Kulturhistoriska personligheter, del 17: Vilhelm Moberg

Bild Vilhelmmoberg

Vilhelm Moberg (1898-1973) är en av Sveriges mest välbekanta och älskade författare. Med sitt inlevelsefulla och realistiska sätt att beskriva livbetingelserna i 1800-talets bondesamhälle är han både en sällsynt ordkonstnär och en betydelsefull folklivsskildrare. Under sin livstid var han Sveriges mest lästa romanförfattare och flera av hans böcker räknas som svenska klassiker.

Karl Artur Vilhelm Moberg föddes 20 augusti 1898 i byn Moshultamåla i Algutsboda socken i Småland. Föräldrarna var Karl Gottfrid Moberg och dennes hustru Ida Charlotta Aronsdotter. Mobergs far, farfar och farfarsfar var alla indelta soldater, medan modern kom från en småbrukarsläkt. Båda föräldrarnas syskon valde samtliga att utvandra till Amerika, vilket vittnar om de knappa omständigheter som vid tiden rådde i Mobergs hembygd. Moberg var fjärde barnet i en syskonskara på sju, av vilka två dog tidigt.

Familjen var först bosatt i ett soldattorp i utkanten av Moshultamåla, men flyttade 1907 till moderns barndomshem i samma by. Trots fattigdom förefaller Mobergs tidiga år ha innehållit mycket lycka. Det småländska landskapet och barndomens naturupplevelser skulle senare bli en återkommande källa till inspiration i hans författarskap.

Under uppväxten arbetade Moberg på familjens gård och som inbärare av ved på Modala glasbruk. Totalt gick han knappt sex år i folkskola och då endast några månader om året. Ändå utvecklade han ett brinnande intresse för att läsa och började tidigt skriva berättelser. Vid 13 års ålder fick han ett pris i en novelltävling och under tonåren var han skribent i lokaltidningen Smålandsposten. Han skrev också regelbundet i tidskriften Såningsmannen. Som ung engagerade han sig i nykterhetsrörelsen och blev medlem i Algutsboda socialdemokratiska ungdomsklubb.

1916-17 studerade Moberg vid Kronobergs läns folkhögskola i Grimslöv. Det gav honom möjlighet att fördjupa sina intressen för litteratur och historia. Han försörjde sig därefter en kortare tid som skogsarbetare, för att sedan börja studera vid Katrineholms praktiska läroverk. Hösten 1918 insjuknade han emellertid i spanska sjukan och var sjuk i sex månader, vilket satte punkt för hans studietid. Året därpå hade han återhämtat sig så pass väl att han kunde börja arbeta som volontär på Vadstena Läns Tidning. Under denna tid fick han ägna sig åt landsortsjournalistik och publicerade ett antal berättelser under signaturen ”Ville i Momåla”. Efter kortare perioder som anställd vid andra lokaltidningar i olika delar av Sverige återvände han till Vadstena Läns Tidning för att bli chefredaktör. En schism med tidningens ägare fick honom sedan att lämna posten, men han fortsatte vara verksam inom journalistiken genom att publicera bland annat folklivshistorier, noveller och politiska insändare.

1921 gjorde Moberg värnplikt, men utnyttjade samtidigt tiden till att skriva. De satirer han publicerade i Växjöbladet gjorde succé och kom senare att ges ut i bokform under titeln I vapenrock och linnebyxor. 1922 utgavs Mobergs första roman, Prinsessan på Solklinten. Berättelsen är en romantisk historia om en fattig men ädel torparson, som tillslut vinner den skurkaktige storbondens vackra dotter. Någon större uppmärksamhet fick boken inte. Nästa romanförsök gjorde Moberg redan samma år, då han skickade in bidraget Sigfrid Segerhuva till en romantävling. Manuset sändes emellertid åter och refuserades sedan av flera förlag. Någon tryckt bok blev det aldrig, men berättelsen publicerades som följetong i en veckotidning. Under 1920-talet publicerades fyra romaner av Moberg på detta sätt.

1923, vid 25 års ålder, gifte sig Moberg med den blott 19-åriga Margareta Törnqvist, som han träffat under sin tid i Vadstena. Tillsammans fick de fem barn.

Parallellt med romanförsöken skrev Moberg dramer, ofta i form av lustspel med samhällssatirisk udd. Hans dramatik vann uppskattning och pjäserna kom att uppföras av både kringresande teatersällskap och de större städernas teatrar. Med hjälp av inkomsterna från dessa dramer tog Moberg 1926 ledigt från sin tjänst som lokalredaktör vid Nya Växjöbladet och skrev den uppmärksammade romanen Raskens. I denna skildrar han med osminkad rättframhet och själfulla människoporträtt livet i soldattorpen på 1800-talet. Tillvaron är fylld av slit och kamp, men innehåller ändå humor, munterhet och fart. Romanen möttes av blandad kritik, men blev en publiksuccé och ledde till Mobergs genombrott som romanförfattare. Han lämnade därefter Nya Växjöbladet för att helt leva av sitt författarskap.

Hösten 1929 flyttade Moberg med sin familj till Stockholm, där han kom att umgås i författarkretsar. Han deltog flitigt i samhällsdebatten och fortsatte skriva ett stort antal dramer. Med tiden blev han en mycket omtyckt dramatiker och var en av de första som skrev pjäser för Radioteatern. Några av dem är kärleksskådespel, men han nyttjade även dramatiken till att uppmärksamma aktuella samhällsproblem. Pjäsen Vår ofödde son adresserar abortfrågan, medan Domaren anspelar på en verklig förskingringsaffär. Totalt kom Moberg att skriva ett trettiotal dramer.

Under 1930-talet skrev Moberg trilogin om tidningsredaktören Knut Toring: Sänkt sedebetyg, Sömnlös och Giv oss jorden!. Även om skillnaderna också är stora, så delar Knut Toring många egenskaper med Moberg själv. Inte minst vantrivs han i storstaden och längtar ständigt tillbaka till sina småländska rötter. Till böckernas storhet hör ett inlevelsefullt sätt att skildra Knut Torings inre liv, inte minst hans kluvenhet och längtan efter mening. Böckerna blev uppmärksammade och 1939 tilldelades Moberg Samfundet de nios stora pris. 1944 utgavs Soldat med brutet gevär, som även den har självbiografiska drag. Huvudpersonen Valter Sträng växer upp i Småland och börjar tidigt med hårt kroppsarbete, men får senare möjlighet att läsa på folkhögskola och bli skribent. I slutet finner Valter sitt kall i att bli författare och skildra de små människornas bortglömda roll i historien.

Moberg kom med tiden att författa ett flertal historiska romaner med Småland som skådeplats. Mans kvinna handlar om bondehustrun Märit, som egentligen älskar en man i granngården. Kärleken skildras i denna roman som en närmast primitiv urkraft, som tillslut driver de älskande till att bryta upp från all trygghet för att få varandra. Romanen Rid i natt! utspelar sig bland bönder i en by på 1600-talet. Genom att bygga upp konflikter i bondbyn gör Moberg romanen till en politisk partsinlaga, som symboliskt uttrycker kritik mot den svenska eftergiftspolitiken mot Nazityskland. Boken blev en stor framgång och filmatiserades. Mobergs politiska engagemang färgade även av sig på andra delar av hans författarskap och journalistik. Han var en stark motståndare till totalitära rörelser och tog ställning mot nazism, kommunism och fascism. Han var även republikan och debatterade mot den svenska monarkin. Utöver detta propagerade han för det svenska TV-monopolets avskaffande och kämpade för individens rätt mot samhällets makthavare. När Sverige skakades av korruptionsskandaler riktade han sin udd mot överhetens sedefördärv och myndighetsmissbruk. Av makthavarna kom han att betraktas som en bråkmakare, medan han själv hävdade att det var hans uppgift som författare att kasta ljus över samhällets missförhållanden.

Under 1950-talet kom Mobergs engagemang att riktas mot vad han upplevde som röta i det svenska rättssystemet, vilket mynnade ut i de så kallade Kejne- och Haijbyaffärerna. Med hjälp av stulna dokument visade Moberg att den svenska polisen hade samarbetat med Gestapo. För dokumentstölden dömdes Moberg till dagsböter. Själv menade han emellertid att det var moraliskt korrekt att begå brotten för att påvisa oegentligheter.

1949-59 publicerades Mobergs mest kända verk, Utvandrarserien. Detta epos består av böckerna Utvandrarna (1949), Invandrarna (1952), Nybyggarna (1956) och Sista brevet till Sverige (1959). Totalt innehåller serien över 2000 sidor. Romanerna skildrar hur en grupp människor från Ljuders socken i Småland utvandrar till USA för att bosätta sig i Minnesota i mitten av 1800-talet och innehåller starkt realistiska skildringar av deras strävsamma tillvaro. Denna jordbundenhet möjliggjordes genom omfattande källforskning och faktainsamling. För att kunna färdigställa böckerna flyttade Moberg med sin familj till USA, där han reste runt i svenskbygderna för att samla bakgrundsmaterial. Bland annat fick han tillgång till den svenska emigranten Andrew Petersons dagböcker. Ett grundläggande tema i Utvandrarserien är, liksom i ett flertal av Mobergs andra verk, längtan tillbaka till rötterna. När huvudpersonen Karl-Oskar dör i Minnesota har han en karta över Ljuders socken tryckt mot bröstet.

När Utvandrarserien gavs ut rönte böckerna stor erkänsla, men resulterade även i en debatt om sedlighet. Innehållet anklagades för att vara vulgärt och okristligt, då Mobergs verklighetstrogna personskildringar inte undvek laddade ämnen, som sexualitet och den mänskliga naturens bristande moral. Kritiken riktades även mot Mobergs sätt att bruka ”fula ord”. Diskursen kom senare att bli känd under namnet Reuterdahlsfejden. I princip gick Moberg segrande ur striden. Utvandrareposet ses nu som ett av den svenska litteraturens storverk och redan under Mobergs levnad hann det säljas i ett par miljoner exemplar. Få svenska böcker har översatts till lika många språk.

Efter Utvandrarseriens fullbordan genomled Moberg en period av tomhet och skrivsvårigheter. Denna livskris kom han senare att skildra i den självbiografiska volymen Berättelser ur min levnad. I romanen Din stund på jorden formuleras många av de existentiella tankar som Moberg själv förefaller ha brottats med under perioder av depression.

Under stora delar av sin livstid intresserade sig Moberg för den svenska historien, som han valde att återge ur folkets perspektiv. Under 1960-talet bedrev han omfattande historiska studier, vilket mynnade ut i hans sista roman, Förrädarlandet: En berättelse om människor som historien har glömt. Resten av sin levnad kom han huvudsakligen att ägna åt en serie historiska faktaböcker: Min svenska historia, berättad för folket. Med detta verk ville Moberg skildra den ”saknade” delen av den svenska historien genom att lyfta fram allmogens livsvillkor och bedrifter. Han ville skildra de vanliga människornas liv och deras roll i Sveriges framväxt, vilket han upplevde att historikerna hade försummat. Arbetet gick dock trögt, vilket till viss del berodde på försämrad hälsa. Moberg led av ryggvärk, öronsmärtor och dålig sömn. Endast två delar av serien hann färdigställas: Från Oden till Engelbrekt och Från Engelbrekt till Dacke. Det kvarvarande materialet, som förvaras på Norstedts förlag, är fragmentariskt.

Mot slutet av sitt liv blev Mobergs depression allt starkare. Han hade svårt att formulera sig i skrift, plågades av sin bristande förmåga och förde en kamp mot känslor av meningslöshet. 1968 noterade han i sina anteckningar: ”Då jag inte längre kan skriva, vill jag endast hoppas att dörren till oåtkomlighetens rum också slutes om mig.” Tillslut blev denna tomhet honom övermäktig. På kvällen 8 augusti 1973 tog han sitt liv genom att dränka sig i sjön utanför familjens sommarboende i Söderäng på Väddö. Efter sig lämnade han ett brev till hustrun, innehållandes raderna: ”Klockan är tjugo över sju. Jag går att söka i sjön, sömnen utan slut. Förlåt mig, jag orkade inte uthärda.” Han är nu begravd på Norra begravningsplatsen i Stockholm.

 

Vilhelm Mobergs författarskap

Om Mobergs författarskap kan man säga att det präglas av en brinnande intensitet, vars motstycke knappast står att finna i den svenska författarvärlden. Hans romaner innehåller ett stort djup och ger uttryck för en ovanlig människokännedom. Utan att väja för mänsklighetens skuggsidor skildrar han romanfigurernas inre liv med klarsynthet och avslöjar utan rädsla drivkrafterna bakom deras handlingar. Stilen är malande och ordrik, snarare än finstämd och polerad. Romanerna är fyllda av sinnlighet; de skildrar passion, kärlek, svekfullhet, tvivel, längtan och det ständiga sökandet efter tillvarons djupare mening. Hans persongalleri innehåller porträtt som är så närvarande och levande att de biter sig kvar hos läsaren på samma sätt som möten i det verkliga livet. Romanfigurerna är inga tillspetsade hjältar, utan människor av kött och blod, med svagheter och lyten. I berättelsens centrum står deras inre värld, emotioner och slitningar. Man kan utan överdrift säga att Moberg tog sig an att åskådliggöra livets mest komplexa och kraftfulla beståndsdelar.

Ett återkommande tema i Mobergs litteratur är längtan efter rötterna och betydelsen av det förflutna. Hans strävan att förankra svenskarna i den nordiska myllan och förse dem med en mer fullständig historieskrivning kom till uttryck i hans historiska faktaböcker, men också i romanerna. I hans författarskap finns en ambition att öppna människors ögon för vad det förflutna kan lära oss.  Hans skönlitterära verk är i många fall historiska bildningsromaner, som hjälper oss att värdesätta tidigare generationers livsverk och återskapa brustna länkar till vårt ursprung. Det har gjort hans böcker till värdefulla folklivsskildringar och historiska dokument. När han skrev Utvandrarsviten valde han att skildra en av de mest omvälvande perioderna i svensk historia och han gjorde det utifrån verkliga upplevelser, både egna och andras. Resultatet blev ett storverk.

Genom sitt skrivande gav Moberg uttryck för ett intensivt samhälleligt patos. Under hela sitt vuxna liv figurerade han ständigt i den massmediala debatten, där han slogs mot upplevda orättvisor och politiska snedtramp. Han var en obekväm sanningssägare, men samtidigt den lilla människans förkämpe. Med orden förde han en kamp för ett friskare samhälle. Författandet var hans levebröd, hans mening och hans verktyg att påverka. Att skriva var hans sätt att leva.

Sammanfattningsvis kan man säga att Moberg har försett oss med några av den svenska litteraturens främsta verk, men hans gärning sträcker sig längre än så. Med sin karakteristiska stil och sitt sätt att fånga upp vårt historiska och kulturella arv slår han an en särskild sträng i den svenska folksjälen. När tidskriften Biblioteket i fokus 1997 lät allmänheten rösta fram århundradets svenska bok, blev Utvandrarna den överlägsna segraren; ingen annan 1900-talsroman har tagit större plats i svenska folkets hjärta. Moberg kunde ha blivit en bland många omtyckta och uppskattade arbetarförfattare, men Utvandrarsviten lyfte honom upp till toppen av den svenska litterära stjärnhimlen. Hans böcker slutar aldrig vara aktuella och än idag är han en av de mest utlånade författarna på svenska bibliotek .

 

Citat av Vilhelm Moberg

 

Om böcker: En tillvaro utan böcker att läsa skulle ha varit oändligt tom, torftig och fattig. Jag vet inte hur jag skulle ha kunnat uthärda den.

Om ursprung: Man må omplanteras hur många gånger som helst, djupare sett utplånar man inte sitt ursprungsmärke. Man har oavslitliga rottrådar kvar i den jord, där man först vuxit.

Om politik: I en demokratur råder allmänna och fria val, åsiktsfrihet råder formellt men politiken och massmedia domineras av ett etablissemang som anser att bara vissa meningsyttringar skall släppas fram. Konsekvensen blir att medborgarna lever i en föreställning att de förmedlas en objektiv och allsidig bild av verkligheten. Åsiktsförtrycket är väl dolt, den fria debatten stryps.

Om Sverige: Sverige är vårt, det är sex och en kvarts millioner levande svenskars land. Men det är även de dödas land, deras som byggt upp det åt oss från början och lämnat oss sitt verk att förvalta och förkovra. De döda är åtskilliga millioner flera än vi. De har mycket att säga oss nu, och vi är skyldiga att lyssna till dem. Vi lyssnar till dem genom att minnas vad de uträttat och genom att värdesätta deras strävan. De kan icke mera värja sitt verk. Det åligger oss.

 

 

Fotnot: 1989 grundades Vilhelm Moberg-sällskapet i syfte att hålla Mobergs litterära arv levande. Sällskapet har sitt kontor i Utvandrarnas Hus i Växjö. Till dess verksamheter hör att dela ut stipendier till studenter och forskare som på olika sätt uppmärksammat Moberg i sina studier. Sällskapet publicerar även en årlig skrift om Vilhelm Mobergs författarskap.

 

Tryckta källor:

Holmes, Philip (2001), Vilhelm Moberg: En introduktion till hans författarskap, Carlsson Bokförlag

Liljestrand, Jens (2018), Mannen i skogen: En biografi över Vilhelm Moberg, Albert Bonniers förlag

Nilsson, Jerker och Nyrén, Ulf (1997), Svenska folkets bästa böcker, Diagonal förlag

Ohlmarks, Åke och Bæhrendtz, Nils Erik (1999), Svensk kulturhistoria, Forum

 

Otryckta källor:

https://allmogen.org/category/vilhelm-moberg/

https://sok.riksarkivet.se/sbl/mobil/Artikel/9384

https://sv.wikipedia.org/wiki/Vilhelm_Moberg

https://vilhelmmobergsallskapet.se/

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s