Kan vi tala om mångkulturen nu?

bild tankeböcker

För några veckor sedan gick Nyamko Sabuni, då ännu inte vald till Liberalernas partiledare, ut med att hon inte såg mångkultur som något eftersträvansvärt. Därmed bröt hon mot ett tabu och tvingades snabbt att ta tillbaka sina ord. Nu har emellertid kristdemokraternas partiledare Ebba Busch Thor följt i hennes spår. I en debattartikel i Aftonbladet uppmanar hon nyanlända att bejaka sitt ursprung, men att samtidigt bli svenskar. Hon konstaterar även att landet behöver samlas runt ett antal värderingar och att staten inte kan ställa sig neutral till alla de kulturer som kommer hit. I avslutningen slår hon fast att ”mångkulturalismen som politiskt projekt är mogen för slutförvaring”. Det är uppfattningar som tidigare inte varit tillåtna att framföra. Så vitt jag kan förstå bevittnar vi nu ett trendbrott i svensk politik.

Mångkultur har länge presenterats på ett onyanserat sätt i media och bland ledande politiker i Sverige. Bilden som målats upp har varit enkelspårigt positiv och offentlighetens samstämmiga röster har närmast låtit som en hyllningskör. Den som vågat väcka kritik har riskerat allvarliga repressalier. Samtidigt har grundläggande frågor lämnats obesvarade, vilket öppnat upp för växande problem. Ingen har kunnat förklara hur ett mångkulturellt samhälle i praktiken ska fungera: Hur ska kulturer med vitt skilda uppfattningar om vad som är rätt och fel rymmas inom en och samma lagstiftning? Och vad händer när allt större grupper i samhället hävdar normer som ligger väldigt långt ifrån den svenska majoritetskulturens? Vi har också fått se hur främmande kulturyttringar, som handskakningsvägran och hedersbaserade klädkoder, väckt proteststormar, trots att de egentligen bara illustrerat att Sverige blivit mer mångkulturellt. Mångkulturens förespråkare har helt enkelt inte tänkt färdigt. De har föreställt sig en mångkultur som håller sig på ett ytligt plan och inte krockar med svenska värderingar, vilket knappast kan kallas mångkultur.

Kan vi prata allvar nu, när isen i den politiska sfären är bruten? Kan jag få uttrycka mina tvivel rörande mångkulturen utan att riskera att förlora jobbet? Kan jag få lyfta fram de mångkulturella problem jag själv upplevt utan att bli kallad rasist? Kan vi konstatera att den svenska kulturen innehåller mycket som är bra och som vi måste värna, om Sverige ska fortsätta vara det land vi önskar?

Jag hoppas att den länge undertryckta debatten nu äntligen kan ta fart och därmed vill jag framföra mina ståndpunkter i frågan: Jag anser att svenska värderingar ska råda i Sverige. I Sverige ska vi ha jämställdhet, ordning, sekulära lagar, god tidspassning, hänsyn, säkerhetsfokus, tolerans mot sexuella minoriteter och hög arbetsmoral. Vi ska inte ha kvinnoförtryck, klankultur, islamistisk rättsskipning, barnmisshandel, hedersvåld, tvångsäktenskap, kvinnlig omskärelse, homofobi och en slapphänt inställning till vårt välfärdssystem. Vi ska fortsätta hantera konflikter sansat och baserat på dialog, istället för med brutalitet och aggression. De röda dagarna i almanackan ska även fortsättningsvis avspegla det svenska kulturarvets högtider. Den som väljer att komma hit har ett ansvar att anpassa sig och den som vill kalla sig svensk ska kunna tala svenska. Den som bosätter sig i Sverige är skyldig att anstränga sig för att bli anställningsbar på den svenska arbetsmarknaden och att uppträda på ett sådant sätt att det inte uppstår krockar med samhällets grundläggande normer.

För mig är allt ovanstående självklart, men jag vet att många inte håller med. Jag hoppas att de som är av en annan åsikt nu ska vara villiga att diskutera frågan utifrån sakliga grunder, istället för att avfärda oss andra med nedlåtande epitet. Jag hoppas att vi kan ha en dialog, helt enkelt. En diskussion. En debatt, där mer än ett synsätt är tillåtet. Är Sverige redo för det?

Läs mer:

https://kulturminnet.wordpress.com/2019/02/16/vill-mangkulturforesprakarna-verkligen-ha-mangkultur/

https://kulturminnet.wordpress.com/2019/06/18/lat-mig-fa-beratta-vilka-varderingar-jag-tror-har-gynnat-sverige-och-varfor-jag-ar-radd-att-de-ska-ga-forlorade/

https://kulturminnet.wordpress.com/2018/03/07/mitt-liv-som-kulturpolitisk-dissident/

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s