Jag bodde i Göteborg under min studietid. Då var det en halvmysig stad, som hade sina poänger. Jag har en hel del trevliga minnen därifrån, även om jag av olika skäl var mån om att flytta när jag läst färdigt.
Mycket vatten har runnit under broarna sedan dess och Göteborg har förändrats. Aftonbladet gjorde nyligen ett uppmärksammat reportage om en stad i förfall. Kriminaliteten är ständigt närvarande och människor är rädda. Förra året gick polisen ut och varnade allmänheten för att bära halsband på grund av rånrisken. Enligt nyhetsrapporteringen håller nigeriansk maffia på att etablera sig och min gamla hemstadsdel (Biskopsgården) har gått från att vara en problematisk förort till att bli ett regelrätt centrum för gängkonflikter och skjutningar.
Nu rapporterar media om en ny företeelse av oangenäm karaktär: Staden har drabbats av en råttepidemi. Till viss del beror det på att byggarbeten får råttorna att ge sig upp ovan jord, men det största problemet – konstaterar Göteborgs miljödirektör i ett uttalande till Sveriges Radio – är nedskräpning. Soppåsar dumpas i papperskorgar och allmänt hushållsavfall slängs lite varstans. Varifrån denna slapphänta inställning till sophantering helt plötsligt har kommit är det dock ingen som frågar sig. Det är lika tyst som när Göteborgs-Posten lite försiktigt försöker diskutera kommunens dåliga ekonomi. Ingen riktig debatt startar. Göteborgarna har annat att tänka på.
Jag arbetar i staden enstaka strödagar och gatubilden känns sällan särskilt trevlig längre. Det är smutsigt och från bussfönstret ser jag klotter. Kvällstid står människor med oborstat utseende och hänger runt Brunnsparken och Nordstan. Samma känsla som jag tidigare upplevde i Biskopsgården, infinner sig nu i centrum. Faktum är att stadskärnan på alla möjliga sätt verkar ta Biskopsgårdens karaktär. Och runtomkring jäser ett flertal förorter där problemen aldrig tycks gå att åtgärda, hur mycket resurser som än pumpas in.
I samband med Almedalsveckan tidigare i år uttalade sig Volvochefen Håkan Samuelsson om Göteborg i en intervju med TT. Han uttryckte då att han inte lyckades rekrytera internationell kompetens på grund av bostadsbrist, dålig tillgång till skolor, otrygghet och kriminalitet. Uttalandet fick skarp kritik, men jag förstår hans dilemma. Det är inte lätt att veta vilka fördelar man skulle lyfta fram för att locka internationellt rörlig personal. Inte heller är det troligt att ett besök i staden skulle upplevas som så upplyftande att det skapade flyttplaner. Någon direkt ljusning ses inte heller, utan utvecklingen över tid är högst oroväckande. Den toxiska kombinationen av brottslighet, etnisk gängbildning, sociala problem och dålig ekonomi ekar skrämmande bekant. Göteborg håller av allt att döma på att förvandlas till nästa Malmö. Och det verkar gå fort nu.
Fotnot:
När jag höll på att skriva ovanstående text blev jag lite orolig för att jag kanske hade misstolkat mina observationer och dragit resonemanget för långt. Jag skickade den därför till två Göteborgsväninnor för att fråga om de tyckte att jag överdrev. Lite nervös var jag över vilken respons jag skulle få; om man bor i en stad man tycker om kan det ju kännas jobbigt om någon påpekar att den inte riktigt är vad den har varit. Det här är svaren jag fick:
Väninna 1: Nej, du svartmålar tyvärr inte. Du beskriver i huvudsak dina egna iakttagelser och de stämmer med många andras (även mina). Jag har stött på turister som varit i Göteborg tidigare, haft trevligt och återvänt, som nu undrar: Vad har hänt med Göteborg? Här är numera både smutsigt och otryggt. Själv är jag sällan ute på kvällarna, men även på dagtid håller jag hårt i väskan och har utvecklat en självklar vaksamhet.
Väninna 2: Jag tycker ju för min del att beskrivningen stämmer precis. Att internationell kompetens håller sej borta är ju oxå en bra mätare. Gbg är oxå den kommun som efter Malmö får mest kommunutjämningsbidrag. Om du orkar så kan du väl skicka detta till GP. Jag har en väninna som har god insyn i Gbs:s undre värld. Hon säger att en stor del av klottret, sånt som finns på elskåp o överallt o är obegripligt för vanligt folk, är gängmarkeringar. ”Här är vårt område, tillträde på egen risk”.
Läs mer:
https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=7275768
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/RRE13a/vi-maste-ha-fler-patrullpoliser–da-skarper-sig-folk
https://www.ekuriren.se/nyheter/volvos-utmaning-laddning-och-spetskompetens-sm5182006.aspx
https://www.expressen.se/gt/sopakaren-michaelas-larm-rattorna-tar-over/
Kulturminnet 