Svensk allmogekultur, del 2: Skrock i påsktid

Nedanstående text har hämtats ur Svenska allmogens lif i folksed, folktro och folkdiktning av etnologen Tobias Norlind. Boken gavs ut 1912, men skildrar arbete, seder och traditioner hos den svenska allmogen under framför allt 1700- och 1800-talet.

Natten mellan dymmelonsdag och skärtorsdag fara påskkärringarna (häxorna) genom luften till Blåkulla; påsknatten komma de åter. Under denna tid kunna de föröfva allehanda ofog, såsom att draga till sig andras smörlycka genom att kärna i brunnar och källor, utsända mjölkharar (trollharar) för att mjölka andras kor, taga kreatur, ugnsredskap o.d. att rida på samt utsända hvarjehanda otyg för att åstadkomma förgöring på människor och kreatur. Under tiden från dymmelonsdagen t.o.m. påskaftonen må därför icke eld vara upptänd sedan sol gått ned, och förrän sol gått upp, ty så långt röken går, ha trollpackorna under sina nattliga färder makt med sin förgöring. Spjellet bör därför stängas före solnedgången och icke öppnas före soluppgången, på det att troll och trollkärringar icke må komma in. Icke heller må spjellet under dessa morgnar öppnas, förrän elden blifvit uppgjord i spisen. Alla dörrar i både mangård och ladugård bör vara tecknade med kors af krita eller tjära, för att trollpackorna ej skola kunna intränga. Äggjärn bör sättas i gödselhögen, att inte trollpackorna må ha makt att taga något kreatur att rida bort på eller förtrolla något. Dynggrepar få inte lämnas ute, för då rida trollpackorna på dem till Blåkulla. Ingenting bör utlånas, ty det kommer att utlånas åt trollpackor. I sädesbingar bör sättas stål, att ingen förgörning må drabba åkern. Ingen brygd må göras, att inte det söta av vörten må tagas. Inga väfvar få ligga till blekning utan böra intagas dessa dagar, annars kunna de förhäxas tillika med linlanden, så att ej något lin kan växa. Inga linkläder få tvättas. Ingen kringgärning få ske, såsom spinning, körning med vagn, tröskning, ty då får boskapen kringsjukan. Ingen kvinna bör spinna, för då får hon svår barnsäng. Ingen får vara längre uppe än till mörkningen, ej heller stiga upp före dager. ”Ingen må du låta löska sig eller låta taga löss, ja icke ens nämna löss, loppor flugor, möss, ormar m.m., ty då blir ett stort öfverflöd däraf hela året. Ej heller får skabb eller annat ondt nämnas, så framt man vill blifva fri från denna olägenhet” (Gasl.). Den som utspiller vatten på golfvet dymmelonsdag får ”ondt af lopporna under sommaren” (Dalsl.).

Hämtas vatten skärtorsdag till tvättning, förrän fåglarna kvittra, så slipper man bli solbränd det året. Såväl denna afton som påskafton skall skjutas, ty om trollpackorna höra smällen, falla de ned. Eljest skall allt vara tyst, klockorna skola uppbindas och få ej ringa, orgelverket skall vara tyst i kyrkan och intet buller med något redskap ske. På långfredagen och påskmorgonen får man ej gå barfota, ty då får man bölder och annat ondt i fötterna. Mjölk och mjölkmat får man inte äta, ty då blir man skabbig. Helst bör man äta kall mat, så att man slipper elda. Vid frukosten satte man sig vänd åt väster, för att vara säker på att få höra göken på våren från det hållet. Om man på långfredagen, innan eld gjordes i spisen, tog lite sot i skorstenen, hade man ett gott medel mot invärtes sjukdomar hos kreaturen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s