Juleljus

 

I Norden är december årets mörkaste månad. Innan elektriciteten blev allmän rådde ett kompakt mörker stora delar av dygnet vid juletid. Samtidigt hade dåtidens människor begränsad tillgång till ljuskällor. I landsbygdens stugor fick skenet från eldstaden ofta räcka. Stöpta ljus var inget man kunde slösa med till vardags, utan de användes sparsamt och lades undan till speciella tillfällen. Ljuständning blev därför ett sätt att högtidlighålla julen och ljusstöpning sågs som en nödvändig del av julförberedelserna. Ljusen tillverkades vid denna tid av fett som tagits tillvara vid höstslakten. Resultatet blev osande talgljus, som brann ojämnt och droppade. Dessutom brann inte veken upp av sig själv, utan måste klippas av (”snoppas”) med jämna mellanrum.

Under 1700- och 1800-talet hörde det till seden att tända ett särskilt stort ljus på julafton, för att sedan låta det brinna hela julnatten igenom. För att lysa upp julbordet användes ofta grenljus. En vanlig variant hade tre armar, vilket betonade julens kristna sammanhang genom att symbolisera treenigheten. Ibland stöptes grenljus där varje familjemedlem tilldelades en egen gren. Genom att bedöma hur kraftigt lågan lyste kunde man sia om livslängd. Om ett ljus som stod framför en person på julbordet slocknade kunde det betyda att vederbörande snart skulle dö. Stumparna efter julljusen ansågs bära med sig lite av julens kraft och sparades för att bota sjukdom under det kommande året.

På juldagen var det viktigt att ställa ljus i fönstret för att lysa upp vägen till julottan. Vid julottan skulle också kyrkan vara rikligt dekorerad med ljus. I den dunkla tillvaro där dåtidens människor levde gjorde den upplysta kyrkan starkt intryck på besökarna. I Nordiska museets arkiv finns ett flertal uppteckningar som beskriver hur överväldigande kyrkan var på juldagsmorgonen, med ljus i takkronor, fönster, på altaret och i bänkraderna.

Även om ljuständning länge förknippats med julfirande dröjde det innan ljusen blev en del av adventstraditionen. Att tända ett enstaka ljus varje söndag i advent förekom sporadiskt vid förra sekelskiftet. Först ett par decennier senare hade stearinljusen slagit igenom och blivit så pass billiga att man kunde kosta på sig att tända flera. Adventsljusstakar med fyra ljus omnämns första gången 1896 av ärkebiskop Nathan Söderblom, som brukade sätta fyra ljus i en enbuske. Ljusstakar där ett ljus tänds för varje söndag i advent så att ljusen bildar en ”trappa” blev vanliga på 1920-talet. I Sverige är adventsljusstakarna ofta i plåt och förses med dekorationer i form av småtomtar, kottar, flugsvampar och mossa.

Den elektriska adventsljusstaken är en svensk uppfinning, som började tillverkas på 1930-talet. Den fick snabbt stor spridning och är idag en populär dekoration i svenska hem, skolor, kontorsmiljöer och butiker. Vanligast är den traditionella varianten, som är pyramidformad och försedd med sju ljus. Änglaspelet, där värmen från fyra små ljus driver ett hjul med pinglande änglar, uppfanns 1948 av Erik Boberg. Utomhusdekorationer i form av ljusslingor som hängs i buskar och på husfasader är en mer sentida företeelse, som började få genomslag under 1900-talets senare del.

Idag är de flesta av de ljus som tänds till julen elektriska, samtidigt som många upplever det elektriska ljuset som mindre levande. Stearinljus har därför fått en renässans som stämningshöjande juldekoration och ses än idag som en betydelsefull del av julfirandet. Att stöpa egna ljus till julen är en uppskattad syssla i många hem och föreningar. Vi påminns också om ljusens betydelse genom att ett flertal lucia- och julsånger beskriver hur ljus tänds för att lysa upp vintermörkret. Ljuständningen i juletid är således en tradition med djupa rötter, som genom generationer har bidragit till julens särskilda stämning och framhävt julens betydelse.

 

Tryckta källor:

Neumüller, Anders (19809, God Jul. Svenska jultraditioner på helgkort från förr, Bonniers

Norlind, Tobias (1912), Svenska allmogens lif, Bohlin & Co

Schön, Ebbe (1998), Svensk folktro A-Ö. Hur vi tänkt, trott och trollat, Prisma

Swahn, Jan-Öyvind (2014),  Jul med Jenny Nyström, Ordalaget

 

Otryckta källor:

https://historiesajten.se/handelser2.asp?id=56

https://www.nordiskamuseet.se/blogg/den-forsta-adventsljusstaken-med-elektriska-ljus

https://www.nordiskamuseet.se/blogg/julens-ljus

https://svenska.yle.fi/artikel/2018/12/15/glitter-ljus-och-bjallerklang-julen-ar-var-viktigaste-hogtid

https://varldenshistoria.se/jul/historisk-julguide-22-fakta-om-julen

3 reaktioner på ”Juleljus

  1. Pingback: Juleljus – Suzie Weathers

  2. Pingback: Julen | Kulturminnet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s