Klenoder ur vårt kulturarv, del 1: Guldhalskragarna

20191005_122633

Redan under bronsåldern började smycken i form av halskragar tillverkas i Skandinavien. Dessa gjordes då av brons och dekorerades ofta med spiralmönster. Under folkvandringstiden (d.v.s. tidig järnålder, cirka 400-550 e. Kr.) började halskragar tillverkas av guld och förses med riklig ornamentik. Hantverket är av så hög kvalitet att guldhalskragarna räknas till Europas främsta fornfynd.

Tre guldhalskragar har hittats i Sverige: Ållebergskragen och Mönekragen från Västergötland, samt Färjestadskragen från Öland. Sannolikt kom guldet i kragarna från romerska guldmynt, men kragarna i sig tillverkades i Norden. Utanför Sverige är ingen guldhalskrage känd, men i Danmark har man hittat en träskulptur som föreställer en man med en treringad halskrage.

Kragarna har en likartad uppbyggnad av sammanfogade halsringar i form av rör. Ringarna är omlindade av guldtråd i filigranteknik och dekorerade med minimala figurer. Trådarna är i vissa fall så tunna att nutida guldsmeder har svårt att skapa kopior. Hur våra förfäder klarade detta med de enkla redskap som stod till buds för 1500 år sedan är fortfarande en gåta. Dåtidens guldsmeder måste ha varit mycket fingerfärdiga och utvecklat en avancerad teknisk skicklighet.

Baktill är halskragarna försedda med gångjärn för att kunna öppnas. Framtill är de delade på ett sådant sätt att den ena halvans rörspetsar går in i den andra halvans rör. Därmed låser sig kragen när den fälls ihop.

Ållebergskragen, som är den minsta, hittades 1827 vid en klippvägg utanför Falköping av två män som letade efter sten till en spishäll. Kragen är uppbyggd av tre ringar och översållad av figurer. Den som tittar noga upptäcker ett myller av ödlor, hästar, grisar, fåglar och ansiktsmasker. Figurerna är inte mer än några millimeter stora, men ändå försedda med fint utarbetade detaljer.

20191005_123113

Färjestadskragen, som hittades 1860, består av fem ringar. Även den är försedd med djurdekorationer av olika slag. Mest dominerande är fågelmotivet.

Störst av kragarna är Mönekragen, som väger 823 gram och innehåller sju ringar (se bilden överst). Utsmyckningen innefattar hela 458 figurer. Kragen hittades 1864, då en torpare röjde sten på sin mark utanför det som nu är Ulricehamn.

Vilka som burit guldhalskragarna vet vi inte. En teori är att de använts till att pryda gudastatyer och kanske var de en del av folkvandringstidens Odenskult. Kragarna uppvisar dock tecken till slitage, vilket kan tala för att de burits av människor. Det måste i sådana fall ha rört sig om framstående personer i det dåtida samhället, kanske hövdingar. Det högklassiga utförandet och kopplingen till den dåtida maktstrukturen har gjort att guldhalskragarna ibland kallats för våra första riksregalier.

Titta på guldhalskragarna?

Alla tre guldhalskragarna finns nu utställda på Historiska museet i Stockholm. Visningen av museets guldsamling, som innehåller 52 kilo guld och 200 kilo silver, har möjliggjorts genom byggnationen av en säkerhetsbunker med montrar av specialglas. Utställningen är vackert arrangerad i dämpad belysning, där ljuskällorna riktas mot föremålen. På vägen in passerar besökaren över en kopia av Sigurdsristningen från Eskilstuna, som skildrar en fornnordisk myt om en drake som vaktar en guldskatt.

Tryckta källor:

Andersson, Aron och Jansson, Ingemar (1984), Klenoder ur äldre svensk historia, Gidlunds

Eriksson, Bo och Löfman, Carl O. (1985), Sagan om Sverige, Natur och Kultur

Lihammer, Anna (2016), Arkeologiska upptäckter i Sverige, Historiska Media

Ohlmarks, Åke och Baehrendtz, Nils Erik (1993), Svensk kulturhistoria. Svenska krönikan, Forum

Otryckta källor: