Livet i en märklig tid

bild händer

Ett mail från min väninna Gunvor, som är 78 år:

Hej kära Malin!

Hur lever livet med dej numera? Har du mer att göra än nånsin – eller mindre? Antagligen mer, det är väl så för de flesta inom sjukvården.

Tänker på dej då o då, men att jag fick impuls att skriva nu var för att jag läste på din blogg om de mindre kända talesätten. Jag har sparat listan o kursiverat några, bl a ”När en blind bär en krympling kommer båda fram”. Fin vardagsvisdom, nästan mysig!

Annars är det så lagom mysigt nuförtiden. Somliga säger hurtigt att nu lär vi oss att ta hand om varandra o myndigheterna lär sej att satsa på det viktiga bla bla bla. Jag tror i stället att allting blir värre efter det vi nu går igenom. Men jag har ju inte några höga tankar om vare sej myndigheter eller över huvud taget människor som art. Vad vi lär oss är bl a att man inte har rätt att kräva vård om man är till åren kommen.

Min sons svärmor är ju på äldreboende, ett bra ställe faktiskt, men nu sen några dagar har dom fått in corona på hennes avdelning, minst ett par stycken är sjuka o en har just dött, kanske i coronan fast personalen inte bekräftar det (hon var kroppsligen frisk innan vad jag kunde se). Min släkting har astma. Dottern i Norge (Johanna) får inte korsa gränsen. Äldreboendet säger att dom kan ordna så att anhöriga får ta adjö om den boende blir tydligt döende, men bara då och bara om besökaren är helt frisk förstås. Så nu är jag i situationen att jag för Johannas skull (av eget val) måste hålla mej frisk, för om ingen kan vara hos hennes mamma på slutet så får hon leva med det sedan. Ergo: Jag isolerar mej tills sikten klarnar. Har inte gjort det så helt tidigare, har både haft folk här o varit o hälsat på andra. – Ibland tänker jag att det är för väl att Johannas mamma inte är hemma med hemtjänstpersonal som springer ut o in, men nu undrar jag om inte det varit bättre, då hade jag kunnat hälsa på i alla fall.

Men det är ganska hemskt för en natur som min att vara isolerad. Ändå pratar jag i telefon en hel del förstås, läser o lyssnar på musik, följer debatt o nyheter i den mån jag står ut med det. Och promenerar. Tänk om jag varit på väg in i demensdimma, då hade det nog gått fort nu.

Hör gärna av dej om du har tid o lust!

Kram

 

Ett svar från mig:

Hej Gunvor!

Tack för ditt vackra och värmande mail! Och glad påsk, om man nu kan säga så i dessa tider!

Jag har både mer och mindre att göra än vanligt. Min ordinarie verksamhet på sjukhuset är stängd sedan två veckor. Just nu snabbutbildas jag för att kunna arbeta på den nyöppnade avdelningen för intensivvårdskrävande coronapatienter. Jag gör första dagen på fredag. Hur det kommer att bli vet ingen, men vi har informerats om att vi ska räkna med att vi kommer att behövas där över sommaren. 

Livet i övrigt har ställts på paus. Vi skulle ha åkt till Island i maj, men det kommer förstås inte att vara möjligt. Påskfirandet hos mamma fick ställas in, eftersom hon är över 70 år och har problem med en hjärtklaff. Fabriken där Sang-Ho jobbar är stängd och ingen vet när den öppnar igen. Mycket i tillvaron har ställts på ända, samtidigt som annat är så förvånansvärt vanligt. Ute skiner vårsolen, påskliljorna blommar i rabatten och fåglarna kvittrar i träden. Här på landet är det svårt att förstå vad som händer i samhället.

Jag tror, precis som du, att det inte kommer att komma särskilt mycket gott ur det som nu sker. Det skulle väl i så fall vara att våra politiker äntligen lärde sig att sluta vara naiva och istället blev mer förutseende, men jag orkar inte hoppas på det. Förutsättningarna finns nog inte.

Jag tror att du gör klokt i att isolera dig just nu, inte bara för Johannas skull, utan också för din egen! Jag förstår att det kostar på för en aktiv och engagerad själ, men vi måste ju trots allt tro att detta får ett slut om några månader och då vill jag ha dig kvar hel och välbehållen! Det är en märklig tid vi lever i, men snart kommer vi att blicka tillbaka på den och börja röra oss framåt igen.

Hälsa Betty från mig. Hur har hon det i allt detta?

Många kramar

Malin

Fotnot: Mailet publiceras med Gunvors tillåtelse, men hennes och de anhörigas namn har ändrats.

En reaktion på ”Livet i en märklig tid

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s