Förr var det jorden som gav försörjning åt de flesta. Att inte äga någon mark var i regel förenat med ett fattigt och slitsamt liv. Medellösa människor utan möjligheter till egen odling fick bygga sig enkla bostäder på obrukbar mark (”bar backe”), exempelvis där jorden var för stenig för att kunna nyttjas till åkerbruk. Dessa så kallade backstugor var därför hem åt bygdens fattigaste invånare – backstugusittarna – som fick sin utkomst från tillfälliga arbeten och hemslöjd. 
Ofta var stugorna belägna på byns allmänning eller en plats som någon jordägare var villig att upplåta. Att bli ställd på bar backe, d.v.s. att bli utan brukbar jord, var därför detsamma som att bli utblottad eller fråntagen sina försörjningsmöjligheter. Än idag används uttrycket i samma betydelse. ”Bar backe” används även som motsats till hus och hem, och uttrycket vill då förmedla att någon blir lämnad utan tak över huvudet.
Fotnot:
Bilderna är hämtade från Åsle Tå i Västergötland, som från 1700-talet fram till 1900-talets början beboddes av backstugusittare. Idag är de bevarade stugorna museum. Det kan du läsa mer om här.
Tryckta källor:
Wiman, Mona (1989), Målande uttryck: En liten bok om svenska idiom, Esselte
Otryckta källor:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Backstuga
Kulturminnet 