycket tid och möda på att fundera över skogens mysterier och skogsbrukets ibland märkliga villkor. I vissa fall har han hittat svar på sina frågor, i andra belyser han frågeställningarna utan att kunna leverera facit. Författarens egen kärlek till skogen lyser dock igenom med kraft och han lyckas i stora stycken förmedla den fascination och vördnad han ger uttryck för. Inte minst ges läsaren möjlighet att uppleva den tjusning som ofta vaknar när en alldaglig företeelse hamnar i ett nytt ljus. Själv tycker jag att skogen skänker mig en lite större upplevelse när jag nu med nya ögon ger mig ut på stigarna runt mitt eget hus, trots att jag trodde mig känna dem så väl. Det är som om en lite mer högtidlig känsla har smugit sig in mellan skogens stammar. Tack, Gunnar Wetterberg.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s