Klenoder ur vårt kulturarv, del 4: Silverbibeln

20191022_124206

Silverbibeln, som förvaras på universitetsbiblioteket Carolina Rediviva i Uppsala, är en av världens mest berömda handskrifter. Det kulturella och språkliga värdet är enormt och den brukar kallas för Sveriges mest dyrbara bokskatt. Med sig bär den en dramatisk historia, även om dess vandringar och öden till stor del är okända. Från början har Silverbibeln innehållit 366 blad, varav 187 nu finns bevarade i Uppsala. Ytterligare ett blad hittades 1970 i domkyrkan i Speyer i Tyskland och finns kvar där.

Namnet ”Silverbibeln” syftar på att texten skrivits med silver– och guldbläck. Någon fullständig nedteckning av Bibeln är det emellertid inte, utan innehållet utgörs av de fyra evangelierna. Boken är skriven på det forngermanska språket gotiska och är vår främsta källa till detta nu utdöda språk. Översättningen från grekiska till gotiska gjordes på 300-talet av biskopen Wulfila, som också lät konstruera det gotiska alfabetet. Långt efter hans död, på 500-talet, nedtecknades den gotiska bibelöversättningen i det som blev Silverbibeln. Detta skedde på uppdrag av den ostrogotiske konungen Theoderik den store (454–526), som härskade över ett rike med centrum i Ravenna i dagens Italien. Kanske nedtecknades Silverbibeln för att pryda hans palatskyrka, vilket skulle kunna förklara den påkostade utformningen. Texten är skriven på mycket tunt pergament av killingskinn, som med hjälp av växtfärger har getts en purpurfärgad ton. Längst ner på varje sida finns fyra valvbågar, som utgör kanontavlor med korsreferenser mellan evangelierna.

Efter Theoderiks död erövrades hans rike av den östromerske kejsaren och spåren av Silverbibeln försvann under tusen år. Först på 1500-talet började den åter omtalas av Europas lärda. Den fanns då i ett benediktinkloster i Werden i nuvarande Tyskland. Hur den hamnade där vet ingen. Redan då var den delar av den försvunna; kanske hade klostret sålt eller skänkt bort blad till prominenta besökare.

Någon gång under 1500-talets slut kom Silverbibeln i den tysk-romerske kejsaren Rudolf II:s ägo. Han hyste ett stort intresse för konst och vetenskap och tog skriften till sitt residens i Prag. När svenskarna sedan intog Prag under det trettioåriga kriget 1648 plundrades den kejserliga borgen och enorma mängder konstföremål fördes till Stockholm. I krigsbytet ingick Silverbibeln, som införlivades i drottning Kristinas bibliotek. När hon senare abdikerade skänkte hon den till bibliotekarien Isaac Vossius, som tog den med sig till sitt hemland Nederländerna. Han insåg inte dess fulla värde, utan sålde den senare till den svenska rikskanslern Magnus Gabriel De la Gardie för 400 riksdaler. Sannolikt motiverades De la Gardies köp av att man vid denna tid trodde att goterna hade sitt ursprung i Skandinavien, varför det ansågs vara av intresse att återbörda Silverbibeln till dess ursprung. Under transporten till Sverige var den nära att gå om intet då fartyget förliste, men den räddades och roddes oskadd iland.

De la Gardie var universitetskansler i Uppsala och beslutade att donera Silverbibeln till Uppsala universitet. Han lät dessutom tillverka en magnifik silverpärm att förvara den i. Bibeln blev snart ett av universitetets mest välkända föremål och många framstående gäster lockades dit för att beskåda den. Den har därefter utgjort ett värdefullt forskningsmaterial rörande goternas språk och kultur under flera århundraden. Sedan 2011 finns Silverbibeln upptagen på UNESCO:s lista över världsminnen, vilket betyder att den klassas som särskilt skyddsvärd för hela mänskligheten.

1995 skedde en uppseendeväckande stöld av Silverbibeln från Carolina Rediviva. De inblandade greps några månader senare och Silverbibeln återbördades. Nu finns den åter utställd på biblioteket, där den visas upp för besökare bakom pansarglas.

 

Tryckta källor:

Henriksson, Alf (1963), Svensk historia, Bonniers

Lindqvist, Herman (1994), Historien om Sverige. När Sverige blev stormakt, Norstedts

 

Otryckta källor:

https://popularhistoria.se/religion/kristendom/sa-hamnade-goternas-silverbibel-i-sverige

https://www.uppsalauniversitet.se/nyheter-press/nyheter/artikel/?id=1488&typ=artikel

https://www.ub.uu.se/om-biblioteket/utstallningar/silverbibeln/

http://www.unesco.se/varldsminnen-i-sverige/

Information har även inhämtats vid besök på Carolina Rediviva.

En reaktion på ”Klenoder ur vårt kulturarv, del 4: Silverbibeln

  1. Pingback: Svenska världsminnen | Kulturminnet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s