En illustration av mångkulturens begränsningar

Just nu kan den som vill gå in på svtplay och se dokumentären Död åt hädarna. Den handlar om Pakistan och de religiösa lagar som stipulerar att den som talar illa om islam ska halshuggas eller hängas. I dokumentären får tittarna följa fallet med Asia Bibi, en ung kvinna som dömdes till döden efter att några bybor hävdat att hon uttalat sig nedlåtande om profeten Muhammed. Fallet blev mycket uppmärksammat i Pakistan och tusentals människor gick ut på gator och torg för att uttrycka sin avsky för Asia och propagera för hennes avrättning. I dokumentären visas också (varning för starka bilder!) hur journaliststudenten Mashal Khan misshandlas till döds av en enorm mobb efter att han anklagats för blasfemi.

Dokumentären är viktig och angelägen på många sätt, men jag skulle vilja uppmana alla att lägga ett särskilt perspektiv på innehållet: Se dokumentären, lägg märke till åsikterna som framförs och fundera över den kultur de representerar. Försök sedan föreställa dig vad de skulle innebära i en mångkulturell kontext. Hur skulle människor från denna kultur fungera i det svenska samhället? Är det över huvud taget möjligt att integrera någon vars värderingar ser ut som i dokumentären? Kunde de åsikter och värderingar som uttrycks vara mer skilda från de som omfamnas av den svenska majoritetskulturen? Hur ska ett land kunna fås att fungera om det tvingas härbärgera så diametralt olika synsätt?

En dokumentär om Pakistan kan lära oss mycket om oss själva och om vårt samhälles värde.

Du hittar dokumentären här.