Svenska folksagor, del 22: Jätten och ekorren

I flera århundraden har våra folksagor vandrat från generation till generation. De har berättats framför brasan efter en dag av mödor och viskats vidare i nattens mörker när det varit svårt att sova. Nedanstående berättelse har hämtats ur samlingsvolymen Barnens svenska folksagor, som sammanställts av Mary Örvig. Jag återger den fritt.

Det var en gång en jätte, som hade ätit sju fat gröt och sju fat mjölk, men ändå var lika hungrig och gick ut för att skaffa föda. När han hade gått en bit mötte han en kalv.

”God dag, du kalvlåpa!” sade jätten. ”Jag har ätit sju fat gröt och sju fat mjölk och nu ska jag äta opp dig med, du kalvlåpa.”

”Jag låpar väl undan, jag”, sade kalven.

”Jag låpar väl efter, jag”, sade jätten.

Och så åt han upp kalven, men inte blev han mätt för det. Så mötte han en ko.

”God dag, du kokåpa!” sade jätten. ”Jag har ätit sju fat gröt och sju fat mjölk och en kalvlåpa. Nu ska jag äta opp dig med, du kokåpa.”

”Jag kåpar väl undan, jag”, sade kon.

”Jag kåpar väl efter, jag”, sade jätten.

Och så åt han upp kon. Men ännu var han hungrig. Han gick vidare och mötte en räv.

”God dag, du rävslänga!” sade jätten. ”Jag har ätit sju fat gröt och sju fat mjölk, en kalvlåpa och en kokåpa. Nu ska jag äta opp dig med, du rävslänga.”

”Jag slänger väl undan, jag” sade räven.

”Jag slänger väl efter, jag”, sade jätten.

Och så åt han upp räven som en enda munsbit. En stund senare mötte han en häst.

”God dag, du hästdänga!” sade jätten. ”Jag har ätit sju fat gröt och sju fat mjölk, en kalvlåpa, en kokåpa och en rävslänga. Nu ska jag äta opp dig med, du hästdänga.”

”Jag dänger väl undan, jag”, sade hästen.

”Jag dänger väl efter, jag”, sade jätten.

Och så åt han upp hästen. Sedan fick han se fem gubbar i en lergrop.

”God dag, ni gropagrävare!” sade jätten. ”Jag har ätit sju fat gröt och sju fat mjölk, en kalvlåpa, en kokåpa, en rävslänga och en hästdänga. Nu ska jag äta opp er med, ni gropagrävare.”

”Vi gräver väl undan, vi”, sade gubbarna.

”Jag gräver väl efter, jag”, sade jätten.

Och så åt han upp dem. Därmed var den värsta hungern stillad, men nöjd var han inte. En stund senare mötte han sju flickor i en dans.

”God dag, ni dansmajor!” sa jätten. ”Jag har ätit sju fat gröt och sju fat mjölk, en kalvlåpa, en kokåpa, en rävslänga, en hästdänga och fem gropagrävare. Nu ska jag äta opp er med, ni dansmajor.”

”Vi dansar väl undan, vi”, sade flickorna.

”Jag dansar väl efter, jag”, sade jätten.

Och så åt han upp flickorna och nu började han känna sig rätt belåten. Men så mötte han en ekorre.

”God dag, du lilla ekorrsvans!” sade jätten. ”Jag har ätit sju fat gröt och sju fat mjölk, en kalvlåpa, en kokåpa, en rävslänga, en hästdänga, fem gropagrävare och sju dansmajor. Nu äter jag opp dig med, du lilla ekorrsvans.”

”Jag svansar väl undan, jag”, sade ekorren.

”Jag svansar väl efter, jag”, sade jätten.

Men ekorren kilade upp i ett träd, och när jätten kikade upp efter honom, fick han se solen och sprack. Om det nu berodde på att jättarna inte tål att se solen eller på att han ätit för mycket, är ovisst.

Men ekorren till att svansa,

och flickorna till att dansa,

och gubbarna till att gräva,

och hästen till att dänga,

och räven till att slänga,

och kon till att kåpa,

och kalven till att låpa,

och gröten och mjölken rann ut,

och så blev sagan slut

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s