New Sweden

bild New_Sweden

Sveriges försök att etablera sig som kolonialmakt blev (tursamt nog, skulle många säga) aldrig särskilt lyckade och är därför en tämligen okänd del av den svenska historien. Ändå finns det mycket spännande att berätta om just detta. Idag gör jag ett nedslag i historien kring kolonin New Sweden (Nya Sverige) på den amerikanska östkusten.

Tanken om att göra Sverige till en kolonialmakt uppkom under Gustav II Adolfs styre. Sannolikt var kungen inspirerad av den lukrativa holländska och brittiska kolonisationen. 1626 bildades Svenska Söderkompaniet med uppgiften att driva handel ”åt Asiam, Africam, Americam och Magellanicam”. Syftet var att kombinera affärsverksamhet med mission, men verksamheten tog inte riktig fart. Planerna på en svensk koloni i Nordamerika uppstod efter att rikskansler Axel Oxenstierna kommit i kontakt med tysken Peter Minuit, som varit guvernör i den holländska kolonin New Netherlands på den amerikanska östkusten. Tillsammans började de planera att lägga under sig ett landområde vid Delawarefloden. Expeditionen förbereddes i största hemlighet, då man insåg att Holland skulle ogilla att få sin dominans i området utmanad.

I augusti 1637 avseglade två skepp från Göteborg, under ledning av Minuit. I mars året därpå var de framme vid Amerikas kust. Skeppen fortsatte några mil inåt Delawarefloden, där Minuit kom i kontakt med lokala hövdingar ur Lenapefolket och förhandlade till sig ett stycke land. Köpekontraktet skrevs på holländska och signerades med hövdingarnas bomärken och Minuits signatur. Priset är okänt, men vi får tänka oss att det bestod av åtråvärda varor från Europa. Den tillhörande flodsträckan döpte Minuit, sannolikt av nostalgiska skäl, till Elbe, men den kom senare att namnges efter den då tolvåriga svenska drottningen Kristina. Än idag kallas den Christina River.

Så grundades Sveriges första koloni i den nya världen och den blågula flaggan hissades över New Sweden. En av de viktigaste uppgifterna var inledningsvis att se till att skydda landet från omgivande kolonisatörer. En liten fästning anlades därför och döptes till Fort Kristina. Kolonisatörerna lät även bygga hus i knuttimringsteknik, vilket var ett för Nordamerika nytt byggnadssätt.

Svensk guvernör blev Johan Printz, en smålänning som av områdets urinvånare kom att kallas ”Storbuken”. Printz kom från en prästfamilj och lät förse kolonin med kyrkor. Likaså grundade han byar utmed floden, vilka döptes till välbekanta namn, som Finland och Uppland.

Att rekrytera nybyggare till kolonin gick till en början trögt. Få frivilliga anmälde intresse. Landshövdingarna fick därför order om att benåda vissa dödsdömda fångar i utbyte mot att de reste med sina familjer till Nya Sverige. Detsamma skedde med finnar som trots förbud drev svedjebruk i Värmlandsskogarna. Överresorna blev ofta strapatsrika och uppemot en tredjedel avled under färden, de flesta av sjukdom.

I brev hem skildrade kolonisatörerna det exotiska nya landet och dess egenheter. Mycket förefaller ha varit till belåtenhet. Jorden lämpade sig väl för odling och klimatet var behagligt. Om växtligheten berättas att ”de skuggerika träd och buskar äro där allestädes med fåglar uppfyllte, vilka med sina rara färgor och mångahanda stämmor sin skapares lov härligen utbreda”. Där fanns också frukten ”vattumelon”, om vilken berättas att ”det som inuti skalet växer har en övermåttan ljuvlig och skön smak och smälter i munnen likasom socker”. Mindre uppskattade var ”ett slags store och faselige ormar”. I beskrivningen av dessa odjur kan man läsa:  ”På stjärten hava de hornleder, som skallra likasom barnskallror, och när han märker att någon människa är nära för handen, lägger han sig i en ring och sätter upp stjärten att skallra med, som höres väl 100 alnar från ormen.” Inte heller var svenskarna så förtjusta i ”fis-kattan”, vilket får förmodas vara en svensk beteckning på skunken.

Ryktet om det nya Sverige började sprida sig och en Amerika-feber i mindre skala utbröt. Bondefamiljer började vandra till Göteborg i hopp om att komma med på en båt till det löftesrika landet. De som beviljades resetillstånd kom att sätta prägel på bosättningarna, med namn som Nya Göteborg, Mölndal och Nya Vasa. Ytterligare landinköp gjordes och flera fort byggdes. Totalt avgick tolv expeditioner till kolonin, samtliga från Göteborg. Färdvägen gick genom Engelska kanalen och vidare till Kanarieöarna, varpå Atlanten korsades via Antigua i Västindien.

Direktiven hemifrån var tydliga: Kolonin skulle ägna sig åt att driva vinodling, plantera tobak, jaga val och söka efter ädelstenar. Dessutom förväntade sig moderlandet leveranser av ull, silke, päls och timmer. Så blev det nu inte. Några laster med tobak och bäverskinn anlände visserligen till Sverige, men det var också allt. Nya Sverige kom istället att likna en jordbrukarkoloni, där invånarna själva konsumerade sina skördar.

Relationerna med områdets urinnevånare var goda, vilket var en ren nödvändighet för att handelsutbytet skulle fungera. På den punkten var instruktionerna från den svenska regeringen klara: ”De på alle andre sidor avgränsade vilde nationer skall guvernören veta att med humanitet och beskedenhet hantera, att dem ej tillfoga någon våld eller obillighet.” Men även om byteshandeln med lokalbefolkningen gick bra, så fungerade missionsverksamheten inte alls. Att man lät översätta Luthers katekes till ett lokalt språk hjälpte inte; så vitt vi vet blev bara en enda indian kristnad. En av de många som försökte nå fram med det kristna budskapet var pastor Björk. Han lät senare berätta att en representant för urinvånarna hade förklarat: ”Om de kristne efter sin religion bättre levde än vi leva, så skulle vi bliva kristna. Men vi kunna intet finna det.”

Relationen till de europeiska grannarna var desto frostigare. Vid Hudsonfloden norr om New Sweden låg den holländska kolonin New Netherlands. Holländarna protesterade över den svenska etableringen i området, med då de båda länderna var på samma sida i det pågående Trettioåriga kriget undvek man länge konflikt. Söder om New Sweden låg den engelska kolonin Virginia och även engelsmännen gjorde anspråk på området.

Slutet för Nya Sverige kom efter bara sjutton år, då Holland valde att attackera. Snabbt erövrade de kolonins starkaste fäste Nya Älvsborg och kort därefter belägrades Fort Kristina. Under belägringen trädde Lenapefolket och Minquasfolket in på den svenska sidan, bland annat genom att anfalla det holländska fortet New Amsterdam. Men kampen var förgäves och svenskarna tvingades kapitulera. 14 september 1655 halades den svenska flaggan för alltid. New Sweden bestod då av cirka 400 invånare, varav de flesta valde att stanna under nederländsk överhöghet. De beviljades visst självstyre, med egen kyrka och domstol. Det dröjde sedan inte länge förrän holländarna förlorade kolonin till engelsmännen, men svenskarna stannade kvar även denna gång. Svenska talades i området långt in på 1700-talet och Sverige fortsatte att skicka svenska präster dit fram till 1783. Därefter var det inte längre någon som förstod de svenska predikningarna. Vid övergången till 1800-talet beräknades de svenska ättlingarna uppgå till 1200 personer och spåren av den svenska närvaron finns än idag kvar i form av ortnamn och personnamn. Sedan 1909 hålls kolonins minne levande genom föreningen Swedish Colonial Society. 1926 grundades American Swedish Historical Museum i South Philadelphia, i syfte att berätta områdets svenska historia.

 

Tryckta källor:

Lindqvist, Herman (1994), Historien om Sverige: När Sverige blev stormakt, Norstedts

 

Otryckta källor:

https://colonialswedes.net/

https://en.wikipedia.org/wiki/Christina_River

https://historiesajten.se/handelser2.asp?id=47

https://quod.lib.umich.edu/cgi/t/text/text-idx?c=moa&cc=moa&view=text&rgn=main&idno=AFJ8619.0001.001

https://sv.wikipedia.org/wiki/Nya_Sverige

https://www.americanswedish.org/

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s